Freds Frihet

Klargörelse

2006-12-09T14:56:00.000+01:00

För er som inte insett det så har den här bloggen mer eller mindre upphört och mitt skrivande dedikeras numera till det aningen mer seriösa projektet:

Random Walk

Kände vi inte alla så?

2006-11-09T15:16:00.000+01:00

Sprang på den här konversationen på tjuvlyssnat.se:

Man ~55: Synd att hon slutade när man för en gångs skull hade någon fin i regeringen att titta på (syftar på f.d. handelsminister Maria Borelius.)
Man ~45: Ja, men jag tycker Ulrika Messing va fin också.
Man ~55: Jo, men hon är ju sosse! Man kan ju inte ligga med en sosse!!

Så sant som det är sagt!

Glöm inte att spana in och bookmarka:

Random Walk

Check it out!

2006-11-09T10:24:00.000+01:00

En ny stjärna har tänts i bloggosfären. Det är en gruppblogg beståendes av tre gedigna liberaler som bestämt sig för att göra en skillnad och därmed slagit ihop sina huvuden. Resultatet blev:

Random Walk

Den här bloggen kommer därför att tappa ordentligt i intensitet nu framöver då min huvudsakliga kraft kommer att läggas på ovanstående projekt. Men det kommer det vara väl värt. Mycket nöje!

Word

2006-11-09T01:00:00.000+01:00

Så blir det när man slår upp fyra väggar och ett tak över en Vietnam-demonstration och döper det hela till Public Service

Johan Ingerö pissar, med rätta, på SVT:s rapportering om det amerikanska kongressvalet.

Lite satir

2006-11-07T00:40:00.000+01:00

Den här bilden publicerades 18 oktober hos Cox & Forkum och jag tycker helt enkelt att den bara är så jäkla skön.

För er som inte förstår det briljanta på en gång kan jag förklara att i lastbilen, vilken symboliserar republikanska partiet och den amerikanska regeringen, sitter President Bush och Tom DeLay som är republikanernas ledare i representanthuset och gjort sig känd för att vara en s k "big spender", dvs att han ökat på de offentliga utgifterna väldigt mycket (de kör ju över "small government" på bilden"). Detta ses inte med blida ögon av de mer frihetliga delarna av den amerikanska högern som, likt mig själv, har svårt med stora och dyra offentliga verksamheter. Flaket är fyllt av de idiotgrejer som den frihetliga högern stört sig mest på.

Det är sant som de säger; en bild säger mer än tusen ord.

Om att trampa i klaveret

2006-11-01T15:03:00.000+01:00

Vi har alla någon gång sagt saker vi efterhand får ångra. Ibland slinter vi och ibland är det helt enkelt bara så att vi tänkt tanken så många gånger att vi inte kan hålla oss ifrån att säga den. Senaste exemplet på det senare är senator John Kerrys bidrag till den amerikanska valrörelsen inför kongressvalet nästa tisdag.

Den eminente senatorn (not) ska ha uttryckt följande skarpa kommentar om vikten av utbildning:

"You know, education, if you make the most of it, if you study hard and you do your homework, and you make an effort to be smart, uh, you, you can do well. If you don't, you get stuck in Iraq."

Publiken håller andan och Kerrys mage knyter sig. Är det något man som demokrat inte ska göra i USA så är det att pissa på militären, i synnerhet inte när man heter John "Mr. Indecisive" Kerry och i synnerhet inte när det är mindre än en vecka till val och ens parti har stora möjligheter att erhålla en majoritet i kongressen.

Jag är inte säker på om det värsta med hans utfall är själva förhållandet mot de människor som frivilligt riskerar sitt liv för sin nations säkerhet eller om det är det faktum att det helt saknar grund. I många fall framställs det (i synnerhet i svensk media) som om den amerikanska militären är ett gäng low-life white trash red necks utan vare sig utbildning eller stålar. Sanningen ser annorlunda ut. I själva verket är det så att för varje 2 frivilliga rekryter från "underklassen" går det 3 rekryter från "överklassen". Vidare har 99,9% av militären gymnasieutbildning, 39,4% har en magisterexamen och 1,3% har en doktorsexamen. Kerry sitter därmed inte bara i skiten, han sitter i skiten och har fel samtidigt.

Ovanstående händelse har orsakat ett jäkla rabalder i USA, och då blir man ju givetvis nyfiken på hur det rapporteras om händelsen i Sverige. Föga förvånande rapporteras det väldigt lite. SvD har en notis ute i kanten på hemsidan och övriga stora medier nämner det inte överhuvudtaget. För enligt svensk medielogik får man inte skriva något som kan ställa demokraterna i dålig dager oavsett om de är notoriska lögnare eller ej. Lita aldrig på svensk media...

Intressant

2006-10-31T14:56:00.000+01:00

Det är glädjande att se att våra myndighetspersoner nu vågar ta handen ifrån munnen och tala ut om sin situation i enpartistaten. Ännu mer glädjande är det att när de gör detta så nästintill citerar de mig i sina utspel. På mindre än en vecka har nu två debattartiklar på SvD Brännpunkt berört vårt lilla och ineffektiva försvar och det potentiella hot som Ryssland ändå utgör.

Först ut var Överste Jan Wickbom och frilandsjournalist Ulf Wickbom den 25/10. De menade på att försvarsminister Odenberg definitivt inte bör fortsätta den av vänsterpartiet och miljöpartiet pådrivna nedmonteringen av försvaret. Och säg mig, är inte denna formulering slående lik den som jag själv skrev här på bloggen den 20:e september:

Wickbomarna ,25/10: "Ingen förnuftig villaägare slutar betala brandförsäkringen med argumentet att eldsvådor verkar osannolika i området."

Jag, 20/9: "Att vi inte har varit i krig på århundraden är inget argument för nedrustning. Säger du upp din brandförsäkring bara för att ditt hus aldrig brunnit ner?"

Vilken opinionsbildande kraft man har blivit ;)

Och idag skriver förre TV-producenten Björn Fontander om just det potentiella hotet från öst.

Det är kul att se att vi börjar få en någorlunda konstruktiv försvarsdebatt i Sverige. Nu handlar det dock om vad regeringen kommer att göra med denna debatt och vilka effekter det i slutändan kan få för svensk säkerhetspolitik. Jag vet vad jag vill. Vet du?

Speculations, Mr Watson

2006-10-31T14:36:00.000+01:00

I dagarna släpptes en brittisk "forskningsrapport" om hur vårt klimat kommer att förändras i framtiden. Summasummarum så kommer vi drunkna, svälta, torka ut och bli utfattiga om vi inte slutar köra bil med en gång. Som den skeptical environmentalist man är så inser man att det här är total BS (BS = bullshit, för er som inte hänger med i lingot) och bara ett sätt för forskarna att öka sina anslag till vettigare och mer seriösa studier.

Att sitta idag och förutspå hur världen kommer se ut om hundra år är löjeväckande. Kom ihåg hur demograferna (den näst mest spekulativa forskargruppen efter klimatforskare) dömde jorden till överbefolkning på 1960-talet genom att se på dåtidens befolkningstillväxt och sedermera kvantifiera de siffrorna till att gälla 50 år senare. Det var spekulationsforskning, men den satte sig och det finns fortfarande människor än idag som tror att jorden är eller kommer att bli överbefolkad. Som alla vi övriga vet är så inte fallet och befolkningstillväxten avtog kraftigt under senare delen av 1900-talet samtidigt som världen blev allt rikare och rikare. Likaså har den rika världens miljöproblem blivit mindre och mindre de senaste 20-30 åren, men den bilden förmedlas knappast av media och "forskarna". Så sätt inte er tilltro till skandalmedia och skrämselforskning, utan till människan, tekniken och liberalismen, dvs de faktorer som i dagsläget gjort att ni sitter torra i hösrusket med elementen påslagna och fiskgratängen i mikron samtidigt som ni ser på högkvalitativa sit-coms genom satellitsänd TV.

För en grafisk illustration om hur löjlig klimatforskningen är kan ni se följande länk (om den fungerar) från DN.se. Mycket underhållande och riktigt, riktigt patetiskt.

Värdelös forskning

EDIT: Mycket riktigt fungerade inte länken, utan ni får ta och klicka er till den här artikeln och klicka er vidare till "se grafiken" ute till höger. Mycket nöje!

Maktkampen

2006-10-31T12:53:00.000+01:00

Det var längesen nu...

Längesen man satte sig ner med en bestämd blick och började hamra på tangentbordet. Mycket vatten har runnit under broarna sedan sist och jag har tyst stått och sett på. Sett hur våra ministrar släpats i smutsen i media för såväl icke-betalda TV-licenser som tveksamma aktieinnehav. Det går till en viss gräns, sedan är tålamodet slut. Då måste tystnaden brytas. Den gränsen är nådd idag.

För ärligt talat engagerar det mig inte särskilt mycket att folk lipar över att våra ministrar begått mer eller mindre farliga lagbrott. Visst, det hade varit kul med Stegö-Chilò som kulturminister, men det är triviala saker i politikens sammanhang. Vad som däremot inte är trivialt är de nya förslagen om sänkningar i a-kassan. Dessa sänkningar som orsakat en hel vänsterfalang att sparka bakut och slå vilt omkring sig i förhoppning om att gripa efter något halmstrå som kan legitimera deras parasitära ståndpunkt. För det är vad det handlar om när allting kommer omkring. Arbete kontra bidrag.

Om man studerar exempelvis arbetsmarknadsekonomi får man tämligen omgående lära sig att mindre generösa arbetslöshetsförsäkringar bidrar till en högre sysselsättning. How come? För att man sänker sin acceptanslön, dvs sina löneanspråk. Genom att sänka a-kassan gör man arbetslöshet relativt sett dyrare i jämförelse med att arbeta. Här når vi pudelns kärna. De människor som är ute och viftar med fanor vill inte arbeta, i synnerhet inte till deras marknadsproduktiva lön. Därför lanserar rödingarna och facken (ofta samma människor) en hård front gentemot regeringen i frågan. Här åskådliggörs skillnaden mellan höger och vänster. Högern vill få människor i arbete. Är incitamenten för små, höj dem! Är anställningarna förhållandevis för dyra, gör dem billigare! Vänstern i sin tur skiter fullständigt i om folk arbetar så länge de får ta ut förhållandevis överbetalda löner. De har fortfarande inte nått den insikten att de inte kommer få några jobb om de inte sänker sina lönekrav. Men vad gör väl det när man kan förtidspensioneras och leva på höga bidrag resten av livet? Men se nu är det slut på det!

Det regeringen gör när den sänker a-kassan, höjer egenavgiften och ställer hårdare krav på att få ut ersättningen är att lägga över ansvaret på individen och denne i sin tur på facken. Facken i sin tur balanserar alltid mellan ytterligheterna hög lön och hög sysselsättning. I grund och botten vill de ha båda två, too bad att de motverkar varandra. Genom att göra arbetslöshet dyrare kommer de fackanslutna ställa högre krav på sina löneförhandlare att nå en avtalsenlig lön som kan ge dem arbete. På så vis tappar facken makt över arbetsmarknaden. Det är inte bara bra, det är nödvändigt.

Det vi ser är alltså en matkkamp mellan å ena sidan de som har som mål att få folk i arbete och å andra sidan de som vill ge sina medlemmar så hög lön som möjligt och låta staten betala arbetslösheten. Det är därför viktigt för regeringen att inte vika sig i frågan och jag ser med stor glädje hur Sven-Otto Littorin hittills har stått upp för regerinens förslag. Det viktigaste nu är att på punkt efter punkt bryta våra fackföreningars dominans över den svenska arbetsmarknaden. Det är oerhört viktigt för Sverige om vi planerar att bibehålla ett rikt och välmående samhälle även i framtiden.

Inte Putin

2006-10-09T12:14:00.000+02:00

Som de flesta av er redan lagt märke till blev den ryska journalisten Anna Politkovskaja mördad i hissen till sin lägenhet häromdagen. Uppgifterna går isär huruvida det var två eller tre skott i bröstet för att sedermera åtföljas av ett i huvudet. Politkovskaja var en stark kritiker av president Putin och dennes krig i Tjetjenien. Hon är nu den tolfte journalisten att bli mördad i Ryssland sedan år 2000, dvs det år då Putin blev president.

De flesta ryska åklagare och journalister såväl som internationella bedömare anser att det föreligger politiska motiv bakom mordet och många drar nu billiga paralleller av att Putin och Politkovskaja inte var såta vänner, varpå Putin bara måste ha något med det att göra.

Det är i mina ögon en simplistisk syn på det hela och inte särskilt genomtänkt. Det är förvisso sant att Politkovskaja kritiserade Putin, i synnerhet för dennes aktioner i Tjetjenien. Och det sägs nu även att hon arbetade på en artikel som skulle beröra den tortyr som folket i Tjetjenien utsätts för av armén. Men faktum kvarstår att Putins popularitet i Ryssland har varit skyhög under hela hans tid som president. Detta även fast Politkovskaja släppt kritiska böcker och artiklar. Han har heller egentligen ingenting att oroa sig för då han sitter under sin sista mandatperiod och kan enligt den ryska konstitutionen inte bli omvald 2008. Och om han planerar statskupp 2008 så varför bry sig om Politkovskaja idag, i synnerhet när hennes död väckt en sådan uppståndelse?

Nej, man bör istället rikta blickarna mot den person som, om än inte direkt så indirekt, har ansvar nere i Tjetjenien; Ramzan Kadyrov. Kadyrov är Tjetjeniens premiärminister och bär tillsammans med sin privata armé (kadyrovtsy) ansvaret för en mängd människorättsbrott i Tjetjenien. Kadyrov position som premiärminister är förvisso sanktionerad av Putin, men det är mer sannolikt att Kadyrov kommer få sina fiskar varma i större utsträckning än Putin om Politkovskajas artikel skulle väcka någon stor uppståndelse. Hon hade helt enkelt blivit ett problem för denna paramilitära stjärna nere i Tjetjenien och Politkovskaja fick då sonika smaka på hur Kadyrov och hans mannar löser problem.

Vill man sedan vara riktigt jäkla konspiratorisk kan man dra det ännu längre. Hör och häpna:

Anledningen till att Kadyrov inte är president i Tjetjenien, vilket hans far var innan han blev mördad i ett bombattentat 2004, är att han inte innehar den rätta åldern. Enligt lagarna i Tjetjenien måste man ha fyllt 30 år för att få kandidera till presidentposten. Kadyrov fyller 30 i oktober...i år. Man skulle då kunna tänka sig att Politkovskajas artikel om tortyr i Tjetjenien, främst utförd av honom själv och hans trupper, skulle inverka negativt på hans chanser att bli vald/utsedd (det brukar vara en mix av de båda) till president, varför han helt enkelt beslöt sig för att ta saken i egna händer. Så medan världssamfundet och Ryssland käbblar om vem som bär ansvaret stärker Kadyrov sina positioner i Tjetjenien inför maktövertagandet. Skamgrepp som dessa är inte ovanliga när det kommer till jakten på makt i Tjetjenien. Kadyrovs företrädare på premiärministerposten avgick efter att ha skadats svårt i en bilolycka och dennes företrädare fann skäl att avgå efter att ha blivit förgiftad. Och ni tyckte Sap.net-gate var en allvarlig demokratisk skandal?

Detta är vad jag på något sjukt sätt älskar med rysk politik. Inget, verkligen inget, ska få stå i vägen mellan mig och min väg till toppen.

Så för att summera. Skyll inte det här på Putin. Han har förvisso del i att Kadyrov är på den position han är, men jag tror verkligen inte att han ligger bakom mordet på Politkovskaja. Så dum är han inte. Kadyrov däremot är en bindgalen och makthungrig gerillaledare som inte skyr några medel för att nå dit han vill. Och i det här fallet stod Politkovskaja i vägen.

Ny regering

2006-10-06T11:52:00.000+02:00

Så var den nya regeringen presenterad och jag måste säga att jag inte är besviken. Inte alls faktiskt.

Till att börja med finns det lite strukturella saker med regeringen som jag uppskattar. De har exempelvis delat på högskole- och kulturfrågor och givit kultursektorn ett eget departement. Det är bra. Kultur har nada att göra med högre utbildning i min värld. Likaså har de skrotat värdelösa ministerposter som sjukvårdsminister, förskole- och ungdomsminister och slutligen samhällsbyggnadsminister (Mona Sahlin, uuuhhhh). Slutligen har vi fått en renodlad EU-minister samt en handelsminister. Det är bra, EU-frågorna måste upp på agendan!

En viktig punkt ligger också i att energifrågan flyttats från samhällsbyggnads- och miljödepartementet till näringsdepartementet. Det indikerar vilka signaler som nu skickas och det är bl a att en trovärdig energipolitik är en fundamental del av ett framstående näringsliv inte tvärtom, vilket varit energipolitikens utformning de senaste 8-12 åren.

Sett till ministrarna själva ser det också förhållandevis ljust ut. Det gläder mig t ex att se att det är Timbrochefen Cecilia Stegö-Chilò som blir kulturminister. Det indikerar att det är slut på bidragssugandet och att kulturen nu ska bli en på allvar skapande kraft. Likaså är Maud Olofssons utnämning som näringsminister positivt och jag tror definitivt att Leijonborg och Björklund kan få ordning på vår utbildningspolitik. När det kommer till finansdepartementet är jag lite kluven. Mats Odell blev finansmarknadsminister, vilket är högst positivt då han har värderingarna på rätt sida i finansfrågor. Däremot är jag lite skeptisk till Anders Borg som finansminister. Visst, jämfört med Nuder är han heaven on earth och han har definitvt en ekonomisk kompetens. Men han är ändå en av huvudmännen bakom den moderata omsvängningen och som ni alla vet vid det här laget är jag inget stort fan av den. Han har mycket att bevisa!

Negativa aspekter av regeringen är t ex den att centern genom Eskil Erlandsson fick jordbruksministerposten. Detta är den fråga som var den mest avgörande varför jag inte röstade på centern. För mig veterligen finns det fortfarande ett stöd inom partiet för EU:s jordbrukspolitik, även om frågan tystats ner och jag kan helt enkelt inte ställa mig bakom ett parti som bidrar till att miljoner människor hålls kvar i fattigdom och misär. Erlandsson har mycket att bevisa!

Men låt oss se på det som är genuint positivt med den nya regeringen, nämligen utrikespolitiken. Många var oroliga för att utrikespolitiken och i synnerhet utrikesministerposten skulle bli ett vacuum efter avgående Jan Eliasson. Jag kan härmed meddela att så inte är fallet. Det är nämligen självaste Carl Bildt som tar över rodret inne på utrikesdepartementet. Vidare blir folkpartisten och europaparlamentarikern Cecilia Malmöström EU-minister, vilket är mycket bra sett till att det var hon som initierade hela uppropet mot Bryssel-Strassbourg-flytten i EU. Det visar att hon inte är rädd för att driva den anti-slöseri-linje som så desperat behövs inom EU. På resterande poster inom utrikes- och försvarsdepartementet är det uteslutande moderater som tillträder. Jag kan inte med ord beskriva hur nöjd jag är med det. Äntligen kanske det kan bli lite åka av i vår utrikespolitik. Detta kan mycket väl innebära ett NATO-medlemskap. Det kan mycket väl innebära att vi får en tydligare profil i kampen mot terrorismen, en rakryggad istället för en undfallande. Det kommer med stor sannolikhet innebära att vi kommer rusta försvaret och utöka utlandsstyrkan. Det kommer också innebära att utrikespolitiken tar sin utgångspunkt i först och främst det nordiska och baltiska samarbetet för att sedermera utvidgas ut i europapolitiken och därifrån ut i världspolitiken. Det kommer innebära att vi får en utrikespolitik som inte bara går ut på att prata om hur hemskt det är på olika ställen i världen utan vi får en inriktning som kan resultera i att vi faktiskt påverkar någonting.

Snackets tid är förbi, nu är det dags för handling!

Könsdiskriminering

2006-09-30T12:49:00.000+02:00

Idag när jag satt och surfade igenom dagens nyhetsflöde sprang jag på en mycket intressant studie av Maria Nycander vid Uppsala Universitet. Hon har undersökt den svenska skolan och dess betygsättning av pojkar respektive flickor. Resultatet kom inte som en överraskning för mig eller för någon annan som gått i skolan de senaste åren, men kan säkert få en och annan att höja på ögonbrynen. Nycander visar helt enkelt på att pojkar motarbetas i skolan. Trots att de presterar lika bra eller bättre på de nationella proven än flickor så har de avsevärt mycket sämre betyg. Skolan är med andra ord diskriminerande mot pojkar. Nå, genusflocken? Var är mina kvoteringsplatser in på högskolan? Var är mina speciella flickskatter som ska kompensera för det faktum att jag under hela min uppväxt blivit åsidosatt och konstant motarbetats p g a att jag är född med ett manligt kön istället för ett kvinnligt. Jag känner mig såå kränkt!

Resultaten talar sitt tydliga språk. Vi kan t ex se hur det såg ut när jag själv skrev nationella prov i årskurs nio år 2000 i exempelvis matematik (som är ett ytterst provbaserat ämne). Då skrev flickorna sämre än pojkarna på provet, men slutade ändå upp med avsevärt högre betyg i ämnet. Sämre kunskaper, bättre betyg. Underbar skola.

Nycander problematiserar det hela i sin avslutande diskussion och talar om provens utformning. Man har ändrat på de prov som flickor haft svårt för och gett dem en mer kommunikativ form, som t ex matematik, medan de prov som pojkar generellt sett har svårt för har förblivit oförändrade. Återigen visar de könsdiskriminerande strukturerna sitt fula anlete.

I mitt tycke visar den här studien klanderfritt hur värdelöst ett system med betyg satta utefter subjektiva grunder av godtyckliga människor är för att avgöra elevers kompetens och framtida karriärsmöjligheter. Det finns ingen rättvisa i dagens system och ambitiösa fritänkade elever missgynnas kraftigt p g a PK-elitens totala kontroll av de svagsinta lärarnas hjärnor.

Det finns rättvisa sätt att komma till bukt med detta missbruk av makt av människors framtid och det främsta redskapet för ett sådant ändamål är intagningsprov. Detta bör vara det främsta redskapet för intagning till universitetet och det visar obönhörligen på vad du har lärt dig i skolan (och utanför den) till skillnad från betyg som bara avser vissa specifika kunskaper och ett enormt godtycke från lärarnas sida.

För de studenter som inte läser vidare krävs någon form av validering av deras kunskaper och där tjänar betyg sitt syfte, dock inte på det sätt de är satta idag. Man bör istället lägga mer vikt vid de nationella proven, se över utformingen av dem och det mest väsentliga är att de ska rättas på en central ort så att lärarnas godtycke försvinner och att alla elever i landet får en rättvis bedömning. Tänk er själva att ha en simhoppstävling där olika hoppare får olika domare samtidigt som grunderna för bedömningen i princip är obefintliga. Den tävlingen hade nog blivit ogiltigförklarad rätt omgående, men inte vår grundläggande utbildning inte.

Så för att sammanfatta: Betyg bör finnas kvar som ett riktmärke över elevens kunskapsnivå. De ska dock sättas fullständigt utefter de nationella proven som ska rättas på central ort. Om man sedan väljer att söka vidare till universitetet ska detta göras genom institutionernas intagningsprov då dessa lämpligen bör veta bäst vilken kunskap de söker till sina egna utbildningar. Är man då kunnig och kompetent kommer man in oavsett om betygen är bra eller dåliga. Jag kan inte se något orättvist moment i det systemet, tvärtom.

För vidare läsning se: studien

Silencio

2006-09-25T22:19:00.000+02:00

Som ni kanske har märkt så är det lite stiltje här på bloggen för tillfället. Det beror delvis på att det inte händer så värst mycket inom politiken just nu, men mestadels för att jag känner mig rätt harmonisk för tillfället. De två skälen beror säkerligen på varandra.

Så för tillfället glider jag runt i sommarvärmen och känner mig allmänt nöjd med att sossarna inte kommer att regera ytterligare fyra år och laddar batterierna inför regeringsförklaringen i början av oktober. Efter det lär det bli åka av igen!

Så om inget extravagant händer så får ni må väl tills dess.

Peace...

Statskupp

2006-09-20T00:11:00.000+02:00

Det rapporteras idag att det skett en statskupp i Thailand. Den verkar ha gått lugnt till och även om sydostasien är långt ifrån mitt specialområde visar dagens händelser på hur snabbt saker och ting kan skifta i politiken.

Personligen har jag inte sett eller hört några indikationer ifrån Thailand att en statskupp var på gång, men så har jag inte hårdbevakat området heller. Det får en i vilket fall som att se sig omkring i Sveriges närhet och fundera på vilka politiskt känsliga länder vi har runtomkring oss. Vi behöver inte röra oss jättemånga mil österut för att finna en politiskt labil gammal ärkefiende. Just det, Ryssland.

Putin har under sin tid vid makten försett presidentämbetet med mer makt och har samtidigt visat upp oroväckande tendenser i sin behandling av näringslivet och den fria median. Det finns i dagsläget i princip inga fria medier kvar i Ryssland, utan de flesta är statsägda eller under någon form av statlig kontroll. Ryssland är även alldeles för korrupt för att betraktas som fritt. Den frihetliga och demokratiska utvecklingen går helt enkelt inte åt rätt håll.

Låt oss därför skruva fram klockan några år, närmare bestämt till 2008. Året då Rysslands folk ska välja en ny president och även året då Putins andra och därmed hans sista mandatperiod löper ut. Putin som kontinuerligt stärkt sin makt under sina åtta år vid makten anser dock att Ryssland inte är moget för en ny president och drar i några trådar inom säkerhetstjänsten och armén och vips så har vi en diktatur i våra östra farvatten än en gång. Och där står vi, med 10 000 yrkesofficerare och 30 000 värnpliktiga (om de ens är så många då) med knän som klapprar i takt. Det får inte ske.

Scenariot är inte osannolikt och visar på hur imbecillt det är att rusta ner sitt försvar bara för att den dagsakutella hotbilden är tämligen mjuk och diffus. Sådana saker ändras snabbt och sanningen att säga så tar det tid att träna och bereda ett helt försvar och folk på framtida hotfulla situationer. Det är enklare att fördärva än att förvärva.

Sverige behöver rustas upp för framtiden! Att vi inte har varit i krig på århundraden är inget argument för nedrustning. Säger du upp din brandförsäkring bara för att ditt hus aldrig brunnit ner?

Hitta friheten

2006-09-19T16:13:00.000+02:00

Söker du efter frihet? Är du trött på godtycklig förtryck från vänster? Pallar du inte flytta till Estland? Då ska du få en fin redogörelse för de friaste platserna i Sverige att bosätta sig på.

Min topp-tre-lista över friaste län i landet baserar sig på i vilka län rödingarna får minst stöd. Föga förvånande erhåller även alliansen högst stöd i dessa län, möjligtvis bortsett från Skåne där det verkar finnas en allmän förkärlek för lokala och tossiga partier.

De län där du är längst ifrån att råka ut för godtyckligt rödingstyre är:

1. Stockholms län (samlad rödingstyrka: 38%)
2. Hallands län (samlad rödingstyrka: 39,7%)
3. Skåne län (samlad rödingstyrka: 42,1%)

There you have it folks. Intressant är att jag är uppvuxen i Hallands län, bor numera i Skåne län och kommer förmodligen att arbeta i Stockholms län i framtiden (givet att jag inte skräller och flyttar till ett riktigt fritt land, typ Danmark). Kan det möjligtvis påverkat mina politiska preferenser?

Men jag vill ju inte bara bringa mina läsare lycka. Jag vill även frälsa dem i från ondo. Nedanstående tre län ska ni därför se till att inte bosätta er om ni anser att det är schysst att ta hand om sig själv:

1. Norrbottens län (samlad rödingstyrka: 66,3%. Sorry bro', life's a bitch, huh?)
2. Västernorrlands län (samlad rödingstyrka: 56,4%)
3. Västerbottens län (samlad rödingstyrka: 56,1%)

Uuuuhhhh så hemskt! Faktum är att jag har bott en termin i Norrbottens län. Kanske var det det mer än något annat som formade mina politiska preferenser? Hat och avsky är starka drivkrafter, minst sagt!

Men även om man är noga med sitt val av län kan det gå riktigt snett när man väljer kommun. Jag menar, tänk att tro att Skåne är soft och sedan bosätta sig i Malmö i god tro och sedermera finna sig hunsad av Reepalu resten av livet. Nej, fy fan! Här krävs mer specifik information.

Därför följer nästa lista; Softaste kommunen i varje frihetligt län

Danderyd, Stockholms län (samlad rödingstyrka: 11,5%, Moderaterna: 50,4%)
Kungsbacka, Hallands län (samlad rödingstyrka: 26%, Moderaterna: 34,1%)
Vellinge, Skåne län (samlad rödingstyrka: 14%, Moderaterna: 67,1%)

Så var det med det! Då är det bara att börja skramla till den feta villan vid kusten sedan är livet sånär så bra det kan bli i Sverige.

A new era

2006-09-18T20:29:00.000+02:00

Beskåda bilden ovan. Det är pokalen. Det är lönen för mödan. Det är det ultimata beviset på att det röda förtryckarväldet är över och en ny era har börjat. Sverige är mer än moget för frihet och blå politik. Men än är kampen inte vunnen. Det är nu som ytterligare en växel måste läggas i och vi måste alla arbeta för att få de frihetliga vindarna att på allvar börja blåsa i Sverige. Då kan det bli en era av förnuft och ansvar. En era av rationalism och rättigheter. En era av Frihet!

Det hårda arbetet låter sig inte väntas på. Det är dags att skrida till verket. Jag presenterar således mitt frihetsmandat för en borgerlig regering.

På kort sikt (kommande 4 åren)

Förmögenhetsskatten ska bort! Det är en retorisk skatt som skrämmer bort hundrafalt mot vad den generar till statskassan.
Fastighetsskatten ska bort! Det är en orättfärdig skatt som förvisso inte skrämmer bort bostäder, men är nog så orättfärdig i sig.
Grundavdraget ska höjas! Riktade skattesänkningar mot låginkomsttagare är inte bara en nödvändighet för ett fortsatt förtroende. Det är även så vi sätter fart på Sverige.
Kulturstödet ska avskaffas! Nu är det nog med att staten bestämmer vad som ska räknas som kultur och inte kultur. Jag vägrar betala för andras preferenser, i synnerhet när jag inte kräver pengar av dem för mina.
Avveckla flertalet myndigheter. Myndighets-Sverige har vuxit ur all rimlig proportion. Senaste skattningen jag såg så hade vi 553 st. Det är orimligt och ovärdigt en borgerlig regering. Skattebetalarnas förening har presenterat en avvecklingslista. Börja gärna där, men låt det för allt i världen inte sluta där!
Arbetsrätten måste reformeras! Murarna är för höga på svensk arbetsmarknad. Detta bidrar till att de anställs för få människor. Ska Sverige växa måste anställningsfrekvensen öka, i synnerhet eftersom skatterna sänks för låg- och medelinkomsttagare.
Upphör med denna s k "gröna skatteväxling"! Den är bara en ursäkt för att höja skatten. Den är än så länge även helt verkningslös.
Upphäv spelmonopolet! Det är redan idag passé och en relik från forna socialdemokratiska förtryckartider.
Öka antalet poliser och skärp straffen! Statens viktigaste uppgift är att skydda sina medborgare. Det klarar den inte idag och det måste det bli ändring på.
Släpp skolan fri! Friskolorna omges fortfarande av för mycket regler. Det bör heller inte finnas några hinder för att öppna fullt ut privata skolor.
Befria sjukvården från planekonomisk styrning. Landstingen är en böld på samhället och bör avskaffas omgående. Finns ingen anledning till varför sjukvården ska styras av godtyckliga politiker. Detta påminner starkt om de idéer som kommunisterna har för övriga marknaden. De fungerade inte i Sovjet och de fungerar således inte i svensk sjukvårdspolitik heller. Avveckla!
Privatisera Sveriges Radio och Sveriges Television, samt häv licensskydligheten. Statlig media är för diktaturer och detta är en kostnad och ett tvång som ingalunda ska förknippas med ett fritt land.
Släpp kärnkraften fri! Kärnkraften är säker, ren och effektiv. Varför hålla igen? Vi har inga bättre alternativ.
Gå med i NATO och ta en aktivare del i bekämpningen av fascistisk islam! Sverige måste visa omvärlden att vi står upp för västerlandets frihetsideal. Även den muslimska världen förtjänar frihet. Låt oss stödja dem i den kampen. Att inte ta ställning är att samtycka!

Det var den korta sikten som är fullt rimlig att genomföra på fyra år. Ovanstående borde få fart på Sverige och kraftigt bidra till ett friare land. Nedan presenterar jag mitt långsiktiga förändringsmandat som jag vill överlämna till vår borgerliga regering.

Lång sikt (nästa och efterföljande mandatperioder)

Avskaffa statsskatten! Progressiva skattesystem är en hämsko för driftiga och produktiva människor. Ingen får det sämre när kreativa stjärnor får blomma ut. De ca 40 miljarderna är inget mot vad vi kan tjäna på fria och kreativa individer.
Avskaffa värnskatten! Samma som ovanstående resonemang. Sjuk skatt...
Sänk momsen! Sverige har högst moms i hela EU. Momsen är i sig en dålig skatt som sänker konsumtionen och således också produktiviteten i landet. Den är också orimlig eftersom du redan har skattat på din inkomst en gång. Må vara hänt att man lägger sin del till det allmänna nödvändiga genom inkomstskatten, men sedan får det vara nog!
Fackens täckning måste minska! De svenska facken har för stor makt över arbetsmarknaden. Jag tillåts inte i dagsläget lönekonkurrera även om jag valt att inte vara med i facket och således ta del av deras "tjänster". Det är frihetskränkande och en friare arbetsmarknad är en friskare arbetsmarknad.
Sälj ut alla statliga företag! Statens ska inte driva näringsverksamhet, det finns ingen anledning!
Avskaffa Systembolaget och sänk alkoholskatten! Min kropp! Min sprit! Mitt liv!

Där har ni en lista över mer systemövergripande frågor som kan ta aningen längre tid att genomföra och som behöver planeras med omsorg. Hade dessa reformer genomförts så finns det i framtiden ingen anledning att flytta ifrån Sverige. Givetvis kan man dra allt ännu längre och tveka nu inte att lägga till punkter i kommentarerna om ni så behagar.

Slutligen vill jag avsluta med några visdomsord som vår nya borgerliga regering bör ha i åtanke i varje given beslutssituation.

Skatt är stöld!
Alla är olika!
Ha tilltro till individen!

That pretty much summarizes it.

Men...

2006-09-18T00:02:00.000+02:00

...JAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!!!!!!!!!!!

Dan före dan

2006-09-16T17:48:00.000+02:00

Idag är det sista dagen innan valet. Lugnet före stormen. Stiltjen som talar om för dig att det snart ska storma. Djuren börjar bli oroliga och försöker bryta sig ur sina hagar. Något är på gång. Något stort...

...måhända ett maktskifte!!!???

Sannolikheten

2006-09-15T22:18:00.000+02:00

"Hade jag ordet nu eller? HADE jag ordet nu eller?"

- Göran Hägglund blixtrar till när han nailar Persson i partiledardebatten.

Det måste sägas. Borgarna ägde debatten. Alla människor med förnuftet i behåll kan inte rösta på något annat än alliansen på söndag. Skulle alliansen förlora är det det yttersta beviset på att förnuftet has left the building.

Och sen så var det det här med slutanförandena. My pal Erik and I räknade lite på det och det (rätta mig gärna om jag har fel) är 1 på 35 att lottningen skulle bli exakt den samma som den var ikväll, dvs att alliansen får dra alla sina anföranden först. Det innebär att vi enligt sannolikhetsteorin fått uppleva något historiskt. Säg om verkligheten skulle följa sannolikheten, då skulle det ta 140 år, dvs 35 valrörelser, innan ett liknande resultat skulle utfalla. Så kanske mina barnbarns barnbarns barn kommer att vara i sin prime time i livet och uppleva det samma som jag nyss gjorde. Eller har SVT ett finger med i spelet?

Visst, Marianne Rundström påpekade att partiledarna själva dragit lotterna, but still...140 år!

Nåja, det här kommer spela mindre roll på söndag OM alliansen vinner. Annars jävlar, Regim-TV!

PS. För att få en glimt av Hägglunds briljans så kolla på slutdebatten ca 46:15 in i debatten. DS.

Enighet

2006-09-14T00:13:00.000+02:00

TV4:s partiledarutfrågning är över. De klarade testet. Av vad jag hörde blev jag inte särskilt besviken och jag tror t o m att de kommer att vinna valet. Kontrasterna gentemot vänsterkartellen (för det är deras namn!) igår kan nästan inte vara större. Igår satt där ett gäng vele-jönsar och kunde inte presentera någon form av regeringsförslag. Göran ville vara själv, men Wetterstrand skulle med, men Ohly sket i det så länge Wetterstrand inte skulle med, för i så fall skulle han också med och då tyckte Göran att "va fan? Ska jag behöva ha två tomtepartier i min regering?" och sträckte ut handen till borgarna. Det var det regeringssamarbetet det...

Borgarna ja, vad sa de då? De konstaterade skrattandes att det blir det minsann inget med. De uppvisade en regeringsvilja och en enighet som vi inte sett av i svensk politik på många, många år. Det är inte längre något snack om vilket alternativ som är bäst för Sverige.

Sverige behöver förnyelse och frihet!
Så, fight the empire! Join the Alliance!

Det tysta landet

2006-09-13T18:49:00.000+02:00

För er som ändå tycker att kommunismen är en fin tanke.

Think again:

The Silent Land

Ideologi?

2006-09-13T11:39:00.000+02:00

TV4:s partiledarutfrågning igår av vänsterkartellen (jo, det är deras namn!) var annorlunda. Det blev inte en lång självspäkning i siffror och omtvistad statistik utan tiden användes till något så ovanligt i denna valrörelse som ideologi. Det var intressant. Det var även intressant att höra Göran Persson sitta och säga att ett långvarigt styre av ett parti inte är något demokratiskt eller politiskt operativt problem. Enligt honom är det inte alls så att en övervägande stor del av alla förvaltningsposter tillfaller socialdemokraterna. Alla ni som kontinuerligt läser den här bloggen vet att så inte är fallet, så där har vi avslöjat ytterligare en lögn från vår eminente statsminister.

Vi fick igår veta att miljöpartiet förmodligen inte kommer vika sig efter valet i deras krav på ministerposter, ej heller stödja en borgerlig regering ifall sossarna inte ger dem regeringsmakt. Vänsterpartiet var dock sin vana trogen och vek sig direkt. Fast med brasklappen att de inte skulle göra det om miljöpartiet fick ministerposter. Persson i sin tur flaggade för att han i princip kunde regera med vem som helst så länge de diggade välfärdsstaten och förde en traditionell svensk utrikespolitik. Vad traditionell svensk utrikespolitik är vet jag inte riktigt, men jag antar att det har något att göra med att bevaka svenska ekonomiska intressen före grundlagsfästa rättigheter och allmän moral. Eller så är det helt enkelt att fega ur i varje given situation. I vilket fall som så har han då sagt att han kan regera med stöd av vilket parti som helst i riksdagen, vilket får en att tänka på en härlig gammal socialdemorkatisk slagdänga: "Makten framför allt!"

Anyway, i kväll är det borgarna som ska gruppintervjuas. Det kan bli riktigt intressant och förhoppningsvis kommer det att framgå hur oändligt mycket mer enade de är i sin grundsyn på samhället än vad vänsterkartellen är. Dock så har Reinfeldt och CO dolt sin politik bakom verkligheten och siffror och därmed undvikit ideologifrågan så långt det går. Så frågan är hur han kommer att tackla det ikväll när frågor om individens frihet kommer upp på tapeten. Känns som om jag antingen kommer bli nöjd och vi förlorar valet eller så blir jag besviken och vi vinner. Svensk politik är för jävlig!

Surfade nyss in på moderaternas hemsida för att rota lite i hur de ställer sig i gamla hjärtefrågor som avskaffandet av Systembolaget, sänkta åldersgränser, sänkta alkoholskatter osv. Det finns trots allt en stor frihetsaspekt i de frågorna och det finns trots allt en överhängande risk att den "fina" omsvängningen även tagit sig in även där. Till min förvåning (nåja) kan jag inte hitta alkoholfrågan bland deras politiska åsikter, men om man kör upp deras partiprogram kan man hitta ett litet stycke. Det lyder:

När det gäller alkoholkonsumtion är det viktigt att
skilja mellan måttlighetsbruk och missbruk. Det är mot
missbruket som insatserna ska inriktas. Det är viktigt
med saklig information om alkoholens faror och
risker till unga människor, men också att tidigt sätta
in stödåtgärder för dem som är på väg in i missbruk.
För att komma till rätta med de växande problemen
med försäljning av illegalt införd och smugglad sprit
vill vi se en sänkning av alkoholskatten.

Ah, det finns visst lite frihet kvar. Dock så nämns inte Systembolaget och dess framtid någonstans, men vi får väl anta att även det ställningstagandet är oförändrat. Om inte annat så företräder MUF fortfarande ett avvecklande av Systembolaget.

Moderaterna är det enda partiet i alliansen som står upp för din rätt som individ och vuxen människa att själv ta ansvar för vad du häller i dig. Det är en grundläggande syn på individen som kommer fram därigenom. De andra partierna må prata om individualism, ansvar och nedmontering av LAS, men det är bara moderaterna som på allvar i någon form står upp för individens rätt och skyldighet att ta hand om sitt eget liv även i politiskt inkorrekta avseenden som t ex den svenska alkoholpolitiken.

Så lägg en röst på friheten, lägg en röst på moderaterna!

Vallåt

2006-09-12T17:53:00.000+02:00

MUF-Uppsala släpper årets vallåt:

Redan idag

Lite platt musikaliskt, men väl så rik textmässigt!
Som en högerinriktad Winnerbäck.

Den svenska modellen

2006-09-12T17:43:00.000+02:00

Lessnat på sossarnas eviga tjat om den svenska modellens förträfflighet?

Ta då ett span på The Economists senaste Sverigegranskning i:

Admire the best, forget the rest

Rösta blått den 17 september!

Tjänsteavdrag

2006-09-12T17:06:00.000+02:00

Sitter här och avnjuter en härlig macka med jordnötsmör och kom att fundera lite över tjänsteavdrag i hemmet. Ni vet, det förslaget som alliansen lagt för att göra det billigare att ha någon som t ex kommer hem och städar hos en. Förslaget har vädrats lite då och då i valrörelsen, nu senast i partiledardebatten mellan Persson och Reinfeldt i söndags.

Motståndarna till förslaget (typ vänsterkartellen) har en besynnerlig argumentation runt förslaget och personligen känner jag ett kall för att avslöja detta mer eller mindre lögnaktiga sätt att bedriva politik.

Deras huvudargument slår an på de gamla hederliga jämlikhetssträngarna och de menar på att det är fel och orättvist att låginkomsttagare ska betala för hög-/medelinkomsttagares städning genom att hög-/medelinkomsttagarna får avdrag på skatten. Argumentationen brister kraftfullt. Den förutsätter nämligen att hög-/medelinkomsttagarna skulle ha vit städhjälp idag. Detta är ett argument som inte har stöd någonstans då majoriteten som har städhjälp (även om denna är försvinnande liten) har städhjälp svart. För att det ska kunna bli ett bortfall i skatteintäkterna måste de i första läget ha kommit in, vilket de inte har gjort i det här fallet varpå kartellens främsta argument är rent skitsnack.

Det andra argumentet som jag hörde Göran Persson framföra i söndags var att de som hade svart städhjälp inte skulle byta till vit även om möjligheten till avdrag i skatten gavs. Han fortsatte sen orera om hur onda dessa människor var som i dagsläget hade städhjälp och att "folket" alltid måste ta striden mot dem etc etc. Här gör Persson ett konstaterande att skatteplikten är dålig i Sverige, i synnerhet hos höginkomsttagare. Om den överhuvudtaget är det, vad kan det då bero på? Världens högsta skatter kanske? I vilket fall som så är det ett antagande som är taget ur luften och främst används för att ytterligare stärka deras första argument, som vi redan har konstaterat vara båg. Man kan ju för övrigt tycka att ett folk som skattar så de spyr visar en rätt gedigen skatteplikt och att det är synnerligen korkat att tvivla på denna.

Vidare har feminister på vänsterkanten talat om tjänsteavdraget som en kvinnofälla. Det argumentet har jag ännu svårare att köpa. Vi kan i dagsläget konstatera att kvinnor generellt arbetar dubbelt så mycket i hemmet som män. Iaf om vi ska tro min föreläsare i arbetsmarknadsekonomi (som man får anta har lite koll på det hela). Det betyder att kvinnor antingen sliter mer än män eftersom de sköter ett heltidsjobb och hemmet eller så arbetar de samma antal timmar totalt som män, dvs går ner i reguljär arbetstid för att sköta hemmet. Om de kunde få avdrag för tjänster i hemmet skulle det innebära att de kan lägga lika mycket tid som männen på karriären och således uppnå en större självständighet och vara mer attraktiva för arbetsgivaren än vad de är i dagsläget. På vilket sätt är det en kvinnofälla? Är det en kvinnofälla eftersom vi antar att det är kvinnor och unga som i första hand kommer att utföra tjänsten som det dras av för? Vad spelar det för roll? Så länge arbetet utförs professionellt har jag lika mycket problem med det som att jag har problem med att brandman är ett mansyrke och undersköterska ett kvinnoyrke, dvs inget alls. Förstår inte problemet, men visst jag är väl en galen jävel som inte har allt på det torra med strukturer och dylikt...

Ska vi sedan se till de positiva aspekterna av tjänsteavdraget, utöver de vi redan nämnt, faller kartellens argumentation till marken riktigt hårt. Finland har redan infört förslaget och man beräknar att det i Finland skapat 10 000 nya jobb. Och detta innan förslaget på allvar har hunnit etablera sig. Ekonomin är, som vi alla vet, präglad av en viss fördröjning för man vill gärna veta att ens investeringar inte kommer att bli grus i nästa mandatperiod p g a någon stollig sosse som tycker att tjänsteavdrag gynnar "överklassen".

Förslaget innebär också en produktivitetshöjning av samhällsekonomin i stort eftersom det är ett typexempel av rätt man på rätt plats. Om en tandläkare eller ekonom tvingas sluta tidigare på sitt arbete för att gå hem och städa innebär det att samhället går miste om de arbetstimmarna som denna person måste lägga i hemmet. De går även miste om de arbetstimmar som en städerska skulle kunnat lägga i tandläkarens hem. Här är det betydligt vettigare att låta tandläkaren göra det som den är relativt sett bra på och städerskan det den är relativt sett bra på. På så vis höjer vi produktiviteten i ekonomin, vilket i slutändan även höjer vårt BNP eftersom vi producerar mer.

Så, kära sossar, vari ligger problemet?

Duellen II

2006-09-11T00:01:00.000+02:00

Det var en betydligt eldigare debatt ikväll än den i TV4 i onsdags. Persson var i sitt sanna buffel-essä och Reinfeldt fick nog bita sig i läppen en och annan gång för att hålla tillbaka med spydigheterna och inte tappa sin sympatiska framtoning.

Vem vann då? Ja, det beror nog på vilken debattstil man gillar mest. Buffel mot sympatiske killen. Personligen tyckte jag det kändes som om Reinfeldt blev rätt ägd eftersom Persson satte sig på honom hela tiden. Då spelar det mindre roll att Reinfeldt har rätt i sak.

Men lyckligtvis (eller?) är det inte bara min åsikt som gäller. Enligt nättidningarnas (Aftonbladet, DN, Expressen & SvD) omröstningar står Reinfeldt som klar segrare i alla utom Expressens där Persson vinner med 52% mot 48%. Svenska folket verkar överlag gilla Reinfeldt bättre än Persson. Najs!

Hoppets låga för ett maktskifte lyser starkt i en av Lunds frihetligaste lägenheter!

Edit 06-09-11: Det visade sig att det varit någon/några som kapat Expressens omröstning och manipulerat med siffrorna så att Persson vann över Reinfeldt. Kan ge mig fan på att det är någon på sossarnas kansli som handlar i ren desperation nu när de kommer att tappa makten.

Under Ahmedinejad's skin

2006-09-10T17:54:00.000+02:00

Iran. Härstammar från det gamla persiska storväldet och var en gång i tiden en framstående nation. I dagsläget ser det annorlunda ut. Iran idag är en teokrati, styrd av religiösa fanatiker som förtrycker sitt eget folk. Landet har sett bättre dagar.

Dessa fanatiker och då i synnerhet president Ahmedinejad har på senare tid luftat idéer offentligt om att utplåna Israel, samtidigt som de har börjat anrika uran. Detta har lett till ett internationellt ramaskri och runt om i världen arbetar små bryåkrater och opinionsbildare på att lösa denna komplexa situation som uppstått.

Dagens blogg ställer sig idag frågan vad Iran vill uppnå med denna nyvunna öppenhet gällande syfte och mål med sin internationella politik. De själva hävdar att anrikningen av uran är till för fredliga medel. Omvärldens säkerhetsanalytiker köper inte riktigt det argumentet. Det är med andra ord någonting lurt på gång och mainstream-media ser som vanligt rakt förbi det. Låt oss börja måla i stora drag. Vad vill de uppnå?

Det främsta och mest rationella skälet är nationell säkerhet. Kärnvapen har en högst avskräckande effekt gentemot framtida angripare, vilken i Irans fall förmodligen är Israel alternativt USA. Detta ska sedan vidarekopplas med en mängd teorier om Irans stormaktsambitioner i regionen. Kärnvapen hade i allra högsta grad gett tyngd till ett sådant mål.

Om nu nationell säkerhet är målet förstår jag inte varför strävan efter kärnvapen blandas med en retorik som går ut på att Israel ska förgöras och att hela förintelsen är en sionistisk bluff. Hade det inte varit enklare att smyga med hela projektet än att gå ut och säga sig vilja förgöra andra nationer samtidigt som man anrikar uran till "fredliga" ändamål?

Fast här kan det briljanta (alternativt helt galna) i planen ligga. För vad kunde Iran och Ahmedinejad förvänta sig av sin retorik och sina aktioner? Jo, följande:

Internationell upprördhet
Att västländerna skulle inta olika positioner

Den internationella oron skulle först och främst leda till diplomati, vilket vi nu har erfarit. Denna diplomati har Iran givit fullständigt fan i och det har inte drabbat dem på något sätt än så länge. Vad kan de förvänta sig om de fortsätter med att ignorera omvärldens krav? Förmodligen sanktioner, vilket i vanlig ordning inte drabbar diktatorerna utan folket som då får kraftigt försämrade chanser att kunna utveckla någon form av frihet i sitt land.

Iran har hela tiden vetat att FN och säkerhetsrådet är en mer eller mindre handlingsförlamad organisation och att EU:s förkärlek kontra USA:s skepcis mot FN antagligen skulle leda till klyftor mellan kontinenterna. Detta är i viss mån vad vi betraktar idag och mer kommer det bli när Israel börjar bli svettigare och svettigare ju närmre bomben Iran kommer. De kommer då pressa USA till handling, medan EU med sin lagom anti-Israeliska hållning kommer att gnälla. Iran har då slått in en kil i det transatlantiska samarbetet, något som USA inte vill se och kommer därför att avstå från en militär intervention in i det sista. Det kan i sin tur leda till att stödet för Israel försvagas varpå Israel som nation blir betydligt svagare, något Iran öppet deklarerar att de gärna ser.

Gällande Ryssland och Kina är bilden dimmigare. Ryssland sålde (har jag för mig) teknologin att anrika uranet med till Iran, men har också nu på senare bett Iran att respektera förhandlingsparternas krav på ett stopp av anrikningen. Kinas inställning är snarlik. Om FN ska ingripa hänger mycket på de två nationerna och Iran kan nog känna sig tämligen säkra på att ingen av dem kommer att stödja en militär intervention, varpå FN är ute ur bilden. Sanktioner eller ej.

Men ponera ändå att det blir en militärintervention, vad blir resultatet? Det första man kan vänta sig är en allmän muslimsk resning mot de länder som genomfört anfallet. Eftersom en sådan militär intervention uteslutande skulle backas upp av Israel kommer det inte vara jättesvårt att piska upp anti-semitiska stämningar i regionen. Det blir med andra ord ett krig mot väst där Israel får ta smällen. Mer allmänt skulle oljepriset stiga ytterligare och eftersom många människor i väst bryr sig mer om att köra bil billigt än vad de bryr sig om judar så skulle det slå mot de politiker som genomförde en sådan operation gentemot Iran.

Ponera därför att Iran inte blir angripet. Vi får då förmodligen ännu en diktatur med kärnvapen och en ny terrorbalans i världen. Ett worst-case scenario är att Iran genomför de åtaganden som de dagligen spyr ur sig att de ska göra, nämligen förinta Israel. Det är ett pris som är orimligt högt bara för att man inte hade politisk vilja och guts nog för att förhindra framställningen av kärnvapnen i första läget. Det är med andra ord ingen tid för feghet och kryperier. Frågan är alldeles för stor och allvarlig för det.

Pentagon beräknar i dagsläget att Iran är mellan 5-8 år ifrån att ha en atombomb. Det är med andra ord ingen panik än, även om situationen i sig är alarmerande. Dock ska vi inte ge för mycket tilltro till amerikansk underrättelsetjänst, de har haft fel förr (det har ju hittills inte kryllat av kärnvapen i Irak). De mängder Iran anrikar idag är, som jag förstått, ej heller tillräckliga för att användas för militära ändamål. Chansen finns ju trots allt att anrikningen är fredlig och att Iran inte har några planer på att skaffa sig kärnvapen. De två vetskaperna tillsammans leder till att ett militärt angrepp i dagsläget inte är rimligt. Det går helt enkelt inte att motivera på goda moraliska grunder. Men skulle framtiden visa på en förändring i den iranska produktionen av anrikat uran är det ett alternativ väl värt att tänka över. Problemet blir då att förklara för alla mer eller mindre ignoranta människor att angreppet inte är något post-kolonialt sätt att hålla tillbaka Mellanöstern-regionen, utan en ren försiktighetsåtgärd från länder som gärna ser att det inte blir ytterligare en diktatur i världen med tillgång till kärnvapen. Det blir förmodligen den tuffaste uppgiften ifall en militär intervention blir aktuell.

Världen är bra ignorant ibland...

Släkten är värst del IV

2006-09-08T11:35:00.000+02:00

I valföljetongen Släkten är värst granskar jag den socialdemokratiska makteliten och den nepotism som råder inom partiet och den förvaltning som de i dagsläget styr.

Idag tömmer Bo Bylund tårkanalerna på DN-debatt och kritiserar Riksrevisionen för deras rapport där AMS framställdes i si sådär lagom dålig dager. Det får mig osökt att fundera på hur socialdemokraten Bo Bylund fick sitt jobb som generaldirektör för AMS och om han kan tänkas ha några politiska "kontakter" värda att nämnas.

Givetivs har han det. Bo Bylund är gift med vår eminenta socialminister Berit Andnor (bilden, she's skakin' it good aight?). Men nu ska jag inte sitta här och insinuera att han inte fått posten p g a förtjänst och skicklighet. Bylund har ju varit generaldirektör på Banverket tidigare, och det förstår ju vem som helst att järnvägar och arbetsmarknadspolitik i princip är samma sak...

Situationen blir inte mindre uppseendeväckande av att Bylunds förra fru, Lise Berg (nej, inte nöjesfältet), arbetar som statssekreterare hos jämställdhetsminister Jens Orback. Kan verkligen se de Big-brother liknande intrigerna framför mig på regeringskansliet. One big, happy family, aey?

Seriously

2006-09-07T22:24:00.000+02:00

Rak, ärlig och aningen långrandig. Så kan man sammanfatta Leijonborgs framträdande i SVT:s sista partiledarutfrågning ikväll. Det råder för min del ingen tvekan om var de ligger rent politiskt och hade det inte varit för att de varit så satans sossiga i sin ekonomiska politik så hade de kunnat vara ett alternativ att rösta på.

Nä, kritiken kan knappast riktas mot Leijonborg ikväll, däremot så måste varje enskild medborgare som såg programmet fråga sig vad SVT:s "deal" är. Jag menar, ca 20 minuter av programmet gick inledningsvis åt till Spy-gate eller SAP.net-gate, eller vad debaclet nu kallas? Och om inte det varit nog så avrundades hela utfrågningen med att återigen dra upp denna, i mitt tyckte, simpla händelse.

Jag förstår SVT:s problem i hur de skulle avväga det hela, men att ca en tredjedel av programmet inte går åt till sakfrågor rörande folkpartiets politik tycker jag är att dra det för långt. Media gräver redan tillräckligt i den här händelsen och det hade i princip fungerat lika bra för SVT att fullkomligt strunta i att ta upp frågan. Men visst, jag kan förstå att man tar upp det. Om inte annat för att få höra Leijonborg förklara sig ordentligt, men drygt 20% av programmet? Nej, skärpning!

NMI (Näringslivets MedieInstitut) gav idag ut en rapport där de visade att 64% av de socioekonomiskt inriktade frågorna i SVT:s partiledarutfrågning ställdes ur ett statligt/interventionistiskt perspektiv och att endast 36% ställdes ur ett marknadsliberalt.

Objektivt utförande? Nej. Fri Television? Nej, knappast!

Länktips

2006-09-07T14:43:00.000+02:00

Nedanstående filmklipp är väl värt att betrakta.

allaSKAMed

För övrigt bör ni köpa Martin Borgs film 1200 miljarder. Säljs genom skattebetalarnas förening för 50 kr och kan även streamas därifrån. Den är väl värd varenda öre. Om ni mot all förmodan inte har 50 spänn eller inte pallar lyfta på fet-röven och surfa in på skattebetalarna.se så kan ni se den i förkortad version på TV3:s Insider nästa torsdag eller i full version på TV8 på valdagen. En film som bör ses innan man går och lägger sin röst kan jag väl lugnt konstatera.

Peace out och rösta blått!

Släkten är värst del III

2006-09-07T14:29:00.000+02:00

I valföljetongen Släkten är värst granskar jag den socialdemokratiska makteliten och den nepotism som råder inom partiet och den förvaltning som de i dagsläget styr.

Del III är en kort och informativ liten avstickare. För ni vet väl att den våldsamma och åtalade ordföranden i SSU, Anna Sjödin, är sambo med Thomas Hartman som bara av en händelse råkar Hartman arbeta som pressekreterare hos migrationsminister Barbro Holmberg. Tänk hur kunde han hamna där med den inställningen till media som han gjort sig känd för?

Duellen

2006-09-06T23:32:00.000+02:00

Först och främst vill jag inleda med att tacka TV4 för att de inte drog upp en här förbannade "Spy-gate" grejen. Börjar bli less på den skitsaken på allvar nu. Är det bara jag som inte tycker det är the end of the world att någon som erhållit inlogg till en hemsida/bbs tar sig en titt?

Själva duellen var sig lik mot det vi sett tidigare i valrörelsen. Persson hackar på Reinfeldt. Reinfeldt undrar varför Persson bara hackar på honom istället för att prata om sin egen politik och så håller de på. Dock måste sägas att Reinfeldt behöll lugnet och lyckades hela tiden stå upp mot Persson och hans små angrepp. Det torde stå tämligen klart för alla tittare vem som levererade en politik och vem som inte gjorde det.

Värt att notera är sättet de debatterar på. Persson är helt inriktad på Reinfeldt, medan Reinfeldt betydligt oftate ser in i kameran och talar, så att säga, till tittarna. Kan nog bli en valvinnare.

I övrigt en rätt innehållslös debatt. Det blir lätt så när man suddar ut de flesta skillnaderna, men det får jag gråta mer över någon annan dag.

Lev väl och rösta blått!

Släkten är värst del II

2006-09-05T22:50:00.000+02:00

I valföljetongen Släkten är värst granskar jag den socialdemokratiska makteliten och den nepotism som råder inom partiet och den förvaltning som de i dagsläget styr.

Vi har idag kommit fram till del II och vad sägs om följande härva som Anders Isaksson redogör för i sin bok Den politiska adeln (2006:33).

"Om man i en sådan kalender (åsyftning på en adelskalender, min anm.) skulle slå upp socialdemokraten Kenth Pettersson, generaldirektör för Arbetsmiljöverket och tidigare ordförande för Handelsanställdas förbund, skulle man också hitta en hänvisning till Irene Wennemo, hans nuvarande fru. Där skulle man finna att hon tidigare arbetat som politiskt sakkunnig hos statsminister Göran Persson och att hon nu återfinns i kretsen runt LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin. Där har hon en kollega som heter Jonas Hellberg, tidigare ombudsman i SSU och nu sambo med barn- och ungdomsministern Lena Hallengren. Hon var tidigare förbundssekreterare i SSU och efterträddes av Sara Helge Wikmång som nu är förbundssekreterare i Unga Örnar och gift med Nils Wikmång, politiskt sakkunnig på utbildningsdepartementet. Även Lena Hallengrens syster Karin kom in i SSU:s ledningsgrupp som förbundskassör, men arbetar nu på Kooperativa institutet. Hennes sambo Mats Grip är ombudsman på SSU."

Nepotismen är högst påtaglig. Håll utkik på bloggen för fortsatt uppdatering om hur det förhåller sig inom den socialdemokratiska makteliten. För mer är på gång!

Stay true, stay blue!

Virrigt

2006-09-05T22:43:00.000+02:00

Peter, Peter, Peter, Peter...
Nä du, idag gick det inte riktigt hela vägen. Efter en högst tveksam inledning tog det väl sig en aning, men på tok för sent. Måste säga att jag uppskattade att se hur du skruvade på dig när du var tvungen att försöka förklara det otvetydigt positiva med medborgarlön och avskaffandet av räntan. Det är två frågor du verkligen inte samtycker med, det om något syntes.

Å andra sidan förstår jag dig. Jag tycker också att medborgarlönen och ett avskaffande av räntan är idiotförslag. Men frågan är då varför du inte är konsekvent och tar avstånd från all annan idioti i ditt parti, dvs alla frågor utom er inställning till friskolor och i viss mån småföretagare?

Det är en gåta för mig!

Arbetslösheten?

2006-09-05T15:02:00.000+02:00

Hur står det egentligen till med den svenska arbetslösheten? Den svenska valrörelsen har bjudit på många bud om vilken arbetslöshet vi "egentligen" har. Regeringen anklagas för att genom AMS fabricera statistiken och gömma undan människor, allt för att ge intrycket av att svensk ekonomi är så klanderfri som möjligt. Borgarna är knappast sämre utan knåpar ihop lite egna siffror som inkluderar olika axplock av förtidspensionerade och sjukskrivna människor upptill regeringens arbetslöshetstal och landar någonstans mellan 15-25% arbetslöshet.

Detta sätt att angripa problemet är egentligen ganska korkat. För inte nog med att det blir helt omöjligt att jämföra siffror över tid eller med andra länder så skjuter borgarna sig själva i foten genom att hävda den typen av arbetslöshetstal. Dagens opposition kan, som vi alla vet, vara morgondagens regering och då behöver de själva stå till svars för denna saftiga massarbetslöshet.

Förvisso är analysen att regeringen skyfflar undan arbetslöshet in i förtidspensioner och långtidssjuksrivningar inte dum, men den är i princip helt omöjlig att mäta. Vem är sjuk och vem är inte det? Nej, här behövs lite ordning och reda och eftersom ni, kära läsare, förtjänar det bästa får ni här en ordentlig genomgång av den svenska arbetslösheten.

För det första gäller det att skilja på metoderna instituten emellan. Det är fascinerande när AMS lanserar siffror omkring 5,2%, LO omkring 7,9% och SCB 6,0%. Men det är egentligen inget jättekonstigt eftersom de mäter på olika sätt. Först och främst så använder sig AMS av en helt annan metod än typ alla andra statistiska organ. De utgår nämligen från sitt register och gör inte som t ex SCB som ringer runt till ett statistiskt säkerställt urval. Den metoden är säker så till vida att det aldrig blir några statistiska fel, eftersom varje enskild människa räknas. Men metoden brister hårt eftersom de förutsätter att alla arbetslösa är med i deras register, vilket är långt ifrån tvunget. Det är förmodligen den främsta anledningen till att AMS alltid scorar lägst på arbetslöshetstalen. SCB å sin sida kör med mer klassiska statistiska metoder och ringer runt till folk och gör sedan en beräkning på den aggregerade arbetslösheten. LO i sin tur har, vad jag vet, inget eget statistiskt organ utan snor sin statistik från SCB, men hur kan de då få fram en högre arbetslöshet tänker ni?

Jo, dels så är det ju LO vi talar om. En organisation vars främsta mål, uppenbarligen, är att stänga folk ute från arbetsmarknaden. Nej, skämt och sido. Saken är den att LO i det här fallet använt sig av ILO:s standarddefinition av arbetslöshet och inkluderat latent arbetssökande heltidsstudenter, dvs studenter som pluggar samtidigt som de söker jobb, och hamnar därför på en betydligt högre nivå. Och där, kära läsare, har ni förklaringen till varför den svenska modellen alltid betraktats som så jäkla lyckad. När alla andra mätt "på riktigt" så har vi genom alla år "fuskmätt" och därmed haft en stabil och låg arbetslöshet över tiden. I Eurostats senaste undersökning (som jag förgäves inte hittar på deras sjukt röriga hemsida) hade Sverige 8,9% arbetslöshet och den ska då vara mätt på samma sätt som LO gjorde. Välj vilka ni vill tro på. EU:s oberoende statistikorgan eller socialdemokratins främste sponsor.

Faktum är det att man nu i Sverige börjar omprioritera sina mått på SCB och ska göra (om inte redan gjort) en övergång till ILO:s definitioner så att även Sveriges statistik kan användas till internationella jämförelser. Vi kan ju förvänta oss att sossarna desperat kommer att hålla fast i och publicera AMS resultat i parti och minut, givet att de vinner valet då.

Så nu när vi utrett mätmetoderna och på vilket sätt Sverige skiljer sig från resten av världen är det dags att gå över på den mer normativa sidan av den här diskussionen. Det finns forskare som lackat ur fullständigt på borgarnas sätt att föra fram arbetslöshetsstatistik det senaste året, och det kan man förstå. Det stärker knappast debatten och försvårar för ekonomer att se vilket utfall deras policies får. Forskarna överlag verkar vilja att vi snabbt ska enas om ett sätt att mäta arbetslöshet på och sedan köra på det, för att kunna jämföra och mäta över tiden. Om man ändrar måtten på arbetslöshet med varje sittande regering så blir det omöjligt att göra några vettiga undersökningar över tiden och det försvårar ju som sagt för oss nationalekonomer. Men samtidigt har borgarna en poäng i sitt sätt att föra fram statistiken eftersom regeringen ganska uppenbart har använt sig av förtidspensioner, sjukskrivningar och arbetsmarknadsåtgärder för att skyffla undan folk ur arbetslöshetsstatistiken. Jag menar, inte ens AMS kan trolla bort en halv miljon människor hux flux (eller kan de?). Därför är det viktigt att man innan man beslutar om på vilket sätt man ska mäta arbetslöshet ser över hur arbetsmarknadsåtgärder används av regeringen för att minska arbetslösheten.

Det är givetvis svårt, om inte rent omöjligt, att kontrollera alla arbetsmarknadspolitiska åtgärder och dess effekt för varje enskild individ. Precis som det är svårt att kontrollera huruvida alla sjukskrivna bör vara sjukskrivna och om alla förtidspensionärer verkligen inte kan jobba. Så jag har, föga förvånande, ett radikalt förslag.

Lägg ner AMS eftersom de inte tjänar sin grundläggande uppgift att förmedla jobb till arbetssökande särskilt väl. Skrota sedan allt vuxendagis och låt folk själva ta ansvar för sin vidareutbildning och omskolning så har vi löst problemet med falska arbetsmarknadsåtgärder. Vidare bör resurser satsas på att ompröva många sjukskrivningar och förtidspensioner för att på så vis utreda om det föreligger något mygel i de siffrorna. Man skulle kunna tänka sig att privatisera hela försäkrningssystemet omgående, men med tanke på att dessa människor aldrig fått chansen att själva spara till sina försäkringar kan det anses aningen elakt att låta de själva betala. Slutligen så anpassar vi våra sätt att mäta arbetslöshet på efter ILO:s rekommendationer och så vips så är Sverige ett internationellt sett jämförbart land. Ska det vara så svårt?

Släkten är värst

2006-09-04T20:03:00.000+02:00

Eftersom det är valtider och er käre blogger har en avig sida gentemot sossarna startar han idag en ny följetong här på bloggen. Den heter Släkten är värst och kommer att exponera den socialdemokratiska maktutövningen och korruptionen. Sossarnas främsta vapen för att korrumpera Sverige heter utnämningspolitiken, vilken har fått mycket uppmärksamhet det senaste året. Med rätta anser jag och hänger på. I varje del av Släkten är värst kommer jag att visa på den nepotism som föreligger inom det socialdemokratiska partiet och bjuda med er, kära läsare, på en resa genom blodsband, ingifte och klanvälde inom den socialdemokratiska maktapparaten.

I denna den första delen av Släkten är värst vill jag bjuda på ett litet smakprov. För visst känns det konstigt när utnämningspolitikens största krav, nämligen förtjänst och skicklighet, gång på gång tillfaller människor som på något sätt är knutna till den socialdemokratiska makteliten. Ta t ex fallet Mona Sahlin (som för övrigt ligger högt på min "people to kill"-lista). Hennes far, Hans Andersson, var nära medarbetare till Ingvar Carlsson och hennes man, Bosse Sahlin, är marknadschef på partiets tidning Aktuellt i Politiken. Alla ministrar har sedan en närastående underhuggare i vanligt tal kallade statssekreterare (Perssons f d Lars Danielsson är väl känd som den värste fuck-upen av dem). Mona Sahlins underhuggare, Stefan Stern, är gift med Perssons medarbetare Maria Danielsson och hennes förra och Perssons nuvarande pressekreterare, Camilla Buzaglo, är dotter till Mariana Buzaglo, som arbetar på Folkhälsoinstitutet och blev vald till suppleant i partistyrelsen vid kongressen 2001.

Den moderata planen?

2006-09-03T22:18:00.000+02:00

I kvällens debatt i SVT1 stod Fredrik Reinfeldt i centrum. Mitt omdöme överlag kan väl uttryckas som stabilt. Det bjöds knappast på några överraskningar och det märks tydligt att Reinfeldts vilja med Sverige är att skapa jobb utan att skrämma någon på vägen.

Moderaternas politik må ha förämrats under Reinfeldts ledning, men det känns mer som en taktisk anpassning än en total revolution av de fundamentala idéerna. Trenden i detta val, mer än i tidigare, är att idéer får stå tillbaka till förmån för makten. Årets val handlar primärt om regeringsmakten och sekundärt om politiska idéer. Det är givetvis tråkigt, men om det är vad som krävs för att förhindra ett övergripande sossestyre, så må så ske.

Min fromma förhoppning med moderaternas omsvängning är att visa folk att man inte dör av högerpolitik, om än en modifierad sådan, för att i nästa val söka mandat för en mer högerinriktad politik. Att vända debatten helt enkelt. Om det är vad som krävs för att slippa den eviga vänsterutgångspunkten så låt gå, då får väl idéerna stå tillbaka en valrörelse.

Det hemska i situationen är att planen kanske inte alls är som jag tror. Alliansen kanske är kanonnöjd med den politik de för och att denna sosse-light-politik institutionaliseras i det borgerliga blocket, vilket i förlängningen knappast leder till några högerutgångspunkter i den offentliga debatten eftersom politiken tar avstamp i en reaktion på vänstertänkande. I synnerhet folkpartiet känns som ett parti som skulle kunna vurma rätt hårt för statliga lösningar och tar nog gärna tillfället i akt att befästa att detta ska vara utgångspunkten för borgerlig politik. Jag litar inte på folkpartister...

Men låt oss nu tänka positivt och långsiktigt. Låt oss intala oss själva att det bara är en temporär och taktisk svacka som på sikt kommer att omarbetas och omorienteras till det bättre, till det moraliskt korrekta, till det föredragna, till höger helt enkelt.

Rösta blått den 17 september!

Energipolitik

2006-09-02T18:06:00.000+02:00

Reinfeldt gör idag ett välkommet utspel gällande kärnkraften. Enligt vår, med lite tur, kommande statsminister bör hela kärnkraftsfrågan omprövas 2010 för att se om inte en utbyggnad av kärnkraften då kan vara rimlig. Detta utspel leder till att dagens huvudblogg ska beröra energifrågan.

Alliansen har i sin överenskommelse kommit fram till att avvecklingen av kärnkraften ska stoppas samt att en effekthöjning av våra befintliga kärnkraftverk inte är omöjlig. Detta är, som med mycket annat av alliansens politik, inte min drömpolitik men i kontrast till motståndarsidan är det inte mycket snack om vilken energipolitik jag föredrar.

Den rödgröna kartellens energipolitik är en fortsatt avveckling av kärnkraften samtidigt som energiskatten ska höjas med drygt 3 miljarder årligen 2007-2010. Detta utan att några reella energialternativ utöver kärnkraften finns tillgängliga. Vi ska också ha i åtanke att energiskatten höjts med nästan 200(!) procent de senaste tio åren. Vad har det gett oss förutom snoriga elpriser och magont så fort man glömt släcka lampan? Precis, inte ett jäkla skit.

Energiskatten i dagsläget existerar, i mitt tycke, bara av den enkla anledningen att det är ytterligare ett sätt för den svenska staten att förslava sina medborgare och tvinga dem att gå ner på knä inför den socialdemokratiska maktapparatens bidragssamhälle, ivrigt påhejade av sina ljusskygga kumpaner på den röda och gröna flanken. Det är inte tal om någon skatteväxling, det är en skattehöjning! Utöver att du inte kommer ifrån energiskatten får du betala 25% moms på energiskatten och certifikatavgiften, dvs tre skatter. Så när du betalar din elräkning gör du det med pengar du först skattat för genom våra diverse inkomstskatter. Grunden för elräkningen läggs i själva elpriset och ovanpå elpriset läggs det sedan en certifikatavgift (skatt) och en energiskatt. Efter det momsas hela beloppet med 25% och du har då skattat för själva elen fyra gånger. Det är sjukt, sjukt och åter sjukt!

Nej, kartellens energipolitik med ett mindre utbud kombinerat med högre skatter kommer obönhörligen leda till högre elpriser. Alliansens förslag är inte perfekt, men i den energisituation vi idag befinner oss är det snarare en nödvändighet än en önskan att rösta bort den rödgröna röran för att ersätta dem med en någorlunda realistisk energipolitik.

Ta ditt ansvar den 17 september och rösta bort surrealistiska verklighetsuppfattningar till förmån för en allians med fötterna på jorden!

Mellanöstern

2006-09-01T16:28:00.000+02:00

Som jag berättade igår på bloggen hade jag egentligen tänkt mig att inleda säsongen med att blogga lite om sommarens händelser nere i Mellanöstern och nu när givarkonferensen så smått börjat avrundas uppe i Stockholm kan jag knappast tänka mig ett bättre tillfälle. Jag kan t o m säga som så här att vi tar och börjar med givarkonferensen. För vad fan är på gång egentligen?

Situationen är som följer; Hizbollah under ”inflytande” (låt oss kalla det så än så länge) av Iran attackerar Israel. Israel besvarar elden genom att slå tillbaka in mot södra Libanon där Hizbollah befinner sig och opererar. Detta försvar (för det är vad det är) får omgående den mediala märkning offensiv och hela den svenska rapporteringen tar sin utgångspunkt i att Israel anfaller Libanon, inte Hizbollah, och att våldet är oproportionerligt. Vidare blir det några veckors stridigheter innan de så smått avtar med resultatet att delar av norra Israel samt stora delar av södra Libanon är söndersprängda. Någon månad eller två framåt i tiden tar Göran Persson och Jan Eliasson initiativ till en givarkonferens i Stockholm där man samlar världssamfundet för att skänka pengar till återuppbyggnaden av Libanon (Israel får ju vackert klara sig själva).

Men det låter väl frid och fröjd skulle de flesta säga. Ja, om det inte hade varit så att biståndspengarna (som verkar landa någonstans runt sju miljarder kronor) till stor del kommer att tillfalla Hizbollah. Hizbollah är inte bara en terrorrörelse utan, likt Hamas, har de även en social agenda där de ingår i samhällsbyggnaden och politiken. Detta gör Hizbollah till en stor maktfaktor i södra Libanon och de är närmast att betrakta som en stat i staten. Faktum är att Libanon hade åtagit sig en FN-resolution som sa att de skulle avväpna Hizbollah och ta kontroll över hela Libanon. Detta har (uppenbarligen) den libanesiska staten inte klarat av eller helt sonika skitit i att göra och det är också vad som möjliggjorde den konflikten som uppstod i sommar. Så, kära läsare, nu förstår ni säkert varför jag motsätter mig att bistånd skickas till Libanon på det här sättet. Och då har jag inte ens börjat gny över att det är mina surt förvärvade skattepengar som går dit. Fan vad jag älskar när folk är generösa med andra människors pengar!

Nej, det enda givarkonferensen kommer att göra är att spä på motsättningarna i Mellanöstern och underblåsa fortsatt konflikt. Att sedan hela konferensen är en cyniskt planerad aktion av Göran Persson för att visa upp sina fina internationella kontakter inför valet gör ju inte saken bättre.

Jag kan inte heller sluta fascineras av hur media i Sverige fungerar. Israel blir angripet av en terrorrörelse med fairly sofistikerade vapen. Israel besvarar elden med sina highly sofistikerade vapen och anklagas för övervåld. Jag har svårt att se logiken i det. Om du blir anfallen av en mördare med kniv som hugger dig en gång i armen tänker du bara skjuta honom i handen för att se om han tänker hugga dig i bröstet i sin nästa attack? Nej, precis. Man ser till att få slut på det hela så fort som möjligt för att minimera antalet drabbade. Israel förvarnade ju t o m civilbefolkningen om när och var de skulle flygbomba. Det är ju mer än vad Hizbollah och Hamas gör kan vi lugnt konstatera.

Vidare lipas det något oändligt om att Israel har satt Libanon i blockad. Men det är väl ändå självklart. Ibland undrar jag vad det är för naiva panties som kommenterar utrikespolitiken. En av de mest grundläggande åtagandena för att få slut på en konflikt är att skära av motståndarens supply lines, vilka i det här fallet kom från Iran och Syrien. Detta vill media och vänstern (två benämningar för samma sak) få till någon slags monstruös, anti-humanitär handling för att svälta ut det libanesiska folket. Give me a break!
Media skjuter snedare än Klas Ingesson i sin Mellanösternrapportering. För ingen har ställt sig den grundläggande frågan; vad tjänar Israel på allt det här? Ingenting. Absolut ingenting. De får sämre rykte, förlorar trupp och hela spektaklet kostar en jäkla massa kosing. Det enda den staten vill är att fritt få existera utan att hela tiden bli attackerade av sina diktatoriska grannar, men det är uppenbarligen för mycket begärt av islamofascister och den svenska vänstern (två numera högst tighta bundsförvanter). Tjänar Israel någonting på att den libanesiska demokratin destabiliseras? Nej. Önskar de det? Nej. Vilka skulle gärna se att den libanesiska staten försvagades? Iran, Syrien och Hizbollah som då skaffar sig mer makt i regionen. Naiviteten måste få ett slut och det är dags att identifiera de som slåss för någonting bra, nämligen demokrati och frihet och de som står på den andra sidan med förtryck och religiös fundamentalism. Förena er och stöd Israel!

För när allting kommer omkring så gör Israel i princip allt som förväntas av dem. Och hela tiden biter det dem i röven. Senaste ordentliga exemplet är Gaza som överlämnades helt till palestinierna. Vad har skett? De röstar fram terrorister och as we speak beskjuts Israel av Hamas. Vad har mer hänt med Gaza sedan denna glorifierade frigörelse från den israeliska förtryckarstaten? Det har helt och hållet förfallit i anarki och vanstyre. Detta skylls primärt på att de inte längre får bistånd från Israel och Västvärlden. Tro fan det! Skicka pengar till ett politiskt parti som aktivt arbetar för att döda israeliska civila och inte erkänner staten Israels existens? Och sedan har vänstern (och islamofascisterna…) mage att skylla situationen i Gaza på väst! Öhh, som om vi är obligerade att skicka bistånd till nationer vi inte samtycker med och som dessutom aktivt arbetar för förgörandet av en demokrati? Någon måtta får det ju vara på anti-semitismen.

Det är dags att konstatera att kriget mot terrorismen är ett idékrig där vi inte kan vinna med diplomati eller rationella krav. Det handlar inte om någon imperialist-payback utan helt sonika om att vi företräder fel åsikter och lever våra liv fel i islamofascisternas ögon. Det handlar inte om någon marxistisk mumbo-jumbo-teori om att de vill skydda sina oljetillgångar från oss. Det handlar om ett totalitärt synsätt mot ett fritt. Islamofascism mot västerländsk upplysning och frihet. Parallellerna är klockrena till andra världskrigets uppbyggnad på 1930-talet. Då som nu (för att låna Rumsfelds ord) banar eftergiftspolitik väg för fascism och förtryck. Lär vi oss aldrig?

Synd Maud

2006-08-31T23:48:00.000+02:00

Så har Maud Olofsson tagit sig igenom partiledarutfrågningen. På det stora hela tyckte jag att hon gjorde det bra och fram till fem minuter från slutet hade hon chans på min röst. Det som avgjorde var utrikespolitiken och det faktum att hon ansåg att Fredrik Federleys bidrag till israeliska armén var något negativt och gravt felaktigt. Sedan när är det fel att stå på demokratins sida? Sedan när har ett land inte rätt i att försvara sina gränser gentemot angrepp? En sådan vek och naiv attityd gentemot terrorism och den faktiska situationen i Mellanöstern är inget jag tänker ställa mig bakom i årets val. Så enkelt är det.

Har även kollat på TV3 och Insiders presentation av de små partierna i Sverige. En härlig samling idioter hade de lyckats skramla ihop. En intressant aspekt var dock att på i princip varenda fråga som Aschberg ställde lyckades denna brokiga församling få den att mynna ut i pro kontra mot invandring, på initiativ av de som var mot bör väl tilläggas. Men det är ändå intressant att se att invandringsfrågor väcker ett sådant engagemang på den här nivån. Uppenbarligen finns det en sådan frustration över hur ämnet behandlas i dagens offentliga debatt att flertalet partier på lägre nivåer driver frågorna, i princip, primärt. Det kan nog ligga någonting i att den professionella politikens motvilja att identifiera eller ens diskutera invandrarfrågor i den minsta negativa klang leder till en ökad extremism ute i landet, eftersom det uppenbarligen finns människor som upplever samhället annorlunda än de som ständigt hörs.

Jag tror det är riktigt korkat av politiker att inte våga ta tag i t ex integrationsproblemen (nej, att tillsätta en integrationsminister löser inte frågan Göran), som i dagsläget är jäkligt svåra att bortse från. Allt annat ger bara extremisterna vatten på sin kvarn och det gynnar knappast en framtida, fredlig samhällsutveckling.

Uppstart

2006-08-31T12:54:00.000+02:00

Så var man tillbaka nere i söderns pärla, Lund. Semestern är slut och nu börjar alla åtaganden igen; städa, skolan, träning och även bloggen. Vissa givetvis mer ångestfyllda än andra. Planen för bloggen nu under valrörelsen är att uppdatera den i a f en gång per dag fram till valdagen så jag kan återfå mina gamla läsare som flytt bloggen under sommaren, kanske inte så konstigt i o m att den inte uppdaterats på en och en halv månad.

Ikväll är det t ex Maud Olofssons tur att inta heta stolen i SVT:s partiledarutfrågning, så det ska ni få ett litet referat ifrån senare ikväll.

Har gått och funderat lite i dagarna på vilket ämne jag ska börja säsongens bloggande med. Mitt slutgiltiga val föll på den internationella politiken då mycket skit har hänt nere i Mellanöstern i sommar, men nu precis innan jag skulle sätta mig ner och skriva ser jag att två ledamöter (?) från Feministiskt Initiativ skrivit på SvD:s brännpunkt (länk). Artikeln handlar om hur patriarkatet fryser ute Fi från medierna m h a härskartekniker, som ni säkert förstår kära läsare kan jag inte bara låta en sådan goding passera. För när allting kommer omkring har ju den här bloggen en historia av att gå i clinch med radikala feminister, det bara blir så.

Så fuck Israel och Hizbollah! Det tar vi vid ett senare tillfälle för nu är det dags att se hur det går när människor av väldigt lustiga åsiktsinriktningar får tolka världen.

Det första som slår mig när jag läser artikeln är att de här människorna fullständigt saknar självinsikt och verklighetsförankring. De beskriver sitt inträde på den politiska arenan som en historisk händelse i svensk politik och en i globalt avseende unik händelse som gav ett eko över hela världen. Längre ner i artikeln får vi även veta att de är en världshistorisk nyhet. Visst, har man åsikten att det är en världshistorisk nyhet när ett gäng bittra 68-tanter går samman för att rikta sin bitterhet mot Sveriges män så förstår jag att man blir upprörd över att media inte blåser upp varenda utspel man gör på mittuppslaget i alla tidningar, men om man ska inte en aningen mer förståndig hållning inser man att Fi får precis så mycket medial tid ett parti med ca 0,5% stöd får. Man skulle faktiskt kunna säga som såhär att så mycket medial tid som Fi fick när det startades var helt orimligt sett till vad det faktiskt var.

Vidare bör Fi jämföra sig med andra innan man börjar gråta offentligt. Det finns partier som har det mycket värre, jag tänker då främst på Sverigedemokraterna. Där, kära läsare, har ni ett parti som får kämpa i uppförsbacke. Alla etablerade partier vägrar i princip att ta debatter med dem, brevbärarna delar inte ut deras valmaterial och de omnämns endast i media om någon i partiet gör någonting galet och aldrig någonsin för deras faktiska åsikter eller värderingar. Det hade varit intressant att höra någon av artikelförfattarna kommentera Sverigedemokraternas högst påtagliga utfrysning från offentlighetens glamorösa ljus om nu Fi:s beror på manliga härskartekniker. Vad skulle det kunna vara? Den globala, judiska konspirationen eller?

Nä, faktum är att det var en riktigt löjlig debattartikel som bottnar i en skev och uppdiktad världsbild kombinerat med företrädare som helt saknar såväl spärrar som självinsikt. Fi är inte ett realistiskt alternativ för en överväldigande majoritet av svenska folket och svårare än så är det inte. Att 20% av väljarna en gång i tiden kunde tänka sig att rösta på ett feministiskt parti betyder inte att de skulle göra det eller att det ens var er de syftade på.

För övrigt är det lite intressant att den ena artikelförfattaren, Unni Drougge, har samma efternamn som grundaren av Slitz, Mats Drougge. Vid närmare eftersökning får jag fram att hon faktiskt är gift med karln. Någonting säger mig att de inte diskuterar politik hemma…

Fourth of July

2006-07-04T08:56:00.000+02:00

Dags att fira lite! I dag är USAs nationaldag och frihetens främsta försvarare i världen är helt klart värd en liten hyllning.

I övrigt så är Almedalsveckan igång. Förskrivna tal, politiskt korrekt, lätt lamt. Ja, där sammanfattade jag det väl. Kanske återkommer senare på icke-arbetstid och skriver mer om fenomenet. Tills dess får ovanstående sammanfattning gälla.

Slutligen ger HAX en kort sammanfattning om sakernas tillstånd

Invandring är positivt

2006-06-21T12:25:00.000+02:00

Akademin har talat!

Kolla listan på alla högt uppsatta akademiker som skriver under brevet. Det hade varit något för Sverigedemokraterna att bita i. Om någon tagit debatten med dem då vill säga...

Sanningen

2006-06-19T13:58:00.000+02:00

Globaljuggler visar klart och koncist att det är alliansen som värnar om låg- och medelinkomsttagare, inte sossarna. Nedanstående länk är mycket, mycket läsvärd!

Globaljuggler

Levande landsbygd

2006-06-13T12:19:00.000+02:00

I gårdagens SvD:s Brännpunkt skriver vår eminenta jordbruksminister Ann-Christin Nykvist (s) tillsammans med riksdagsledamöterna Åsa Domeij (mp) och Sven-Erik Sjöstrand (v) om att de nu ska satsa på landsbygden. 4,8 miljarder i skattemedel ska tillsättas för att få hela Sverige att leva, som det så vackert heter.

Jag blir så trött. Med de 4,8 miljarderna hade man kunnat avskaffa förmögenhetsskatten, vilket skulle bidra till en betydligt mer levande landsbygd och inte minst ett levande land. För den här typen av konstgjord andning duger helt enkelt inte. Rödingarna är härliga. Först robbar man folk på alla deras stålar och sedan uppträder man som någon jäkla messias som ger en tiondel tillbaka. Resultatet blir att när högern sedan vill skära ner på det här stolleriet målar sossarna upp högerspöket för alla ignoranta väljare och så blir Sverige ännu lite sämre genom en ny mandatperiod med S.

Hoppas att svenska folket tänker till i år...

Läsvärt

2006-06-07T14:23:00.000+02:00

Dagens blogg refererar mest till andra människors tankar och funderingar för när allting kommer omkring så ska ni inte bli helt hjärntvättade av mig...enbart. Först vill jag tipsa er om att läsa Bo Rothsteins starka kritik mot hur svensk forskningspolitik i dagsläget ser ut.

Vidare bör ni spana in Fredrik Lindholms perspektiv på hela The Pirate Bay-skandalen. Det är intressant hur anti-amerikanism kan gå före allt annat i Sverige. Man undrar varför?

Angående gårdagen med de reflexmässiga beteenden som nationaldagen ger upphov till (demonstrationer och slagsmål mellan olika fascistiska element) så bör ni läsa Roland Poirier Martinssons inlägg om hur man skapar en sund nationalism.

Slutligen kan vi ta och fundera i lite större perspektiv när det gäller Sverige och dess utveckling. Dick Erixon skrev igår läsvärt och tänkvärt om den svenska utvecklingen.

Läs, begrunda och lev väl i solen.
Over and out!

Högermusik

2006-06-04T19:08:00.000+02:00

Johan Forsell frågade i sitt senaste inlägg på sin blogg efter bra högermusik på vänstern till synes uppenbara dominans inom musiken. Efter 58 kommentarer till blogginlägget (vilket ska jämföras med de genomsnittliga 6-7 som han brukar få) slås det fast att det även finns en viss flora av högermusik inom musiken.

I vilket fall som så sprang jag på ett textutkast som en lirare postade och jag kan bara inte avstå från att vidarebefodra en sådan poetisk naturbegåvning som den här människan uppvisar. Läs och njut :)

Ni är surkärringar som inte fått kuk, jag förstår att det inte är lätt
Socialdemokrater ni är glädjens fiende nummer ett
Skatt på bensin, läkemedel, vattenpipa och framför allt vår älskade alkhohol
Hipp Hurra Hipp Hurra höj skatterna med monopol

Alla ska ha det dåligt alla ska må skit!
Ingen jävla frihet bara röd helevetespolitik!

IG i matte, ekonomisk brottsling, Bosse du är allt bra jävla smart
Det du förtjänar är en tegelsten upp i röven ditt äckel till byråkrat
Perfekt förebild för den röde kommunisten
Gudrun Schyman surkärrings alkhoholisten
Nej till valfrihet, Ja till mansskatt
varje måndagmorgon glider en vinare in i käften som genom en tratt
Schyman alltid i gräl ger fan i lagen som hon förespråkar så väl
I stockholm hon parkerar var fan helst hon vill
10000-tals kronor i böter, en dag ditt huvud ska ligga på min grill
Sossar Sossar låt mig vara
JAG som älskar friheten jag vet bäst vad jag vill
Sluta klaga och sluta stifa lagar, typiska sosseäckeln som aldrig fick komma till
Ta alla era jävla pengar som ni stulit från folket
Köp er alla en hora och muntra upp er

Alla ska ha det dåligt alla ska må skit!
Ingen jävla frihet bara röd helevetespolitik!

Jag köpte mig mark och renoverade ett hus,
Sen när jag inte fick bygglov för 1m2 mina planer gick i grus
Jag blev så jävla arg, på min mark jag bygger vad fan jag vill!
Nu på tomten en 18m kuk av mässing står
En fungerade fontän som ständigt sprutar på folk som förbi går
Så går det när maktmissbrukare friheten snor
Då får passerande sossar ett cumshot av min 18-meters balle
in i huvet och ut på andra sidan av deras skalle!

The End...

Om textförfattaren mot förmodan skulle surfa in på min blogg och sedan inte riktigt känna igen sitt mästerverk så beror det på att jag tagit mig friheten att rätta de värsta grammatiska felstegen. Hoppas det är ok.......

Som avslutning kan jag bara konstatera att vänstern inte på något vis har monopol på aggressiva uppviglingstexter. Ovanstående är ett ypperligt exempel på den tunga skaparkraft som gror inom den svenska högern. Kan det vara starten på en kulturell revolution?

Stay true, stay blue!

Könsrapport

2006-06-02T19:20:00.000+02:00

Timbro släppte idag en rapport om könskvotering. Inbiten som jag är kunde jag inte hålla mig ifrån att läsa den, men jag måste säga att jag blev lite besviken. Visst, Maria Ludvigsson, som skrivit rapporten, kritiserar avsaknaden av principer i det politiska klimatet (både höger och vänster var för en kvotering i Norge. I know, totally weird!), visar på det absurda i vissa feministiska inriktningar och tar ställning mot att politiker intervenerar i näringslivet. Men på andra punkter blir jag nedstämd.

För det första känns rapporten rätt platt. Diskussionen blir aldrig speciellt djupgående och det hade verkligen räckt att läsa avslutningskapitlet, vilket känns lite surt såhär i efterhand. Vidare blir jag bekymrad över hennes inställning till socialkonstruktivism och biologiska faktorer i skapandet av det sociala genuset. Hon sållar sig fullständigt till den socialkonstruktivistiska sidan och fastslår att alla som tror på biologiska faktorer är chauvinister. Som trogna läsare vet är jag en anhängare av det delade perspektivet. Man brukar säga att individen utgörs av 50% genetiskt arv och 50% uppväxtmiljö. Varför skulle något liknande vara så fruktansvärt orimligt i genusfrågan?

En annan aspekt som verkligen drar ner rapporten i smutsen är att andelen kvinnor i bolagsstyrelser på förhand antas vara låg. Det är i det närmaste ett axiom för rapporten och som Ludvigsson själv uttrycker det i slutordet:

” Ingen behöver övertyga mig om att andelen kvinnor i styrelser och chefspositioner
är orimligt liten.”

Ja, det var ju trevligt. Men det hade ju inte skadat att ge åtminstone en källa någonstans som bekräftar det. Det är det minsta man kan begära från en rapport som ändå försöker koppla något slags vetenskapligt grepp om frågan. Man läser ofta om hur låg andelen är, men faktum är att jag har aldrig fått några siffror presenterade för mig och då i synnerhet inga rörande specifik bransch.

En sak som Ludvigsson tillslut tar upp och angriper är grupptänkandet och hur oerhört viktigt det är att se alla människor som individer, kvinnor såväl som män. Hon visar klart och tydligt hur detta varit den liberala utgångspunkten från det att feministrörelsen startade en gång i tiden. Det gläder mig, men samtidigt blir jag förvånad när hon sedan stämmer in i offer-kören. Den första glidningen kommer i samband med att hon så okritiskt hänger sig till att sociala konstruktioner är sanningen. Hon fortsätter sedann på alla andra feministers spår och i hela texten ligger det en underton om att kvinnan skulle vara ett offer. Jag är så trött på det nu. Att det skulle ligga en massa hinder i vägen för kvinnor köper jag helt enkelt inte. Det stämmer inte överens med något av vad jag upplevt i mitt liv hittills. Snarare tvärtom. Men visst, det är säkert så att kvinnor uppfostras till att bli mer undergivna och självuppoffrande än männen. Men, och här menar jag MEN, om man nu utan större svårigheter kan identifiera detta så borde det vara en smal sak att ändra på. Är man medveten om att man är uppfostrad till att bli svag och att man vet vad som krävs för att nå toppen, vad är det då som hindrar en från att kritiskt granska de värderingar man blivit påprackad och sedan ignorera dem för att göra den efterlängtade karriär man alltid drömt om? Det ingår i att bli vuxen och alla gör det, dagligen!

För bilden går ju trots allt inte ihop när det hela tiden är framgångsrika kvinnor som sitter och skriver dessa rapporter (jag hade gärna haft en anställning på Timbro) och basunerar ut budskapet från talarstolen i riksdagen.

Nä, jag trodde att Timbro såg individen som något större än blott summan av sociala konstruktioner och normativa påtryckningar. Med den synen som levereras i rapporten är individen ingenting annat än en fogbar klump som inte är kapabel till att göra egna val utan helt beroende av vad alla andra tycker. Märk väl att dessa val inte behöver vara lätta, men de är fortfarande möjliga att göra. Med den synen Timbro levererar framställs individen och i det här fallet kvinnan som en beroende variabel helt oförmögen att handla självständigt. Då undrar jag verkligen hur man i nästa andetag kan börja tala om individuell frihet, när man så tydligt redan visat på att man inte tror på den?

Lite logisk stringens om jag får be!

2 fel = 1 rätt?

2006-06-02T16:45:00.000+02:00

Så var tentorna slut och sommaren ler ett brett varmt leende mot er favoritblogger ;)
I förrgår, tror jag att det var, kom vänsterpartiet med sitt senaste förslag om hur man ytterligare sabbar en redan svårt sargad institution. Frasen att sparka på någon som redan ligger dyker kvickt upp i huvudet. Förslaget handlar, som de flesta av er vet, om att man ska förbjuda läxor eftersom det finns barn som inte har samma studiesociala möjligheter hemma som deras klasskompisar.

Men visst är det underbart?! I dagsläget fixar ca 20% av eleverna inte gymnasiet och i Stockholm är IV det största programmet, dvs där de som inte klarade av att få godkänt i matte, engelska eller svenska går. Jag kan se det framför mig hur det såg ut på det partimötet som kom på det förslaget.

- Hmm, tänkte Ohly. Hur gör vi då för att ”fixa” detta skolproblem?
- Jag vet, utbrast en av hans lärjungar, vi förbjuder läxor! På det viset sänker vi ju alla ner till den sämstas nivå.
- Gjutet! Utbrast Ohly och runt honom satt resterande del av gruppen och nickade instämmande. Inte nog med att vi får bukt med en sjuk orättvisa, dvs att alla inte ges samma studiesociala möjligheter, fortsatte Ohly, vi fixar ju också så att den svenska skolan på pappret ser grymt stabil ut. Tänk er! Alla små kamrater kommer gå ut som en stor grå och ignorant massa med godkända betyg, redo att institutionaliseras framför en maskin och luras av vårt valfläsk forever!

Mötet avslutas med stort jubel och gemensamt sjungande av internationalen (förutom de där verserna de tagit bort. Ni vet: ”under skatter vi dignar ner” etc etc.

Det sjuka är ju att samtidigt som socialismen i förslaget är uppenbar så är det faktiskt andra ideologier som bör få sig en känga för de kan lika lätt kopplas till deras förslag. Den jag främst tänker på är socialliberalismen som grundar sig i att alla människor bör få en likvärdig chans i livet att förverkliga sig själva. Och när allting kommer omkring så förefaller det ganska uppenbart att vänsterpartiet på något sätt tagit avstamp i det tänkandet när de lanserade sitt förslag. Att de sedan inte kan låta bli att blanda in en ännu mer crazy ideologi i sitt resonemang (socialismen för er som inte hänger med) gör ju bara förslaget ännu skönare.

För en socialliberal skulle direkt rikta kritiken mot skolan som inte ser till att det ges möjligheter för alla elever att t ex göra sina läxor i skolan efter skoltid. Så det här får mer ses som en ren form av socialism och den gömmer sig bakom sitt ”mänskliga” ansikte. För vad är det egentligen vänsterpartiet gör? Jo, de ger jämlikheten ett egenvärde. De menar på fullaste allvar att det är bättre att undergräva allas chanser att nå någonstans snarare än att ge extra hjälp alternativt låta ett fåtal ”halka efter”. Vad är det då de säger? Vad är själva implikationen av deras förslag? Jag har dragit parallellen många gånger förr, men sällan har den varit så uppenbar som nu. Låt mig förklara.

Ponera att vi har två individer varav den ene har ett brutet ben och den andre är frisk. Det vänsterpartiet menar med sitt förslag är, på fullaste allvar, att det i jämlikhetens namn är ”rättvist” att bryta den friskes ben, för annars kan ju den sjuke ”halka efter”. Detta visar tydligt på absurditeten i deras förslag och jag skulle vilja ställa en öppen fråga till vänsterpartiet:

Säg mig, sedan när blev två fel ett rätt?

Jämställdhet?

2006-05-31T00:28:00.000+02:00

Satt och kollade på debatt tidigare ikväll. För en gångs skull var det intressanta debatter som faktiskt förde fram två tydliga budskap i alla fallen. Men det betyder inte att det inte finns utrymme för kommentarer.

Först ut var en debatt om Darwinism kontra Intelligent Design. Den debatten är egentligen ganska löjlig, eftersom den ena sidans argument är sjukt ihåliga. Jag hänvisar till nedanstående länk för mer info om hela ID:s störtlöjlighet.

www.venganza.org

Efter det var det en debatt om cykelhjälmstvånget där muf:s Johan Forsell tog sig an en kirurg (jag och namn är, som ni kanske märkt, inte vänner alla gånger). Kirurgen förde fram mycket statistik om hjälmlagens förträfflighet medan Forsell försökte föra fram ansvarstagandet som huvudskäl till varför man inte borde ha cykelhjälmslag. Personligen kunde han skött det hela aningen bättre. Exempelvis kunde han använt mitt exempel från tidigare blogginlägg för att visa på hur absurd inställningen är.

Sist ut var en halvtimmes debatt om föräldraförsäkringen och hur barnomsorgen bör organiseras. Valfrihet ställdes mot statlig barnuppfostran med skälet att valfriheten var en direkt kvinnofälla och skulle bidraga till att kvinnor hamnade efter på eller rent av utanför arbetsmarknaden. De mest uppenbara invändningarna och tankarna kring jämställdheten i detta uppkom i debatten så de tänkte jag inte beröra. Däremot lite öppet om synen på det hela och en del felaktiga slutsatser.

Först om främst så kan vi slå fast att kvinnor genom historien varit de som tagit ansvaret för familjen och det är än idag så om man ser till vilka som stannar hemma under föräldraledigheten, stannar hemma när barnen är sjuka osv. Det som är intressant är varför det är så och det diskuteras heller aldrig i den här debatten. Så som jag ser det kan man se frågan på tre grundläggande sätt:

a) Beteendet är biologiskt betingat.
b) Beteendet är styrt av sociala konstruktioner.
c) Beteendet är en kombination av biologisk betingning och sociala konstruktioner.

De som sållar sig till kategori a) kan i runda slängar räknas på en hand. De som räknas till kategori b) kan tyvärr inte göra det, utan detta är utgångspunkten för hela den radikala feminismen. I den här gruppen finner vi vänsterpartiet, FI, ROKS mfl. Kategori c) är den allmänna grupp människor som lyssnar till båda sidor och anser att det låter förnuftigt att delar av vårt sociala liv kan vara styrt av biologiska faktorer likväl som sociala. I synnerhet eftersom många andra aspekter av vårt liv är det.

Men låt oss rikta oss mot de sociala konstruktionerna eftersom det är dessa som vi i någon praktiskt mening kan göra något åt. Rent grundläggande så menar dessa av individen är en del av samhället och påverkas av dess normer. Dessa normer har sedan utvecklats till strukturer och mer specifikt en könsmaktsordning, som i sin mest bisarra form yttrar sig som så att män förtrycker kvinnor i varje given situation. Inte sällan anses dessa strukturer vara ”osynliga” och utanför männens kontroll att ändra på. Det resulterar i en enorm logisk kullerbytta eftersom man då synnerligen bör ifrågasätta kvinnorörelsens förmåga att lokalisera och förstöra dessa strukturer.

I vilket fall som så går resonemanget ner till den klassiska stöt- och blötfrågan som strukturalismen som vetenskaplig teori har att tampas med, nämligen agent- vs strukturproblemet. Någon gång måste någon/några ha skapat strukturen, någon/några måste se till att den upprätthålls och eftersom strukturer inte är för evigt kan någon/några förstöra dem. Med den vetskapen så blir strukturen inte längre något som individer inte besitter förmåga att undvika eller ignorera. Eftersom agenten (kvinnan i vårt föräldraledighetsfall) är medveten om strukturerna (om de finns) bör denne således också kunna gå emot dem. För när allting kommer omkring är tanken orimlig att ingen förr eller senare skulle göra det, i synnerhet inte då vi i dagsläget säger oss ha lokaliserat dem.

För vilken syn har man på människan och kvinnor i vårt specifika fall om man inte tror att de är kapabla att gå emot strukturerna? Jo, att de är offer och varelser som i varje givet fall underkastar sig kollektivet. Och det är här som mitt problem med hela kvinnorörelsen ligger. Jag vägrar att se kvinnor som offer och svagare än männen eftersom det rimmar oerhört illa med vad jag ser i mitt dagliga liv. Har man den synen som den radikala kvinnorörelsen har på människan bör man i nästa skede inte propagera för demokrati eftersom vi uppenbarligen inte besitter förmågan att agera och tänka utefter våra egna premisser utan är blott slavar under kollektivet, eliten eller strukturerna. Att perspektivet sedan är sjukt elitistiskt är en annan sak. Det är lustigt hur kvinnor kan argumentera för att alla andra kvinnor förutom de själva är slavar under strukturerna, men att de själva är starka och sett ljuset. Då anser man sig vara för mer än andra och om det nu är möjligt att se förbi strukturerna, vilket feministerna anser sig göra, bör det inte heller vara något problem att vara för valfrihet i barnomsorgen.

Men studier visar att det är en ”kvinnofälla”. Kvinnor kommer efter på arbetsmarknaden och stängs i vissa fall ute från den. Må vara hänt, men problemet till det ligger inte i några könsmaktsstrukturer. Det ligger i våra fackföreningar och deras metoder för lönesättning. Och så länge man inte anser att facket är en del av patriarkatet så är kritiken och kvoteringslösningarna i föräldraförsäkringen gravt missriktade. Felet som facket, och således också arbetsgivarna, gör är att löneökningar i första hand kommer av hur lång tid man befunnit sig på arbetsmarknaden och företaget och inte vad man faktiskt presterar på jobbet. En ung man kan vara dubbelt så produktiv som en äldre men ändå tjäna mindre och är den som kommer få gå om företaget behöver avskeda folk.

Genom att bryta fackets kontroll över lönebildningen och införa mer prestationsbaserad lönesättning skulle problemet med löneskillnader mellan könen kraftigt reduceras, givet att man inte ser kvinnor som ett svagare kön än män.

Ingen skräll...

2006-05-29T18:08:00.000+02:00

ICA-Kuriren har publicerat en statistiskt undersökning om vilken partitillhörighet de som snattar mest har. Föga förvånande är det den rödgröna röran som snattar mest. Ingen skräll. Det mest utmärkande för deras politik är ju trots allt att stjäla från de som gör rätt för sig.

Kongressuppdatering

2006-05-29T14:06:00.000+02:00

Haha, glömde en sak. Bäst på hela kongressen var den liraren från gröna studenter, som jag tyvärr glömt vad han heter, som gick upp i talarstolen runt tolvsnåret igår och började propagera för att gröna studenter skulle få mer pengar. Han blir efter ett tag avbruten av sekreteriatet och får förklarat för sig att den debatten avslutades 08.40. Men eftersom grön ungdom hade lite svårt att gå upp i tid så missade de den.

Sicka goingar! Och det är sådana dönickar som vissa i det här landet röstar på. Pallar inte ens gå upp till sin egen kongress och sin egen uteslutande viktigaste fråga. Skönt att vi har politiker som kan prioritera. Jag menar, vad är några timmar extra i sängen mot sitt eget förbunds finansiella överlevnad?

MP-kongress och paternalism

2006-05-29T13:46:00.000+02:00

Miljöpartiet hade i helgen sin kongress i Borås. De stora frågorna som var uppe för behandling rörde huruvida man helt skulle refusera möjligheten till att samarbeta över blockgränserna eller bekänna sig som ett s k ”mittenparti”. Med två rösters marginal är nu miljöpartiet fortfarande ett ”mittenparti”. I själva verket är det löjligt, vilket också större delen av partistyrelsen, däribland de båda språkrören, tycker. Miljöpartiet är i realiteten ett utpräglat vänsterparti och som de själva säger går inte många punkter i deras valmanifest ihop med de borgerligas åsikter, i synnerhet inte moderaternas och kd:s. Samtidigt ställer miljöpartiet krav på att få ingå i en koalitionsregering med socialdemokraterna och möjligen också vänsterpartiet. Ministerposter eller så byter vi sida är de signalerna som de förmedlar.

Vad jag innerligt hoppas är att socialdemokraterna säger blankt nej (huvaligen om vi skulle få in skogstomtarna i regeringen!) och att folkpartiet och centern inte tappar alla sina visioner för hägringen av att få sitta i maktens finrum och att alliansen därigenom vänder miljöpartiet ryggen och totalt marginaliserar dem ifrån svensk politik. De ska få lära sig att vi i blockpolitikens och de ideologiska värderingarnas namn inte accepterar dessa ”vågmästarroller”. Då får de vackert svälja stoltheten och krypa tillbaka till sossarna och så slipper vi höra ihåligt prat om att de skulle vara nya, fräscha och sträcka sig över blocken, för det gör de inte!

I övrigt så blev jag besviken på miljöpartiet. Som trogna läsare och allmänt intresserade människor kommer ihåg sen förra kongressen så har miljöpartiet för vana att klubba igenom en mängd härliga beslut. 2005 års avskaffa ränta och medborgarlön är redan härliga klassiker som det propagerats förvånansvärt lite om från partistyrelsens och riksdagsgruppens sida. I år togs, vad jag vet, inga beslut i samma härligt intellektuellt urholkade klass utan kongressen berörde mest frågor som hade med valet och strategierna runt det att göra. Som sagt, besviken…

I övrigt så har förmynderiet och paternalismen i Sverige börjat ta nya oanade höjder. Läste i natt på DN:s nätupplaga om att cykelhjälm kan bli tvång även för vuxna. Som bekant så måste barn under 15 år ha cykelhjälm på sig när de cyklar. Säga vad man vill om att staten går in och dikterar villkoren för föräldrarna gällande deras egna barn, men nu så vill Ulrica Messing påskynda processen även för vuxna. Vuxna svenska människor är alltså inte tillräckligt ansvarstagande och insiktsfulla för att själva avgöra om de vill ha ett skydd för huvudet när de är ute och cyklar eller ej. Hur fan kan man i samma veva tala sig varm för demokratin om man inte ens kan cutta sitt folk så pass mycket slack att de själva får avgöra om de ska ha hjälm eller ej? Ta gärna beslut om makroekonomiskt komplicerade frågor som EMU och tillväxtstrategier, men tro för Guds skull inte att ni besitter förmågan att själva avgöra om ni borde ha cykelhjälm eller ej!

Jag blir så trött…

Vem städar egentligen?

2006-05-15T22:07:00.000+02:00

Vi har nu i tre valrörelser fått höra Göran Persson stå och basunera ut hur han har fått städa upp efter det borgerliga styret i början på 90-talet. Alla med lite kunskap vet hur felaktigt det uttalandet är. Faktum är att mycket av det arbete som gjordes i början på 90-talet lade grunden för den produktivitetshöjning vi sett under senare delen av 90-talet, iaf om man får tro gårdagens ledare i DN.

Där pekas det på ett antal avgörande faktorer för Sveriges välstånd. Först ut är de finansiella avregleringarna som ägde rum 1989. Efter dessa genomförde borgarna ett flertal avregleringar under sin regeringstid 91-94. Bl a att arbetsförmedlingarnas monopol slopades, radion befriades och friskolorna kom till. Allt detta var strukturella reformer som sossarna sedan skördat frukterna av.

När jag satte mig ned och funderade lite slog det mig att det inte är första gången som borgarna får ta hand om en sönderkörd ekonomi. Det var precis samma veva 1976 där de kom till en så överspenderad ekonomi att de för att förhindra ett sammanbrott med skyhög arbetslöshet var fortsatt tvungna att stödja statliga företag. All in all framstår det som att sossarna med jämna intervaller tar på sig spenderarbyxorna och ger sig ut på rövarstråt. Det kastas pengar hitan och ditan och till slut kan de inte göra mer än att abdikera. Då får borgarna ta över och reformera ekonomin och ta all skit med följden att socialdemokraterna i kommande valrörelser kan skylla alla Sveriges ekonomiska problem på dem, trots att de var de själva som lagt grunden till vart och ett av dem, samtidigt som de tar all cred för Sveriges ekonomiska framsteg.

Sniket, cyniskt och oerhört kallt. Socialdemokrati i ett nötskal.

Partiledarduellen

2006-05-11T22:24:00.000+02:00

Nu börjar valrörelsen köra igång. Ikväll var det den första partiledarduellen mellan Reinfeldt och Persson. Det var tragiskt att se. Här står vänsterledaren mot den ledare som är mest höger i hela riksdagen och de tävlar i vem som kan ge flest bidrag. Dock fanns det en väsentlig skillnad. Den ene kunde backa upp det han sa. Ett område där den andre lämnade mycket att önska.

Det måste ha varit en av de dueller i modern tid där en partiledare fläskat på med flest tomma löften någonsin. Persson lovade högre bidrag, utbyggd äldreomsorg (vilket han gjort i två mandatperioder) och billigare mediciner. På frågan om hur mycket dessa ersättningar ska höjas får vi tittare ett blankt: det vet jag inte. Det kan jag inte säga. Tragiskt.

Förhoppningsvis ser svenska folket igenom detta, men jag kan dra mig till minnes hur det var vid valet 2002. Då hade Persson också på spenderarbyxorna och lovade höjt tak i föräldraförsäkringen. Tidningarna dömde ut förslaget, experterna dömde ut förslaget, hans eget finansdepartement dömde ut förslaget och menade på att det inte fanns ekonomiska marginaler att genomföra en sådan höjning. Men landsfadern viftade lugnt bort belackarna, tog av sig glasögonen och talade med en fast blick rakt in i kameran. Han proklamerade klart och tydligt att denna höjning av föräldraförsäkringen skulle göras om de fick nytt mandat. Det gick ju bra för Sverige, var motiveringen. Sagt och gjort. Svenskarna valde Persson och ni måste ju skitit i brallan när han några månader senare fick förklara att det för tillfället inte fanns ekonomiska marginaler för att genomföra en sådan höjning. Nähä...

Det vi såg ikväll var en exakt upprepning av valet 2002. Sossarna boostar ekonomin lagom till valet med hjälp av ökade offentliga utgifter. De vinner loppet om vem som kan lova mest på skattebetalarnas bekostnad, för när allting kommer omkring är det vad sossar gör bäst. Någon med ambitionen att sänka skatten kan aldrig slå dem på fingrarna i den grenen. Det borde Alliansen förstå. Jag vet inte hur många gånger jag hörde att det går bra för Sverige ikväll. Frasen ekar i mitt huvud på den vämjeliga dialekt som Persson har när han uttalar de orden. Det är så tillrättalagt, så planerat och så oerhört cyniskt. Samtidigt som "hans" land ligger och kvider av strukturella problem talar han med en falsk övertygelse om att landet mår prima. Man mår illa!

Men om borgarna återigen misslyckas med att erövra makten tycker jag att de får skylla sig själva. Man kan inte valår ut och valår in hoppas på att kunna klaga sönder sossarna. Inte så länge deras ord får vara lag. Lika lite kan man slå dem i "skattespelet" eller "bidragsbjudningen". Man måste inse att de kommer boosta ekonomin varje valår så trenden i ekonomin ser bra ut. Då är det svårt att säga att landet går skit. Nej, nu är det dags att ta upp värderingskriget! Långsiktigt maktövertagande byggs på värderingar, inte cynism och taktik. Man måste slå fast för människor att socialdemokratisk politik inte är rättvisa. Man måste börja sporra befolkningen till ansvar för sina egna liv. Reinfeldt har haft de ambitionerna en gång i tiden. Var är de idag? Jag saknar dem å det djupaste.

Visst, borgarna skulle säkert tappa väljare den första och kanske den andra mandatperioden. But consistency is the key to success. När väl värderingsfrågan är ställd så kan politiken återigen börja handla om det den ska handla om, värderingar och ideologi. I dagsläget är det helt omöjligt att veta vad man röstar på. Det är inte tanken för en fungerande representativ demokrati. Värderingarna måste återinföras på agendan för det är en kamp som socialdemokraterna i längden aldrig kan vinna av den enkla anledningen att de inte har några. Det är ju för fasen deras svaga punkt!

Justice will prevail! Stay strong! Stay blue!

Testa er!

2006-05-03T16:50:00.000+02:00

Har precis suttit och gjort DN:s och TV8:s partitester. Mycket underhållande. Jag blev 90 respektive 92% moderat i vardera testet. Jag var 5 respektive 3% vänsterpartist och så säger de att skiljelinjerna mellan partierna håller på att suddas ut? :)

Testa er själva! Vem vet kanske kommer ni upptäcka en trevlig (blå) sida hos er själva?

För övrigt släppte Alliansen sin ekonomiska motion igår. Har bara hunnit skumma lite i den än så länge, men jag måste säga att det ser mycket lovande ut. Kan bl a flagga för kraftigt sänkta arbetsgivaravgifter och minskad statlig byråkrati. Jag återkommer med djupare analys.

Tills dess, lev väl!

Hjältar

2006-05-02T20:25:00.000+02:00

Sanna hjältar har uppstigit ur den svenska myllan. Läs historien om hur yttrandefriheten inte överensstämmer med Partiet och polisen:

Första_maj_aftermath

Lev väl ni vänner av frihet!

Prostitution & Trafficing

2006-05-01T23:24:00.000+02:00

Sköna maj, välkommen till vår bygd igen!
Sköna maj, välkommen, våra lekars…

Jäjä, whatever. Så var det maj igen. Precis som alla andra månader inleds den med en första dag. Den imsy wimsy skillnaden är den att den första dagen i maj månad är arbetarrörelsens dag. Eller som jag personligen föredrar att kalla den, hyckleriets dag. Sällan hycklas det så mycket som på första maj. Runtomkring i landet sluter folk upp (färre för vart år som går, men ändå) och lyssnar till sina ledare och deras varma, underbara vänsterretorik. Det är kamp i luften!

Det är något djupt besynnerligt över första maj. För det första så kan jag inte förstå hur det ens kan vara teoretiskt för att inte säga praktiskt möjligt att demonstrera mot sig själv. I synnerhet eftersom man haft makten i princip oavbrutet i 80 år. Då kan man tycka att man borde fixat till det samhälle man vill ha, men nej. Vidare är ju hyckleriet helt underbart. Vår nya adel står och basunerar ut hur man vill kämpa mot klassklyftor och privilegier innan de åker hem till sina torp (läs: gods), tillfifflade innerstadslägenheter och privata cocktailpartyn. Allt skönt uppbackat av LO och dess resurser mot sina egna medlemmars ovilja. Ja, första maj är synnerligen besynnerligt.

Lite kuriosa: Visste ni att LO spenderade sex gånger så mycket pengar per capita för en socialdemokratisk valseger 2002 än vad Bush-kampanjen gjorde inför det amerikanska presidentvalet 2004. Om nu Bush enligt vänstern sitter i storfinansens klor, vad sitter då sossarna i?

Men nu tycker jag vi behandlat denna fadäs som första maj ändå är tillräckligt mycket. Det är dags att bli allvarliga. Förra veckan satt jag och tittade på SVT:s Debatt där de i en stor paneldebatt behandlade JÄMO:s utspel om att svenska landslaget borde bojkotta fotbolls-VM för att prostitutionen i Tyskland skulle öka så mycket under turneringen. Själva debatten var egentligen tämligen tråkig eftersom inte en enda i panelen kunde ta något som helst makroperspektiv på problemet utan alla debatterade på en känslomässig basis. Peter Antoine mer än andra.

Det mest fatala som JÄMO med bihang försökte göra var att koppla ihop fotbollen i sig med prostitutionen och däremellan försöka hävda något slags samband. Det är inte så det förhåller sig. Anledningen till att prostitutionen ökar är för att befolkningen i landet under en period blir större. Om vi rent teoretiskt säger att befolkningen är en föränderlig konstant (hur motsägelsefullt det än må låta) och andelen av befolkningen som nyttjar prostituerade är 5%. Om en tysk stad har exempelvis 100 invånare en vanlig sommardag varav fem av dessa köper sex så kommer 20 st att köpa sex om stadens invånarantal under en period stiger till 400 invånare. Ergo, om JÄMO ska vara konsekvent borde han uppmana alla svenska landslag, medborgare, företag, myndigheter m m att inte besöka något land som tillåter prostitution eftersom det skulle öka prostitutionen om stadens tillfälliga invånarantal skulle stiga. Vad effekterna för det svenska samhällets skulle bli behöver vi inte gå in på, men de skulle knappast bli positiva. Vi behöver alltså angripa problemet på något annat sätt.

En annan tråkig aspekt av den här debatten är att alla som medverkade hade svårt för att skilja på trafficing och prostitution. Det är säkert så att det finns ett samband mellan prostitution och trafficing, men det är knappast skrivet i stjärnorna eftersom även Sverige erfar trafficing trots att prostitution är förbjudet. Förekomsten av trafficing har alltså inte med legaliseringen av prostitution att göra. Vidare tror jag det är dags för det politiska etablissemanget att ta en titt på verkligheten. Att bara förbjuda någonting resulterar inte i att det upphör. Det kanske göms i större utsträckning, men det upphör knappast. Prostitution likt narkotika m m är inget undantag. Det du gör är helt enkelt att du berövar den prostituerade dess fackliga rättigheter och utsätter den för betydligt större risker än vad du hade gjort annars.

Vill man på allvar få bukt med trafficingen tror inte jag att det nås genom skygglappar och önsketänkande. Det är viktigt att göra en distinktion mellan frivillig försäljning av sexuella tjänster och slaveri. Om inte den distinktionen görs kommer vi aldrig nå några reella resultat i kampen mot människohandeln. Vidare tjänar ingen på att hålla prostitutionen i det fördolda. Lyft fram den i ljuset och tillskriv de prostituerade arbetsrätt och så kommer organiseringen av prostitutionen bli en betydligt mycket ljusare verksamhet än vad den är idag. För om bordellerna blir företag som alla andra blir de betydligt lättare att inspektera och man kan ställa ordentliga krav på att de prostituerade inte ska vara människor som är insmugglade i landet utan ha ordentliga handlingar, precis som alla andra som arbetar här. Om man gör det samtidigt som man sätter in resurser mot att bekämpa trafficing för det kriminella element det faktiskt är så anser jag att man kommer nå betydligt bättre resultat än vad man gör idag.

Slutligen tänkte jag teoretisera lite kring varför man debatterar prostitution på det sätt man gör och personligen tror jag mycket ligger i synen på kvinnans kontra mannens sexualitet. Den allmänna bilden som jag ofta uppfattar det är att kvinnan i det sexuella rummet upplevs som offer och ”lyder” under mannen. Detta överförs i allra högsta grad på debatten om prostitution och anmärkningsvärt är att JÄMO så okritiskt omfamnar den bilden och utnyttjar den för sina egna syften, vilka det än må vara. Kvinnan är inte ett offer när det kommer till sex och det är dags att man slutar hyscha om kvinnor och sex. Vi har kommit långt på den fronten, men fortfarande anser jag att vissa stereotypa föreställningar biter sig fast. Kvinnan som undergiven mannen i sexuella skeenden är en av de föreställningarna och om JÄMO på allvar vill arbeta för jämställdhet i grunden borde han sluta ha sådana vanföreställningar som utgångspunkt för debatten om prostitution och trafficing. Det hjälper på sin höjd bara honom själv.

I frihetens tjänst

2006-04-25T17:44:00.000+02:00

Tiden går. Till helgen fyller kungen 60 år och i lördags fyllde bloggen ett år. Då kanske det vore lämpligt att se vad jag åstadkommit under året och summera det. Men det pallar jag inte :) Det får ni helt enkelt göra själva.

Däremot så vill jag ta detta högtidstillfälle i akt och hylla mina frihetskollegor som även de arbetat för ett friare Sverige och en friare värld det senaste året. Jag ger er nu en härlig länklista med allt från satir till analys. Allt i frihetens tecken. Håll till godo!

Frihetslistan:

Iran

2006-04-19T00:44:00.000+02:00

Efterlängtad uppdatering coming through!

Det är en intressant period nu i den internationella politiska sfären. Jag tänker främst på Iran och deras anrikning av uran. Olika bedömare presenterar olika uppgifter om hur långt ifrån kärnvapen de rimligen kan vara. Jag har stött på siffror som rör sig mellan 14 dagar och 10 år. För en simpel samhällsvetare blir det därför svårt att dra några egentliga slutsatser. Dock bör det poängteras att det internationella samfundet antagligen inte varit så aktivt som det är om det rörde sig om kärnvapen som kunde bli verklighet först om 10 år, ergo Iran är förmodligen på väg att framställa kärnvapen.

Situationen är knepig eftersom vi alla eftersträvar ett Iran utan kärnvapen, men har väldigt olika idéer om hur det målet ska nås. Bomb-högern personifierad av Dick Erixon här i Sverige ger inte mycket för Iran och dess fundamentalistiska styre och anser att en preventiv attack är nödvändig eftersom president Ahmadinejad sägs ha en apokalyptisk religiös världsåskådning och vill därför få tillstånd just en apokalyps. Andra ute på vänsterflanken ger Iran samma rätt till kärnvapen som Pakistan, eller USA för den delen, och förstår inte riktigt skillnaden.

Hur man bör agera ligger antagligen någonstans mittemellan. Jag köper inte riktigt snacket om Ahmadinejads starka längtan efter apokalyps av två anledningar. För det första så tror jag det är ett retoriskt grepp. Jag tror det är väldigt få inom de islamofascistiska ledningarna som faktiskt tror på vad de praktiserar. Men de lyckas uppenbarligen lura folk längre ner i hierarkin så därför är islamofascismen en väg till makt snarare än en tydlig ideologisk ståndpunkt, ungefär som socialdemokratin då vill säga. För det andra så finns det en tendens bland såväl diktatorer som alla andra ledare att om man har makt vill man sällan ge denna ifrån sig. Att hetsa fram ett krig mot USA och möjligen ännu fler länder är ett säkert sätt för en iransk ”president” att avsäga sig den makt han hittills tillskansat sig.

Vad blir då resultatet? Om Iran nu inte kommer attackera t ex Israel, vad vill de då ha ut av allt det här? Kärnvapen ger en viss grundtrygghet på det internationella spelbrädet. I synnerhet om man har ett irrationellt uppträdande som kan få fiender att tro att man är kapabel till att använda dem (apokalyptiskt tänkande, ni vet). Det kan också vara ett sätt att hetsa USA till aktion och på så vis försämra deras internationella status ytterligare. Men det låter aningen för självuppoffrande för att komma från en stat i allmänhet och Iran i synnerhet. Det sista alternativet är att de faktiskt inte är ute efter kärnvapen utan blott kärnkraft. Det tråkiga med det problemet är att om ”vi” angriper kommer vi aldrig få veta deras egentliga intentioner med anrikningen. Om ”vi” inte angriper så har vi ytterligare en diktatur med kärnvapen och världen har blivit en aningen sämre planet att bo på.

Vad finns det då för argument för att anfalla Iran? Förutom det uppenbara att det faktiskt finns en möjlighet i att de för slag i saken av sin retorik så är Iran än av de största sponsorerna av internationell terrorism. Jag har tidigare i bloggen presenterat en egen analys av vad USA är ute efter med sitt ”war on terrorism”. Svaret blev Iran. Afghanistan och Irak var bara delmål för att kunna hålla ryggen fri och skärma av Iran. Det är fullt möjligt att Iran känner av detta och börjar därför hetsa USA till ett anfall innan de fått full ordning på sina militära posteringar i Afghanistan och Irak. Likaså skulle ett anfall ge Iran någon slags sjuk offerstämpel här i väst, vilken de skulle kunna dra stor nytta av. T ex så skulle varenda självmordsbombning kunna ses som ett sorts självförsvar. Så om de vill skaffa sig kärnvapen är det här onekligen rätt tid att göra det. USAs handlingskapacitet är försvagad både politiskt och militärt och därigenom är den enda reella makten som skulle kunna stoppa dem försvagad. För ni har väl ändå inte gett er tilltro till FN eller EU, kära läsare? Jag förväntar mig mer än så av er…

Nåväl, min egen personliga ställning? Sanningen att säga så är jag osäker. Det är så lätt att sitta och snacka om att man ska bomba folk hit och dit, men verkligheten ter sig ofta mer komplicerad än så. Det ska dock tilläggas att om det iranska styret är så galet som vissa befarar är jag tveklöst för en militär intervention. Dock så ligger svaret i den iranska regimens grad av rationalitet och förnuft. Kan man belägga att de tänker framställa kärnvapen och planera att använda dem så fine, blast them. Annars gör man klokast i att ta det lugnt. De ska ju trots allt inte få lura in oss i något som på sikt kan komma att ge oss stora negativa konsekvenser.

Bush was Right

2006-04-08T21:35:00.000+02:00

Grymmaste låten på länge. Ni bara måste spana in den på följande länk:

http://youtube.com/watch?v=o762HKxYMeA

Och för er vars engelskakunskaper är begränsade så har ni texten här:

http://www.therightbrothers.com/lyrics/bush_was_right.php

För övrigt är det grymt sweet att Anna Sjödin ska bli åtalad. Hoppas bara hon blir fälld för något också.

...and remember: Bush was Right! didididdidiidii!

Andersson is da shit!

2006-04-03T13:11:00.000+02:00

Haha! Dagens toppnyhet: President George W Bush är svenskättling. Hans anfader Måns Andersson (observera efternamnet :)) åkte från Sverige 1639 med båten Kalmar Nyckel. Känns skönt att veta att det finns "svenska" politiker som står upp för frihet och demokrati i världen. Så sträck på er svenskar!

Några som inte står för frihet är det "parti" som hållt sin kongress i helgen, nämligen Feministiskt Initiativ. SVT repriserar under dagen deras kongress som ägde rum i helgen. Förutom den osedvanligt stora andelen tomteresonemang som framförs av talarna är det en annan sak som jag stör mig på. I Sverige idag har vi en handfull små partier som kämpar för att komma in i riksdagen. Partier som Pensionärspartiet, Sjukvårdspartiet, Sverigedemokraterna och givetvis F!. Det intressanta är att alla de tidigare nämnda partierna är, mig veterligen, större än F!, men jag har då inte sett röken av en TV-sändning från något av deras årsmöten eller kongresser. Däremot har SVT gjort heldagssändningar både från F! årsmöte förra året och nu deras kongress (eller vad de nu kallar den?). Detta visar det alla vettiga människor visste redan innan, nämligen att det finns en kraftig politisk slagsida från SVT:s håll. Det är oerhört lågt. Det börjar på allvar bli dags att privatisera den kanalen. Det måste bli ett slut på statsfinansierad propaganda, i synnerhet från ett land som dagligen talar vitt och brett om sin utbredda demokrati.

Skrämmande

2006-03-28T10:35:00.000+02:00

Invandrare får en vänstervriden bild av Sverige. Se nedanstående länk och läs själva rapporten:

http://www.enpartistaten.se/?p=109

När i ändå länkar er runt i världen så bör ni spana in följande uttalande från Tony Blair också. Han lär vara världens bästa sosse, antagligen för att han är mer höger än våra egna moderater.

http://www.breitbart.com/news/2006/03/27/060327062014.5b7u9jab.html

Stay sharp, rösta blått!

Kompetens på intåg?

2006-03-27T19:31:00.000+02:00

Wow! Nu har det hänt så mycket att jag varken vet var jag ska börja eller sluta. Men brukligt är att vi börjar med den senaste stora händelsen inom den svenska politiken. Vi har nämligen fått en ny utrikesminister vid namn Jan Eliasson. Detta innebär att mitt tipp på Carin Jämtin bara blev delvis rätt. Hon kommer nämligen vara ställföreträdande tills Eliasson tillträder posten om ca en månad.

Eliasson är för närvarande ordförande i FN:s generalförsamling och hans meritlista är tämligen imponerande för en fjunig statsvetarstudent som jag. Han har bl a medlat i Iran-Irak kriget tillsammans med Palme. Han har även varit Sveriges ambassadör i USA och sammanlagt har han arbetat på UD sedan 1965. Överallt i media idag hyllas han och beskrivs som oerhört kompetent för jobbet. Det är väl förvisso ingen lögn, men jag tog mig tiden att sitta och rota lite i gamla intervjuer samt studera vad han åstadkommit som t ex ordförande i generalförsamlingen.

Han har primärt varit ansvarig för FN:s reformarbete, vilket har lett fram till det nya människorättsrådet och det i sin tur har inneburit att den gamla formen har skrotats. Vi får väl se hur det kommer att fungera, när man ser representationsfördelningen i rådet förhåller jag mig skeptisk. Han har heller inte lyckats få fram någon ordentlig intervention i Darfur, utan det förslaget har kommit från USA. Detta trots att han säger sig ha ett stort patos för mänskligt lidande i sådana situationer.

Som jag nämnde tidigare har jag läst lite intervjuer och faktiskt sprungit på en del intressanta citat. I Affärsresenären (2/2003) talar journalisten och Eliasson om gott och ont varpå Eliasson säger följande:

”Man ska inte vara blåögd. Det finns ju undantag som Saddam Hussein och Idi Amin. Men jag tycker att arbetshypotesen bör vara att alla har något gott i sig.”

Detta borde ju betyda att Eliasson inte förhåller sig särskilt skeptisk till USA:s invasion av Irak, eftersom han betraktar Saddam Hussein som ren ondska. Tiden för uttalandet bör också noteras. Affärsresenären utkommer sex gånger om året, varpå nummer två borde publicerats i april. Detta innebär att Irak precis är invaderat vid tidningens publicering. I en senare intervju med Amnesty Press (2005-03-08) konstaterar Eliasson följande angående Irakkriget:

”Det var ett misslyckande för FN och säkerhetsrådet som det tagit tid att hämta sig ifrån”

Även detta tyder på att Eliasson inte borde vara särskilt skeptisk till Irakkriget, eftersom han verkar vara positivt inställd till ett FN-ingrepp. Ska bli intressant att se om svensk vänster kommer att reagera på det här i framtiden. Men det är klart. Om man han nu är så pass kompetent som han verkar så bör han ju rimligtvis inte heller vara emot Irakkriget.

Summa summarum ska vi nog inte ropa hej för tidigt med Eliassons utnämning bara för att vi för en gångs skull fått lite kompetens inne i Rosenbad. I praktisk mening betyder nämligen detta att utrikesfrågan inte är en valfråga för Socialdemokraterna, eftersom en mer renlärig politiker antagligen erhållit jobbet då. Eliasson kommer även att sitta kvar som ordförande i generalförsamlingen fram till 11 september i år, varpå vår egentlige utrikesminister kommer vara Carin Jämtin, Israelhatare och vänstervriden. Det ryktas att det var de egenskaperna som såg till att hon inte erhöll jobbet, tack Göran!

Den andra stora intressanta händelsen är Folkpartiets riksmöte som ägde rum i Malmö nu i helgen. Jag såg hela söndagen i repris nu i eftermiddags och jag måste säga att det jag såg var mycket tilltalande. Fp vågar tala om de problem vi har och de utarbetar riktigt vettiga lösningar. Eftersom alla inom alliansen fått någon slags frossa och gör en massa tokiga utspel för tillfället (Moderaternas hets av Kd t ex) kan jag t o m tänka mig förlåta dem för deras överträdelse i buggningsfrågan, som de så vackert dealade fram med sossarna. Folkpartiet har helt enkelt blivit ett intressant val i mina ögon, i synnerhet eftersom Moderaternas tåg mot socialismen aldrig verkar avta.

De hade också väldigt bra paneldebatter med intressanta och relevanta deltagare. Min personliga favorit var Urban Bäckström, VD för Svenskt näringsliv. Det är sällan man stöter på personer som man så helhjärtat sympatiserar med. Jag tror nog inte att vi misstyckte på en enda fråga. Anyway, de förde en intressant debatt om svensk forskning och jag uppmärksammade ett tragikomiskt samband. Nämligen att Sverige är det land i världen som spenderar mest pengar på forskning per capita. Forskningen kan delas upp i tre steg. Grundforskning som t ex relativitetsteori och Rawls rättviseteori, tillämpad forskning där forskningen (inte sällan grundforskningen) ska omsättas så att man kan använda den i praktiken, samt själva förverkligandet av den tillämpade forskningen så att man tjänar pengar på den. Sverige spenderar som jag förstod det mest pengar på tillämpad forskning, dvs man låter andra länder, förslagsvis USA, bryta mark genom grundforskning. Sedan är vi innovativa och tillämpar den forskningen, men sen tar det stopp. Tillgången till riskkapital och incitamenten för att starta en egen verksamhet är så små i Sverige att den tillämpade forskningen som i princip är redo att omsättas i företag inte kommer Sverige till gagn, utan köps istället upp av länder där det finns mer riskkapital, förslagsvis USA. Så om man ska se på det krasst betalar vi en massa skatt för att vara ”ledande” inom forskning och utveckling, men får ingenting för det eftersom vi betalar så mycket skatt. Bara en vänsterkartell kan tycka den ekvationen är bra.

Nä, låt oss behålla våra höga forskningsanslag, primärt till grundforskning och låt det privata näringslivet finansiera den tillämpade forskningen. Samtidigt eliminerar vi förmögenhetsskatten och krossar statsskatten så att incitamenten återigen kan infinna sig i det svenska näringslivet. Vi har alla ett val till hösten. Vill du vara med och bygga ett dynamiskt och konkurrenskraftigt Sverige, eller vill du vara en del av den skara som sitter bredvid och iakttar medan vårt land långsamt bryts ner av byråkrati och höga skatter? Valet är ditt, jag vet var jag står…

Hyckleriet påträffas i arbetarrörelsen...igen

2006-03-23T14:13:00.000+01:00

Sitter och läser på n24.se. De har en artikel om fackföreningsledarna och deras arvoden. Det förefaller vara så att vara ordförande för LO inte är ett heltidsjobb eftersom Wanja Lundby Wedin måste fylla tiden med sex(!) styrelsejobb inom statlig och privat regi. Utöver sin lön på 681 000 kr om året som Wanja erhåller från LO kammar hon hem 50 lakan från första AP-Fonden, 73 papp från AMF Pension, 128 000 kr från Folksam Sak, 95 000 från AFA (förhoppningsvis inte de fascistoida anarkisterna), 66 500 från Aftonbladet och slutligen 35 laxar från AMS. Det hela utgör tillsammans en årslön på 1 128 500 svenska riksdaler. Inte illa pinkat för en ”arbetarjänta”.

Nu kan man alltid ha invändningar och mena på att näringslivstopparna tjänar ju brutalt mycket mer än så. Ja, det är sant men ursäktar det att toppsossarna skor sig på sina medlemmar och oss skattebetalare för det? Nej, givetvis inte. Och häri ligger den sköna skillnaden mellan privat näringsliv och offentlig verksamhet. Den privata går alltid att välja bort, den offentliga kommer man fan inte undan. De privata näringslivstopparna hör du heller aldrig tala om solidaritet, jämlikhet och gemenskap. De säger inte en sak för att sedan gå och göra en helt annan. Och det är detta som är så genuint för socialdemokraterna och arbetarrörelsen idag. Hyckleri och rofferi.

Ska vi inte ta och rösta fram några andra till hösten?

Det är inte vi som är omoraliska

2006-03-23T10:45:00.000+01:00

Satt precis och läste på SvD:s Brännpunkt. En religionssociolog (vad det nu är?) vid namn Johan Gärde hedrar Freivalds och UD och menar på att de uppvisade kurage i Muhammed-debaclet. Det är intressant hur tillsynes bildade människor kan komma fram till sådana ståndpunkter.

För det första. Om man nu anser att nedsläckningen av Levonline och då indirekt SD:s hemsida var hedervärd bör man rimligen inte anse att Freivalds ska ha en eloge eftersom hon först förnekade vetskapen om det hela. Hon försökte alltså smita och, som brukligt i socialdemokratiska kretsar, skylla på någon annan. När det sedan stod klart att hon hade haft vetskap om det och inte längre kunde förneka det så erkände hon. Är det ett hedervärt beteende?

För det andra så tänker Gärde och hans följeslagare fel. De resonerar som så att konsekvenserna för Sverige kunde blivit förödande om inte UD stängt hemsidan. Med andra ord så legitimerar de handlingar utefter någon slags allmännytta framför våra rättigheter. Rättigheterna får helt enkelt vika sig för Sveriges ”intressen”. Det är ett utilitaristiskt synsätt och långt ifrån något jag kan ställa upp på. Det är också ett besynnerligt ställningstagande eftersom det blir väldigt oklart var gränsen går. Menar Gärde att man får kränka våra grundlagar så fort det kan utsätta Sverige för hot eller ekonomiska störningar? Eller är det bara när hans eget skinn är i farozonen (han bor och arbetar i Libanon)?

Jag tror att problemet till detta felaktiga tänkande står att finna i att han ser tecknarna på Jyllands-Posten som de som begick felet. Jag ser det inte så. I mina ögon är det inte de som genom teckningar ger sin personliga bild av vad Muhammed betyder för dem som i praktisk mening försätter svenskar i fara. Jag vill hävda att det är de intoleranta lynchmobbarna som driver runt på de arabiska gatorna som gör det. Det är ytterst en fråga om moral. Om en svensk skulle råkat illa ut nere i t ex Syrien under demonstrationerna p g a SD:s hemsidas innehåll så ligger inte det ansvaret på Sverige och UD för att de inte ”vidtagit” åtgärder. Nej, ansvaret ligger på den individ eller den grupp i Syrien som utförde dådet. Det är de som gått över gränsen och börjat bruka våld. För någonstans måste varenda sund människa inse att yttrandefrihetens gränser inte ligger i vad folk tycker är brukligt och passande för stunden. Ponera att alla moderater tar väldigt illa upp när det drivs med dem i TV om att de skulle vara rika och hjärtlösa. Ska det då leda till att de TV-programmen ska stängas? Jag tror inte många på vänsterkanten skulle anse det. Men när det kommer till intoleranta religionsutövare är det uppenbarligen en helt annan sak. Då ska grundlagen kränkas och skymfas. Allt för att Sverige ska kunna glida igenom så smärtfritt och ryggradslöst som möjligt.

För det är vad det handlar om. Frågan bottnar i en feghet att vi faktiskt inte vågar stå upp för våra grundläggande rättigheter. Och det otrevliga i det hela är att det inte är första gången staten utövar censur i opassande tider. Samma historia föregick på 30-talet när Hitler kom till makten och den svenska staten ansåg att vi hade tidningar som inte höll sig på tillräckligt god fot med Nazityskland. Ömkligt är vad det är!

Bye, bye Freivalds

2006-03-21T14:39:00.000+01:00

Idag vid 8.30 snåret kom beskedet. Utrikesminister Laila Freivalds avgår och Bosse Ringholm ersätter henne fram tills en efterträdare är utsedd. Den överhängande anledningen får sägas vara nedsläckningen av Sverigedemokraternas hemsida i samband med Muhammed-krisen, något som Freivalds vägrar erkänna för Sverige, men gladeligen för Jemens utrikesminister:

http://www.johannorberg.net/?page=displayblog&month=3&year=2006#1593

Freivalds själv skyller ifrån sig in i det sista. Hon menar på att det var medierna som inte tillät henne göra sitt jobb genom att inte hålla sig till sakfrågorna. Det var alltså mediernas fel, inte hennes. Det var inte hennes imbecilla uppträdande i samband med Tsunami-katastrofen eller hennes obegåvade sätt att hantera Muhammedbilderna tidigare i år som gjorde att hon var tvungen att avgå. Det var medierna.

Personligen så tror jag det hela är en taktisk åtgärd. Persson behöll Freivalds hela vägen av en enda anledning, nämligen för att ta udden av KU:s beslut i Tsunami-frågan. Det beslutet väntas komma denna eller nästa vecka och med Freivalds borta ur bilden har Miljöpartiet ingen att rikta sitt misstroende mot, eftersom de på förhand hade sagt sig ställa upp på ett misstroendevotum gentemot Freivalds. Således kommer KU:s beslut att avdramatiseras kraftigt och Persson behöver inte följa upp sitt uttalande om att ett misstroende mot någon i regeringen är ett misstroende mot hela regeringen. Smart, taktiskt och diaboliskt.

Mina personliga känslor är blandade. Givetvis är det skönt att se att folk faktiskt får avgå någon gång inom svensk politik när de begår fatala misstag. Å andra sidan var Freivalds en tillgång för de borgerliga, även fast utrikespolitik sällan är det område inom svensk politik som avgör riksdagsvalen. Ska jag se det hela ur ett nationellt perspektiv framstår det som fulsnyggt, tjocksmalt och gott-ont, dvs bra och dåligt. Bra för Sverige för att en sådan inkompetens inte får finnas på en ministerpost. Dåligt för Sverige eftersom den riktiga inkompetensen är hela regeringen och dess chanser att sitta kvar minskar knappast för att Freivalds avgår. Summa summarum, ur ett svenskt perspektiv kvittar det om Freivalds suttit kvar eller ej.

Efterföljare då? Ja, det blir en intressant fråga. Vem är villig att riskera ett för stunden bra jobb för att ta ett där det är osäkert om man kommer sitta kvar efter valet i september? Antagligen lyfts någon av de befintliga ministrarna upp och någon ny får fylla deras plats i maktens korridorer. Låt oss spekulera i några tänkbara alternativ.

Carin Jämtin, biståndsminister. Mest troliga kandidaten eftersom hon redan arbetar inom UD och har där skött sitt arbete väl. Det kan väl iofs också tänkas vara något som håller tillbaka henne, eftersom biståndet är en viktig del av svensk utrikespolitik och således kanske Persson inte vill gambla med den positionen för att fylla utrikesministerposten. Persson har också för vana att överraska journalisterna med otippade utnämningar och därför är det fullt möjligt att förstahandskandidaten Jämtin går bort. Men helt klart stark favorit.
Chans att bli vald: 65%

Thomas Bodström, justitieminister. Den folkkäre Bodström som knappt ens borgarna tycker illa om. Han har på senare tid signalerat att han är less på att arbeta med de juridiska frågorna. Samtidigt så är han känd som en enfrågepolitiker och besitter kanske inte kompetensen för posten som utrikesminister. Det är dock uppenbarligen inget som hindrat Persson förr och vägen som justitieminister till utrikesminister är ju beprövad sen tidigare genom Freivalds, så varför inte? Antagligen för att posten som justitieminister är i princip lika tung att fylla som den som utrikesminister. Samma rekryteringsproblem med återföljande tomrum kvarstår således.
Chans att bli vald: 5%

Bosse Ringholm, vice statsminister. Den tillförordnade utrikesministern som tidigare arbetat som bl a finansminister. Bosse har de allmänpolitiska kvalitéerna och likt Freivalds är han kall och träig som få. Det som talar emot Bosse å det kraftigaste är att Persson på presskonferensen med ett leende på läpparna försäkrade att Ringholm inte skulle bli vår nya utrikesminister. Frågan bör således vara om han kommer sitta kvar fram till valet eller ej, jag tror inte det. Det är aningen för många månader för att det skulle kunna vara en lämplig lösning.
Chans att bli vald: 2%

Ulrica Messing, infrastrukturminister. Hon har fördelarna av att ha arbetat inom partiet en längre tid. Hon är kvinna, vilket kan anses trivialt men jag tror att Persson gärna behåller sin könsfördelning inom regeringen. Det blir heller inte ett stort tomrum att fylla efter henne som infrastrukturminister jämfört med t ex Bodström som är justitieminister. Hon har dock inte arbetat med internationella frågor i samma utsträckning som t ex Carin Jämtin.
Chans att bli vald: 10%

Leni Björklund, försvarsminister. Förbisedd i debatten. Har inte misskött sitt arbete inom försvarsdepartementet och hoppet mellan försvaret och utrikesförvaltningen känns inte överväldigande stort. Ett wild card i sammanhanget.
Chans att bli vald: 5%

Mona Sahlin, samhällsbyggnadsminister. Den evige och outtröttlige. Har haft åtskilliga politiska uppdrag inom regeringen och har länge tillhört Socialdemokraternas toppskikt. Efter tobleronefadäsen i mitten av 90-talet är det kanske nu dags för Monas revansch genom att erhålla en av de tunga ministerposterna. Samhällsbyggnadsminister är också något av en luftkonstruktion inom ministersammanhang och det blir därför ingen svår ministerpost att fylla. Sahlin har dock varit uppe i toppen och gjort bort sig, men med handen på hjärtat så tror jag inte att det i dagsläget spelar någon roll. Monas chanser styrs snarare mer av hennes egen vilja till att axla ansvaret som utrikesminister än hennes tidigare handlingar.
Chans att bli vald: 10%

Listan blir därför som följer:
1. Carin Jämtin 65%
2. Ulrica Messing 10%
3. Mona Sahlin 10%
4. Leni Björklund 5%
5. Thomas Bodström 5%
6. Bosse Ringholm 2%
7. Övriga 3%

När rädslan tar över

2006-03-10T16:24:00.000+01:00

Läste precis på Johan Forsells blogg att AMS släppt en ny rapport gällande arbetslösheten i Sverige. Sverige kan nu stoltsera med en ungdomsarbetslöshet på 21,5 %. Det är alarmerande! Är det snart inte dags för människor att ifrågasätta denna ”trygghet” som regeringen Persson förser oss med? Tryggheten består helt enkelt i att värna fackens väl så till den milda grad att folk blir tvungna att nyttja våra offentliga skyddsnät. Det tragiska i sammanhanget är att regeringen i nästa skede använder det stora nyttjandet som ett argument för att behålla dem. Det hade inte behövts om de förde en ansvarsfull ekonomisk politik i första läget!

Är det ingen annan än jag som ser tendenserna från t ex Frankrike? Ni kommer väl ihåg upploppen i Paris och sedermera runt om i landet förra året? Dessa sade sig ha sitt ursprung i den stora segregationen och den höga arbetslösheten, i synnerhet den gällande ungdomar. Frankrike ser på många sett precis ut som Sverige, istället för att försöka luckra upp de tvångströjor som finns inom arbetsmarknadslagstiftningen förvärrar man situationen. Detta är genomförbart främst p g a två anledningar. Den första är att de som redan har jobb ser den makabra situationen som väntar dem ifall de blir arbetslösa och är således inte svåra att övertala när man försöker stärka arbetsrätten och värna deras anställningstrygghet. Men det frestar på och leder onekligen till en kärvare situation för de som står utanför arbetsmarknaden. Dessa vädjar man till genom höga socialförsäkringar och försätter dem därigenom i ett bidragsberoende. Få människor på bidrag är villiga att riskera dessa till förmån för ett regeringsskifte där utgången om huruvida den nya regeringen kommer lyckas skapa jobb eller ej är osäker. Socialisterna (ja, jag tycker faktiskt att gaullisterna i Frankrike är sossar) har då snärjt sina väljare genom fruktan. Dels de som är rädda om jobbet och dels de som är rädda om bidraget. Ingen är villig att riskera sina inkomster och resultatet låter sig inte väntas på.

De höga skatterna som så vackert bidragit till att förse de utan jobb med välutbyggda sociala skyddsnät tär på ekonomin. Incitamenten för att arbeta blir mindre, incitamenten för att starta eget blir mindre och ekonomin stagnerar. Nu kanske ni tycker jag målar fan på väggen lite förhastat, men som Sveriges utveckling ser ut nu är framtiden inte ljus. Vi har ett lågt nyföretagande i Sverige. Vi har världens högsta skatter och således också bland världens minsta incitament. Vår verkstadsindustri har länge hållit oss flytande, men tendensen inom industrin är inte att jobben blir fler. Tvärtom så flyttas mer och mer tung industri från Sverige. Och var är återväxten? Vad måste vi satsa på för att kunna fortsätta att vara värdeskapande även i framtiden? Det numera, från Leijonborgs håll, söndertuggade argumentet är kunskap. Och hur ser det ut på den fronten? Svensk skola har blivit kontinuerligt sämre. Det Individuella Programmet är idag det största gymnasieprogrammet i Stockholm och bland de största i resten av Sverige. Det betyder att stora delar av de svenska ungdomarna inte erhållit betyget godkänt i något eller några av ämnena matematik, svenska eller engelska. Detta samtidigt som vi haft en avsevärd betygsinflation. Men den högre utbildningen är ju iaf bra i Sverige, skulle någon kunna invända. Nej, det är den inte! Ett enda svenskt universitet befann sig på topp 200-listan i världen sist jag såg efter, nämligen Karolinska institutet (ingen av våra ”jättar” med andra ord), och det var ingen hedrande topp 100-placering om vi säger som så. Den svenska skolan är således inget som vi ska förlita oss på i framtiden.

Vad gör vår regering för att vända utvecklingen? Vad gör de nu när ungdomsarbetslösheten har ökat med 30% sedan förra valet? Öppnar de upp dörrar för att vända på den negativa trend som infunnit sig i Sverige, t ex genom att tillåta avdrag för hushållsnära tjänster och därigenom sätta folk i arbete? Nej, de lägger briljanta förslag som t ex rätt till heltid. Jag menar, Jeeesus! Om det är svårt att ta sig in på arbetsmarknaden genom deltidsjobb, hur har de då tänkt sig att det ska bli när man står och kräver sin rätt till heltid? Och då har jag inte ens nämnt deras samarbetspartier. Sverige har en kärv situation på arbetsmarknaden. Alla väntar på spänning vad imbecill-vänsterns förslag blir. Ingen blir besviken. Med Ohly och 200 000 offentliga jobb i spetsen ska offentlig sektor nu bli Sveriges ekonomiska motor. Seriously, 200 000 nya jobb inom offentlig sektor? För vilka pengar då?

Vad har vi då konstaterat i det här inlägget? Jo, att vår nuvarande regering klart och tydligt visat att de är oförmögna att sätta Sverige i arbete. De har också totalhavererat våra tidigare starka institutioner som t ex skolan och den högre utbildningen. Och den här situationen med 21,5 % ungdomsarbetslöshet, över 1 miljon vuxna svenskar som inte har ett jobb att gå till varje dag samt en genomrutten skola det är vad vi har att arbeta med under en högkonjunktur. Hur kommer det då se ut när lågkonjunkturen kommer?. Men varför stressa upp sig? Vår eminenta regering löser det nog med plusjobb, offentlig sektor eller kompetensundergrävande kvotering. Eller varför inte lite högre skatt i rättvisans namn? Jag menar, sann välfärd kommer ju, som vi alla vet, genom att bli rånad in på bara skinnet!

Internationella kvinnodagen

2006-03-08T16:28:00.000+01:00

Idag är det internationella kvinnodagen och som sig bör proppas våra tidningar, gator och ABF-lokaler fulla med diverse stolligheter. S-kvinnor presenterade idag ett förslag om att varannan damernas skulle gälla för alla politiska listor, dvs alla uppdrag som inom politiken som tillsätts med val av något slag ska varannan kandidat på listan vara kvinna. Ärligt talat, har man inte ens i åtanke att kompetens, utbud och intresse i första hand borde ligga till grund för valet? Kvinnor är t ex överrepresenterade inom politikens ”mjuka” befattningar, t ex barn och ungdom mfl. Män i sin tur är överrepresenterade inom de ”hårda”. Detta beror inte enbart på strukturer, givet att dessa finns i första läget, utan till stor utsträckning på utbud. Mina personliga erfarenheter säger mig att det är fler kvinnor som arbetar inom barn- och ungdomssektorn likväl som det är fler män inom industrisektorn. Att de som innehar den politiska makten i den sektorn speglar verkligheten är inte mer än ett resultat av utbudet och jag är ledsen S-kvinnor, men jag ser inte felet i det.

S-kvinnors perspektiv är tråkigt. Varför ska det vara så svårt att se varje människa som en individ istället för att notoriskt kategorisera in dem i fack? Kön, ras, längd, sjukdomar, sexuell läggning etc etc. Det tragiska med det hela tror jag är att inkategoriseringen är oerhört kontraproduktiv gentemot de som gör den. Jag skrev i förra blogginlägget om genusteoretikernas indelning av könen och hur det i sin tur befäste skillnaderna snarare än jämnade ut dem. Det gäller även andra grupperingar i samhället. Jag tror ingalunda att invandrare blir mer integrerade i samhället om det ständigt och jämt blir klassade som grupp och att man således vägrar se individerna som faktiskt ingår i gruppen. Å andra sidan är det vad man kan vänta sig när vi låter kollektivister styra vårt land i all evighet.

Slutligen vill jag bara påminna mina läsare om att man aldrig någonsin får glömma att det ligger i intressegruppers avsikt och intresse att, i alla fall initialt, befästa skillnader. Det är svårt att driva en rörelse gentemot ett problem om man först inte uppmärksammar (läs skapar) det. Extra kärvt blir det när rörelsen är politisk och det finns makt med i spelet. Ju större skillnader en sådan rörelse kan ”uppmärksamma” desto större inflytande kommer den antagligen att få. S-kvinnor är ett fullgott exempel på detta och vi bör därför koppla på våra kritiska hjärnor och inse att deras helhjärtade kamp för kvinnor egentligen inte är något annat en ett försök till mer intern makt. Det ger att varje samtycke med S-kvinnor också är ett erkännande av socialdemokratin och dess vedervärdiga politik, och det mina vänner… det är inget vi ägnar oss åt!

Könskvotering fel väg att gå

2006-03-02T20:32:00.000+01:00

En vanlig fråga jag fått på senaste är vad som har hänt med bloggen? Ja, vad har hänt med bloggen? Varför denna gastkramande paus på drygt en vecka? Jag får hänvisa till mina klassiska excuses-schmuses som tenta, jobb och trötthet. Vill nog även trycka lite på att jag anser att den politiska scenen varit tämligen ointressant den senaste veckan. Efter Muhammed-urladdningen står sig det mesta slätt och även om sossarna skickar aldrig så många förtalsmejl så har det inte riktigt fått igång gnistan hos mig. Men så sprang jag på en intressant debattartikel på SvD:s brännpunkt idag, skriven av fil dr. Christina Hoff Sommers. Den berör könskvotering och det ämnet kan man aldrig få nog av.

Artikeln har sitt avstamp i Norges nya kvotlag om att 40% av bolagsstyrelserna ska vara utgjorda av kvinnor. Hoff Sommers menar på att det inte bara är fel väg att gå, den är också onödig. Hon komparerar sedan med USA som har fått fram mycket duktiga kvinnliga företagsledare och detta helt utan kvotering och könslagstiftning. Hon poängterar också att amerikanska kvinnor avancerar mycket snabbare i bolagen och detta sker inte för att företagen är tvingade att befordra dem utan för att konkurrensen och dynamiken på den amerikanska marknaden inte möjliggör ett uteslutande av kvinnorna. Hoff Sommers understryker också tydligt att könskvotering har en tendens till att befästa snarare än att utjämna skillnader mellan individer oavsett om det är skillnader baserade på genus, etnicitet eller social klass.

Personligen kan jag inte göra annat än att helhjärtat hålla med henne i det hon skriver. Faktum är att hon är inne och nosar på det ämne som jag planerat till min tilltänka kandidat- alternativt magisteruppsats i nationalekonomin. Att konkurrens snarare än lagstiftning och positiv särbehandling är det som utjämnar skillnader mellan könen på arbetsmarknaden. Hon har helt rätt i att kvotering och kategorisering är ett sätt att befästa snarare än att radera skillnader och ojämlikheter. Det tror jag att många genusteoretiker är medvetna om och det är nog ett återkommande dilemma för dem. För ju mer de för fram sina teorier desto tydligare blir samhället uppdelat i två läger och deras teorier får då motsatt effekt. Fast på lång sikt kan man ifrågasätta genusteoretikernas mål, eftersom en eliminering av könsskillnaderna också är en eliminering av deras arbeten. Man ska inte bita den hand som föder en J

Anyway, jag har för avsikt att ta vid där Hoff Sommers slutade. Hon var aldrig särskilt ingående på varför en stark konkurrens främjar jämställdhet. Jag tänkte jämföra två samhällen. Det ena där arbetstagarna konkurrerar och det andra där arbetsgivarna konkurrerar. Det är en viktig distinktion att göra, för om inte företagen (arbetsgivarna) konkurrerar med varandra om arbetstagarna uppstår det aldrig några starka incitament att för företagen att värdera kompetens framför bastuklubben eller någon annan könsförtryckande aspekt.

Om vi tar samhälle ett, som på sätt och vis är skrämmande likt Sverige, och granskar det i sömmarna får vi fram en dyster bild. Landet har ett näringsliv som främst utgörs av stora företag som i det närmaste besitter en monopolställning på marknaden. Skatterna är skyhöga, ja t o m högst i världen, och incitamenten för entreprenörer är därför små. Ovanpå det har landet en stor mängd högutbildade människor som går arbetslösa och de är, de välgödda sociala skyddsnäten till trots, villiga att lönekonkurrera. Landets regering sitter i en prekär situation och för regelbundna samtal med näringslivstopparna. Dessa är lätträknade och den tillställning som samtalen hålls under brukar ofta inkludera stora mumsiga mazariner. Ett av storföretagen, som nyligen erhållit sänkta skattesatser efter att ha hotat med utlandsflytt på det senaste mazarinmötet (jag menar; vad är lite höjd statsskatt jämfört med 5 000 arbetslösa såhär i valtider?), är i farten med att anställa en ny verkställande avdelningschef på en av sina större anläggningar i området runt en storstad. Ansökningarna från de arbetslösa akademikerna haglar in och kompetens finns det uppenbarligen gott om i landet. Storföretaget känner sig trygga på marknaden. Skulle det komma en uppstickare så löser nästa mazarinmöte det med all säkerhet. På grund av deras trygga marknadsställning och några halvt obevisade strukturer känner företaget att de borde anställa en man. När allting kommer omkring behöver de ju tillskott i cigarrklubben nu när Berglund d. ä. gått i definit pension så att säga. Sagt och gjort, tack vare arbetstagarnas konkurrens med varandra och storföretagets omhuldade marknadsposition anställs en man och Tiina Rosenberg får några veckor senare anställning vid Lunds Universitets Genusvetenskapliga Centrum. Någon måste ju upplysa ungdomarna om dessa förtryckande strukturer!

I samhälle två är det helt annorlunda. Regeringen har utformat statsapparaten i minimal skala och varje individ ges ett frikostigt ansvar att ta hand om sig själv. Skatterna är som följer låga och incitamenten för att starta upp en verksamhet är höga. Det finns förvisso stora företag i landet, men hela tiden ligger där antingen en faktisk eller ett reellt hot om konkurrens och biter dem i hälarna. Staten prioriterar inget företag framför ett annat eftersom de är väl medvetna om sitt eget lands dynamik och har insett att företag kommer och går, men idéer de består. Även ett av de större företagen i land två är i farten att anställa en ny verkställande avdelningschef i en av deras större anläggningar i en tämligen stor stad. Även här får företaget in fullt tillräckligt med ansökningar, fast de var tvungna att annonsera i några av landets större medier först. Kompetensen är det inget fel på, men varje person de har på intervju ställer höga lönekrav för en så krävande tjänst. Det återkommande argumentet är att de lika gärna kan gå till någon av deras konkurrenter, vars börsvärde ökat kraftigt på senaste. Det stora företaget känner att de måste ligga före sina konkurrenter och de har därför inte tid eller råd med några halvt obevisade teorier. Följaktligen väljs den individ med högst kompetens för arbetet ut, och hör och häpna, det är en kvinna. Företaget kände att hennes kompetens och sociala förmågor var avgörande för tjänsten och de kan mycket väl behöva ett kvinnligt perspektiv i ett annars mansdominerat klimat, eftersom varje marknadsandel i denna tuffa konkurrens är viktig. Ett tillskott till cigarrklubben får de fixa någon annan dag. För när allting kommer omkring har det varit förbaskat svårt att hitta någon lokal sedan rökförbudet inleddes. Några veckor senare avskedas Tiina Rosenberg från Lunds Universitets Genusvetenskapliga Centrum och kort därefter inser Lunds Universitet att genusvetenskapen inte är money well spent och väljer att allokera om resurserna till andra samhällsvetenskapliga institutioner, vilket resulterar i att Fredrik får fler än två föreläsningar i veckan.

Kort och gott. En starkare konkurrens och ett friare samhälle skulle förändra mitt liv till det bättre. Vad skulle det resultera i för dig? Det är dags att ta ställning även för din del. Kommer Du stå upp för friheten i september?

Avslutningsvis Norge. Detta kära grannland som bara tog två guld i OS i Turin (jmf. Sverige sju). Det är egentligen ingen skräll att de införde en sån här lag, även om jag trodde att Sverige skulle vara snabbare. Trodde aldrig jag skulle säga det, men jag är mäkta imponerad av en socialdemokrat. Björn Rosengrens analytiska förmåga var stor och framförallt tidskonsistent för Norge är sannerligen den sista Sovjetstaten.

Konservatismens framfart

2006-02-22T21:27:00.000+01:00

Hårdare tag mot brottsligheten och ordning och reda i skolan. Så kan man sammanfatta de senaste dagarnas borgerliga förslag. Det är en intressant läsning, för samtidigt som individualismen växer kontinuerligt i samhället lanserar nu borgarna klassiska värdekonservativa åsikter. I mina ögon visar det tydligt vilket inflytande Reinfeldt har på Alliansens arbete. Reinfeldt som inte blev vald p g a att han var någon övertygad nyliberal, utan snarare för sina mer moderata konservativa värderingar.

Om man ska spekulera lite så tror jag även att det är ett framgångsrecept. Svensk skola är utom kontroll och det är viktigt att få tillbaka kontrollen över klassrummen. Det är också en fråga som tydligt delar upp partierna i riksdagen i olika läger. På den ena sidan har vi de som gärna försvarar dagens utveckling i v och mp och på den andra har vi de borgerliga som nu gör gemensam sak av skolan. I mitten finns Socialdemokraterna som är tvungna att samarbeta med de rödgröna och därmed indirekt försvara den ”mjuka” linjen, samtidigt som många av deras väljare med stor säkerhet inte uppskattar den utveckling som den svenska skolan genomgått.

Från moderat håll är det inget nytt under solen. Jag kan inte minnas någon valrörelse där moderaterna inte har propagerat för mer poliser och mer ordning i skolan. Uppseendeväckande är att resten av Alliansen sluter upp helhjärtat. Hårda tag är förvisso ett tydligt drag i Folkpartiets nya image, som de kontinuerligt arbetat fram sedan början av millenniet. Men faktum kvarstår att det är en ny företeelse att se hela borgerligheten sluta upp bakom dessa idéer. Vissa skulle kalla det valtaktik andra skulle se det som ett bevis på att den svenska skolan och kriminaliteten i samhället helt och hållet glidit regeringen ur händerna. Sanningen ligger antagligen någonstans mittemellan. För mig spelar det mindre roll. Varje gång som borgerligheten sluter upp bakom varandra och sätter ner foten får mig att må genuint bra.

Socialdemokraterna har problem. Sprickorna i det egna regeringsblocket är betydligt mycket större än i oppositionen. Samtidigt så framstår det allt tydligare att de inte har någon lösning på de problem som Sverige står inför. Kontrasten mot de borgerliga kunde inte vara större. I samma stund som Alliansen står eniga och för fram seriösa förslag som på allvar kan hota det socialdemokratiska maktmonopolet vräker Ohly ur sig galenskaper om 200 000 nya offentliga tjänster och om hur offentlig sektor byggt vårt land. Jag tycker synd om Persson. Men bara lite…

Partiledardebatten

2006-02-21T00:18:00.000+01:00

Nu har valåret dragit igång på allvar. Igår gästades TV4 av de olika partiledarna i en stor och relativt öppen debatt. Det var intressant att se eftersom det gav en tydlig försmak till hur valstriden kommer att se ut framöver.

Det är dock ett battle royale om vem som har mest trovärdighet, för när man lyssnade till vad politikerna sa så handlade det inte sällan om motstridiga uppfattningar om hur världen ser ut. De röda presenterar en bild över Sverige och de blåa en annan. Några värdeladdade diskussioner såg man inte röken av och därför tänkte jag publicera en artikel som jag skrev förra veckan. Den är högst relevant för hur den politiska situationen ser ut i Sverige och åsikterna anser jag är mycket viktiga för borgarna att beakta. Mycket nöje!

Det rättvisa samhället
Den mest grundläggande frågan inom politiken är vad rättvisa är. Ända sedan Sokrates dagar har filosofer och politiker stångats om vad som är rättvist i fråga om beskattning, fördelning och inkomster. I svensk politik debatteras dock frågan förvånansvärt sällan. Det verkar ligga någon slags i förväg bestämd uppfattning om vad som är rättvisa i Sverige och diskussioner utanför denna kan i det närmaste betecknas som samhällsfarliga.

Denna monopolisering av rättvisebegreppet som socialdemokratin slagit fast fungerar som en utgångspunkt i nästan varenda diskussion som förs inom svensk politik. Detta axiom märks inte minst i den svenska oppositionens försök till regeringsskifte. Istället för att debatten förs på principiella grunder arbetas åtgärdspaket fram för att marginaljustera offentliga utgifter åt det aningen mer marknadsliberala hållet. Som borgerlig politiker idag, och i synnerhet som moderat, är det strikt förbjudet om att tala om en annan ordning eller en annan syn på rättvisa en den redan fastslagna socialdemokratiska.

Detta är högst olyckligt. Inte bara för borgarna utan för den politiska diskussionen och Sverige i stort. En för stark likriktning inom ett politiskt system som vi upplever idag gör att man inte är i stånd till att finna nya lösningar eftersom varje försök att åtgärda problemen startar i samma socialdemokratiska rättviseaxiom. Resultaten blir således onekligen synonyma med varandra.

Politik handlar i grund och botten om värderingar och den allra mest grundläggande frågan är vad rättvisa är. Så länge den svenska borgerligheten inte för diskussionen om de principiella värderingarna i politiken kan de aldrig bli något annat än en blek kopia av socialdemokratin och således enbart väljas på missnöjesbasis. För att ett långvarigt maktskifte ska bli verklighet i Sverige krävs det förändringar i den politiska debatten. Det måste inte vara optimalt för svensk borgerlighet på kort sikt, men för att få ett helt samhälle att omvärdera sina principer krävs det mer än marginaljusteringar av sjukpenning och arbetsgivaravgifter. Det krävs mer än att kritisera och erbjuda modifierade versioner av sina opponenter. I en demokrati väljs man till syvende och sist för sina värderingar och om en borgerlig regering ska kunna bli någonting annat än en tillfällig liberal variant av socialdemokratin krävs det ett omdanande av grundläggande samhällsvärderingar. Det krävs en principiell debatt.

Alla ni som såg partiledardebatten igår (söndag) bör ha sett hur jag definitivt fick vatten på min kvarn. De röda och i synnerhet Ohly kunde sitta och vräka ur sig ”rättviseargument” om att en sänkning av bl a förmögenhetsskatten inte är rättvisa. Så får det inte vara! Borgarna måste börja föra rättvisediskussionen även om det innebär att man får ta några smällar i de närmaste valrörelserna. Politiker ska företräda en värdering, en ståndpunkt, inte diskutera effektivitetslösningar. Det är varken politikernas riktiga eller önskvärda uppgift, det är tjänstemännens. Den ideologiska anknytning som jag efterfrågar saknas i svensk politik i allmänhet och från borgerligt håll i synnerhet. Så som jag ser det är etablerandet av ideologiska värdediskussioner på lång sikt den främsta möjligheten till att kunna få till stånd en varaktig borgerlig regering. För omfördelning är inte detsamma som rättvisa!

Tre punkter

2006-02-16T15:36:00.000+01:00

Tre stora punkter tänkte jag ta upp idag. Vi kan kalla dem Muhammed, USA och Tsunamin så är nog de flesta med på vad det handlar om.

Den första punkten rörande Muhammed-krisen är den att Danmarks statsminister Anders Fogh Rasmussen har gett Göran Persson svar på tal. När konflikten var som mest intensiv gick Persson ut och fördömde bilderna för att sedan också kritisera Fogh Rasmussens agerande. Något stöd för vare sig Danmark eller yttrandefriheten kom inte då och har fortfarande inte framkommit från regeringens sida. I tyska Der Spiegel svarar Fogh Rasmussen. Han menar på att Persson för det första inte var i hans situation under krisen och för det andra skulle Fogh Rasmussen själv aldrig kritisera inrikesangelägenheter i Sverige. Som en tredje punkt säger Fogh Rasmussen, och det är här man på allvar börjar älska honom, att kritiken från den svenska socialdemokratin är smickrande, för det visar att de har handlat helt korrekt. I’m lovin’ it!

Vidare har det framkommit nya bilder på övergrepp utförda av amerikanska soldater på irakiska krigsfångar i Abu Ghraib. Det är en australiensisk TV-kanal vid namn SBS som publicerat bilderna. Svensk media och inte minst SVT, som köpt bilderna från AP, var snabba med att slänga ut bilderna utan reservationer för att kunna visa på det hemska amerikanska tyranniet i Irak. Dick Erixon uppmärksammar i sin blogg två saker som får en att bli smått förbannad över publiceringen. För det första är AP tydliga i sin rapportering med att påpeka att bilderna inte är bekräftade samt att SBS inte vill uppge varifrån de har fått dem. Något sådant ser man inte röken av i den ”fria” och ”objektiva” nyhetsrapporteringen från SVT. Det andra är att nu verkar det minsann inte vara någon som bryr sig om muslimerna skulle kunna ta illa upp av bildmaterialet som publiceras. Och det här är dessutom på riktigt, till skillnad från tecknade figurer. Anti-amerikanismen går före det mesta i svensk media idag. Det är mycket lågt.

Slutligen så har Freivalds och Persson förhörts av KU idag. De var ledsna, beklagade sig och tyckte att allt var mest för jävligt samt att de och många fler handlat felaktigt. Men de tänker inte ta ansvar för sitt handlande för någonstans var det ju inte deras fel. Vad är det för tid vi lever i när man kan skylla på i princip allt annat än sig själv? Strukturer, organisation, julmat, you name it! Ska det vara så svårt att ställa sig upp inse att man är chef för någonting och sedan ta sitt ansvar för det, precis som man får göra i resten av samhället? Det politiska livet är en härlig soppa av ålande och duckande och jag hoppas innerligt att Miljöpartiet kan gräva fram någon slags moral och någon sånär rak rygg och ställa upp på ett misstroendevotum mot Freivalds. Men vi ska inte börja hoppas, enligt DN idag så krävs det att varenda Miljöpartist ställer upp på partilinjen i sådana fall och eftersom Persson sagt att om Freivalds röstas bort så är det ett misstroende som fäller hela regeringen. Jag har svårt att tro att Peter Eriksson och Maria Wetterstrand skulle våga riskera att mista möjliga ministerposter för att fälla Freivalds. Det räcker som sagt med att en enda liten avfälling (läs Yvonne Ruwaida) skulle rösta emot partilinjen för att Miljöpartiet i nästa skede skulle få smaka på den perssonska vreden.

Jag är som sagt skeptisk, men om Miljöpartiet skulle våga skjuta undan makthungern för politiska principer och ansvarskännandes skull så måste jag säga att de höjer sig avsevärt. I alla fall i mina ögon.

Alliansens tillväxtpolitik

2006-02-14T11:58:00.000+01:00

Igår presenterade Alliansen sin tilltänkta tillväxtpolitik. I stora drag går den ut på att ge Sverige en makroekonomisk kick-off efter valet. Förslaget innebär bl a att förmögenhetsskatten först ska sänkas för att under mandatperioden försvinna helt, en skattereduktion gällande hushållsnära tjänster ska införas och staten ska sälja ut bolag för 150 miljarder, vilka dessa bolag blir är dock ännu inte preciserat.

Som borgerlig debattör är det inget av förslagen som jag misstycker med. Givetvis vill man alltid se mer av allting, men i svensk politik verkar det finnas ett egenvärde i att skynda långsamt. Men det finns en praktisk poäng i det, och den är att stabiliteten i ekonomin är en förutsättning för tillväxt. Om de politiska och ekonomiska förhållandena konstant ändras hastigt och lustigt får företagen små chanser att anpassa sig, varpå kostnaderna för reformerna kan bli höga alternativt att de effekter de vill uppnå uteblir.

Förslaget inriktar sig tydligt på företagande. Antagligen för att löntagarpolitik är förbjudet område för borgare över lag, eftersom varje förslag gällande en reformering av olika löntagarfrågor från borgerligt håll ses som ett hot mot alla arbetare. Tydliga paralleller går att dra mellan vänstern och deras relation till USA. Där kan man tydligt tala om någon slags betingad reflex där principen att misstycka med USA är så fastrotad att det blir omöjligt att se det positiva med USA eller dess aktioner. Förhållandet mellan folks uppfattning om borgare och löntagarfrågor verkar vara densamma. Däri finner vi antagligen också svaret på varför AMS får vara kvar även om Alliansen skulle ta makten, detta AMS ineffektivitet till trots.

Men vi ska inte misstro. På sina håll i förslaget försöker små individualiseringsmoment smyga sig in och på sikt, med några mandatperioder i ryggen, tror jag att vi kan få tillstånd en förändring av de arbetsmarknadsmässiga felaktigheterna, även kallat fackföreningsrörelsen, som svensk arbetsmarknadspolitik lider av. En individualisering av lönesättningen skulle få positiva effekter på den svenska arbetsmarknaden och därigenom också den svenska tillväxten. Facken har i dagsläget en branschmässig kartellmakt där deras monopolmakt inskränker andra möjligheter att stifta avtal. Resultatet blir för ”höga” löner och den otvetydiga effekten att det anställs mindre. Även om AMS inte är direkt ihopkopplat med den svenska fackföreningsrörelsen tror jag ändå det ligger något slags symbolvärde i att låta det vara kvar. Att man inte avskaffar Arbetsmarknadsstyrelsen sänder ändå signaler om att man inte har för avsikt att gå i polemik med facken heller.

Men om vi nu bortser från AMS, vad är då genuint positivt med det presenterade förslaget? Givetvis sänkningen och sedermera den totala elimineringen av förmögenhetsskatten. Jag har tagit del av lite olika bud om hur mycket resurser den driver ur landet, men någonstans mellan 500-750 miljarder var väl RSV:s senaste skattning har jag för mig. Det ska jämföras med de futtiga miljarderna den drar in till statskassan. Förmögenhetsskatten är således inte en effektivitetsskatt utan en ren symbolhandling för att späda på illusionen om hur ca 90% av Sveriges befolkning får pengar av de resterande tio. I vilket fall som är ett avskaffande av den skatten välbehövligt för svensk tillväxt, eftersom kapitaltillgång är en förutsättning för entreprenörskap. Det leder oss osökt in på ett annat förslag från Alliansens sida. De vill införa entreprenörskap som ämne i gymnasieskolan. Detta för att eleverna inte ska utbildas i att ta order, utan i att själva vara kreativa.

Alliansen ger hopp. De ser ljust, de vill förändra och få fart. Deras politiska opponenter tar mer och mer formen av det motsatta. Behålla skadliga strukturer med gamla mantra som bra, men kan bli bättre, vilket står en upp till halsen efter många års tvångsmatning. Och faktum kvarstår att vänsterkartellen har inga direkta förslag om hur jobben ska komma. Skälet går att härleda till det förhållande som gäller på arbetsmarknaden som jag tidigare beskrev. Svenska löner är för höga och därigenom blir arbetslösheten också hög. För att få bukt med detta måste man antingen liberalisera systemet, vilket från socialdemokratiskt håll är otänkbart då LO är en av deras starkaste kampanjfinansiärer och större delen av deras väljarkår. Man väljer därför den andra vägen, lögnens och bidragets väg. Med plusjobb, sjukskrivningar och förtidspensioner gör man allt för att justera arbetslöshetstalen i önskad riktning. Problemet är bara att det kostar, och även om svensk ekonomi idag visar på en positiv trend är kontinuerligt växande statliga utgifter otänkbara då de i slutändan når en topp där situationen blir ohållbar. Personligen tror jag vi börjar närma oss den. Inte för att skattetrycket blivit högre de senaste tio åren, utan för att hålen där skattemedlen stoppas är andra än de hål som bör fyllas igen. Årslånga vårdköer, undermålig äldrevård och gymnasieskolans individuella program är bara ett fåtal exempel som visar på nedgången i de bejublade kärnfrågorna och därmed också malplaceringen av offentliga medel.

Jag frågar mig själv: hur länge ska denna oheliga allians mellan Socialdemokraterna och LO tillåtas fortgå?

Meritokrati nästa

2006-02-13T16:26:00.000+01:00

Har varit på ”semester” i helgen varpå bloggen fått vila lite efter en intensiv period. Nu är jag dock hemma igen och ska åter varva upp bloggen. När jag satt på tåget på väg hem till Halmstad i lördags fick jag bekräftat det jag alltid har anat, Socialdemokraterna har varken värderingar, politiska principer eller ryggrad. Det hela började med att Sverigedemokraterna i sin nättidning utlyste en Muhammedtävling, där läsarna uppmanades att själva skicka in sina bilder på Muhammed. Sagt och gjort, men det gick inte ouppmärksammat förbi. Såväl UD som SÄPO ska ha tagit kontakt med det webbhotell som administrerar sidan och förklarat hur mycket sådana här bilder skadar ”svenska intressen”. Följden blev att sidan stängdes tämligen omgående.

Vad har vi då konstaterat? Ett, ordet är inte fritt i Sverige. Även om tävlingen var en uppenbar provokation så anser jag att det inte spelar någon roll för den bryter inte mot någon lag. Vidare har våra eminenta styrande tydligt visat att västerländska stater visst kan kontrollera media och därmed undergrävt all tänkbar legitimitet som t ex Danmark tidigare haft. Man visar också att hot och våld är de medel som man ska använda om man vill få Sverige att ändra sig. Det är fegt och inte minst så är det ett hyckleri av kolossala proportioner. Regeringen Persson brukar ofta slå sig för bröstet över hur demokratiskt Sverige är, men när det kommer till kritan så visar de att makten går före allt. För detta utspel från UD:s sida ska givetvis tolkas i valårets kontext. Om länderna i Mellanöstern skulle börja bojkotta även Sverige skulle det slå mot vår BNP genom den exportsänkning som skulle komma till stånd. Och det skulle ju vara bittert nu när man har jobbat så hårt med att få Sverige att se ”perfekt” ut inför valet till hösten. Offentlig upplåning, plusjobb och hot gentemot näringslivet. Inte ska ett futtigt parti med några tramsiga Muhammed-bilder få förstöra den socialdemokratiska master planen genom att drabba den svenska exporten. Nähä du! Not in my house, säger Persson varpå UD ringer webbhotell.

Men samtidigt känns det ogenomtänkt. Vi får dagligen se stora uppslag i TV och tidningar över hur Danmark drabbats ekonomiskt av det ”muslimska upproret”. Men faktum kvarstår att endast ca 2% av den danska exporten går till Mellanöstern och jag har svårt att tänka mig att Sverige skulle exportera så värst mycket mer. De ekonomiska effekterna är därmed inte kolossala. Är det då bara fegheten? Rädslan för att folk faktiskt skulle kunna misstycka med något Sverige eller dess medborgare gjort? Antagligen, samtidigt visar det på en stor portion inkompetens inom UD (som om inte det konstaterats tidigare, tänker ni samtidigt som tankarna raskt flyger till Tsunamin och de pågående KU-förhören) och SÄPO. Att SÄPO sedan länge har varit ett lost case är det få som betvivlar och samtidigt så är ju deras jobb att skydda Sverige säkerhetspolitiskt. Därmed är det inte SÄPO som ska stå upp som demokratins främsta försvarare, det är politiker och i det här fallet UD. Själva anledningen till att UD är som det är anser jag står att finna i ledningen och då är det återigen Freivalds som står i skottgluggen. Men jag skulle faktiskt vilja gå längre än så. Jag anser att detta är resultatet när man låter de som styr landet göra det på så fruktansvärt lösa grunder som t ex partitrogenhet, vilket står sig mycket bättre i konkurrensen om ministerposterna är utbildning - uppenbarligen! Jag anser inte att tanken på ett meritokratiskt styre är helt bisarr, tvärtom. Att kräva en någon sånär grundläggande kunskap av de som leder arbetet över hela statsapparaten känns aktuellt snarare än befängt. För när allting kommer omkring krävs det kompetens inom alla andra sektorer i samhället, så varför inte politiken?

Som en sista notis vill jag också citera inledningen från senaste The Economist där de verkligen satt fingret på Sveriges hållning gentemot yttrandefriheten, Voltaire får ursäkta:

I disagree with what you say and even if you are threatened with death I will not defend very strongly your right to say it.

Drömmen om dynamiken

2006-02-08T15:28:00.000+01:00

EU-kommissionen deklarerade idag att de stater som har övergångsregler gentemot de nya EU-länderna bör upphäva dessa. Detta för att de länder som inte har haft några regler inte alls har svämmats över av utländsk arbetskraft. Tvärtom, de utländska arbetare som flyttat till landet fyller hål i deras ekonomier snarare än parasiterar på dem. Kommissionären Vladimir Spidla sammanfattade på ett pressmöte att de länder som inte haft några övergångsregler som t ex Storbritannien, Sverige och Irland alla har haft en god tillväxt och skapat jobb.

Lustigt, verkar som om EU-kommissionen hämtar sin statistik från Socialdemokraternas hemsida. För sist jag kollade så hade vi, mätt enligt ILO:s rekommendationer, en arbetslöshet upp mot 10-12%. Och några mängder med nya jobb har vi inte sett till i Sverige, även om tillväxten varit förhållandevis god. Sverige och Finland är väl numera kända för sin ”jobless growth”? Likaså är det en ren skär lögn från kommissionens sida. Jag tvivlar inte på att det är positivt att upphäva övergångsregler. Men att framhålla Sverige som ett exempel på var det har genomförts bra övergångar är att vara kraftigt felinformerad gällande det politiska läget. Visst, vi har inga formella hinder mot utländsk arbetskraft, men informella hinder som blockader och oanmälda och olovliga kontroller råder det ingen brist på i socialdemokratins förlovade land.

Vaxholmsfallet visade det med önskvärd tydlighet och det behandlas nu i EG-rätten. Det första utlåtandet verkade tyvärr ge rätt för de svenska facken, men än är striden inte över. Om EU skulle gå protektionistiska politiker till mötes så kommer det att innebära att den europeiska marknaden förblir odynamisk och inte minst ojämn i förhållande till inkomstnivåer länderna emellan. En faktorprisutjämning är ett mycket smartare sätt att utjämna ojämlikheter än överstatliga bidrag. Inte bara för att det är effektivare och ger en slagkraftigare ekonomi, det är också moraliskt rätt.

EU måste våga stå upp för de principer som står inskrivna i de olika fördragen. En av de principerna är den fria rörligheten och för att denna ska kunna bli verklighet måste en harmonisering länderna emellan komma till stånd. Det är förstås en politiskekonomisk omöjlighet att chockhöja t ex de lettiska inhemska lönerna så att de då kan få konkurrera med de svenska. En marknadsmässig utjämning skulle däremot fungera, men det ställer också krav på de olika nationella styrena. De måste göra sina ekonomier friare och mer dynamiska om inte tanken om att EU ska vara världens slagkraftigaste kunskapsekonomi i framtiden, som uppkom år 2000 i Lisabon, ska fortsätta att vara just en tanke. För idag är det allt annat än en realitet.

Jag säger som Heritage Foundation gjorde i samband med publiceringen av Index of Economic Freedom 2006:

Wish they all could be like Estonia.

Vad handlar det om?

2006-02-08T14:46:00.000+01:00

I går var Muhammedteckningarna uppe för diskussion i SVT:s Debatt. Det var för en gång skull inte en debatt som genomfördes på lägsta tänkbara nivå, utan det var sansade vettiga människor med tydliga meningsskiljaktigheter som deltog i debatten. Personlig favorit var Dilsa Demirbag-Sten, som är författare och var den som tydligast stod upp för yttrandefriheten. Hennes värste antagonist i panelen var Mehmet Kaplan från Sveriges Muslimska råd som höll en tydlig linje om att bilderna var kränkande och inte borde ha publicerats. Han försökte konsekvent förskjuta debatten från att handla om yttrandefrihet, men i o m det anser jag att han sköt sig själv i foten när han förklarade att själva avbildningen av Muhammed i sig inte är så farlig, dels eftersom det är praxis i Shiamuslimska kretsar (exempelvis Iran) och dels för att det har gjorts under flera århundraden. Min fråga till Kaplan blir då vad debatten handlar om? Handlar det inte om medborgares och medias fria rätt att publicera satiriska bilder och texter om de så behagar, även om de inte faller alla på läppen? Hela frågan är ett enda principiellt ställningstagande där man å ena sidan har de som anser att man ska få säga och trycka saker som kan anses stötande hos vissa och de andra som anser att det är den ”utsatta” gruppens vilja som ska styra vad som får tryckas eller ej. Något slags småskolementalitet där man bara får skratta med, inte åt.

Dilsa hade ett bra och träffande exempel som jag tänkte att jag skulle återge. Hon menade på att det finns mängder av Michael Jackson fans som inte uppskattar att man driver med honom och hans gedigna förmåga att hamna i rättegångar gällande hans förhållande till minderåriga. Men det är något som de får acceptera, eftersom det knappast är Jacko-fans som ska bestämma vad som får sägas eller tryckas i USA och världen. På samma sätt så är det inte muslimer, moderata som fanatiska, som ska bestämma huruvida vi får rita bilder på Muhammed eller ej. Jag har fortfarande ståndpunkten att bilderna inte är särskilt kränkande, även om jag verkar vara ganska ensam om den åsikten i det svenska mediaklimatet. Och som jag tidigare har skrivit har jag oerhört svårt att se att de bilderna i sig skulle kunna piska upp de stämningar som vi under en tid bevittnat.

Vidare så har Danmarks förre utrikesminister Uffe Ellemann-Jensen gått ut och sagt att han tycker att Jyllandspostens chefredaktör Carsten Juste bör avgå. Justes svar blir kort och gott som följer (min översättning):

”Detta uttalande är blott det senaste i en rad besynnerliga åsikter från Ellemann-Jensen och ger inte en enda anledning till överväga något i den riktningen.”

Skönt att se att han inte viker sig för avdankade politiker som försöker plocka billiga politiska poäng.

Ytterligare information om de falska bilderna som de danska imamerna åkte runt med i Mellanöstern har nu framkommit. Den första som avbildade Muhammed med gristryne och grisöron är så suddig att det knappt går att se vad den föreställer, men nu har medierna fått tag i originalbilden. Det visar sig att det är en fransk bilmekaniker vid namn Jaques Marrot som lite småspexigt klätt ut sig till gris under den årliga grisfesten i byn Trie-sur-Baise i södra Frankrike. Muhammed tar då allt konstigare former i dessa dagar.

En oundviklig fråga i sammanhanget uppkommer dock. Varför tror ni att de danska imamerna ansåg att extra grova bilder behövde tas med ner till Mellanöstern? Var inte de ursprungliga bilderna alldeles nyss såå hemska och såå kränkande? I rest my case…

Vändpunkten

2006-02-07T11:41:00.000+01:00

Nu har även den danska ambassaden i Teheran blivit angripen. Det står bortom allt rimligt tvivel att aktionen inte skulle vara understödd av regeringen och världens politiska analytiker säger detsamma om Syrien. Om de här demonstrationerna hade varit spontana hade demonstranterna blivit nedskjutna av syrisk polis. Här finns därmed ett maktinriktat problem snarare än ett religiöst.

Jag noterar dock en vändpunkt. Västvärlden börjar nu sluta upp bakom Danmark. USA har givit sitt uttalade stöd och börjar nu sätta press på arabvärlden. Samtidigt har Chirac gått ut och sagt att de människor som utfört angreppen mot danska medborgare ska finnas och påpekar att det är värdlandets uppgift att se till att dessa medborgare skyddas. Även Blair, Merkel och NATO:s generalsekreterare, Jaap de Hoop Scheffer, ger Danmark sitt uttalade stöd och påpekar att yttrande- och tryckfriheten aldrig får hotas och att de angrepp som förekommit mot Danmark varit helt oacceptabla.
Vad vi ser nu är att Västvärlden sluter upp bakom sina ideal. Vi ser också att detta får effekt. Saudiarabien försöker nu tona ner protesterna gentemot Danmark och Västvärlden. En gemensam front mellan EU och USA är uppenbarligen något som de muslimska länderna inte uppskattar. Detta visar återigen på vikten av militär styrka och ger en klar bild av hur galen vår nedrustningspolitik varit.

Men faktum kvarstår att fastän Danmark nu erhåller stöd från de flesta västerländska nationerna så är det tyst från svenskt håll. Våra ynkryggspolitiker har inte lyckats få ihop ett gemensamt uttalat stöd för Danmark och yttrandefriheten utan det enda som åstadkommits är diverse fördömanden om de teckningar som publicerades. Detta ska ses i samma ljus som Ecce Homo utställningen som för några år sedan väckte anstöt hos bl a Sveriges kristna befolkning. Utställningen visade Jesus naken med halverigerad penis och den fördömdes aldrig som kränkande mot kristna, utan bjöds istället in till Riksdagshuset. Hela den här frågan med yttrandefriheten kontra religiös fanatism visar att svenska politiker varken har några ideal eller en ryggrad. De sitter i de positioner de gör enbart av karriärmässiga skäl. Svensk politik är präglad av en vidrig sort av makthunger och pragmatism. Jag säger som Dick Erixon, Sverige kröp för Hitler och nu kryper för islamisterna. Den bildade erinrar då att Danmark stod upp mot Hitler på samma sätt som de nu står för sina frihetliga ideal. Jag önskar vi kunde ha den politiska kulturen i Sverige också.

Nu när konflikten, om man ska kalla det så, har pågått i ungefär en vecka har de politiska analyserna börjat hagla in. Jag har läst diverse texter om hur Iran vill leda bort blickarna från sina försök till kärnvapenframställning och att Syrien vill få bort blickarna från mordet på Hariri. Det ska bli intressant att se vilka vidrigheter som världens diktaturer åstadkommit nu när den mediala fokusen varit inriktad på Danmark. Ni har väl inte glömt hur Castro passade på att bränna bibliotek och fängsla liberaler på Kuba samtidigt som kriget i Irak bröt ut 2003?

Jag tror att Västvärldens uppbackning för Danmarks sak är början på något nytt. Det hela har blivit något slags uppvaknande för Europa som nu inser att kampen om de ideal som vi anser befästa och trygga i vårt samhälle aldrig tar slut. Det kommer alltid nya individer och grupper som ser hur de kan erhålla egen vinning genom att förtrycka andra. Men kampen är inte nationell. Danmarksfrågan visar hur viktig Bush-doktrinen är för världens befolkning. USA:s långtgående mål om att sprida demokrati och frihet är inte något vi borde stå utanför, utan något vi aktivt borde stödja. Tanken om och rätten till frihet är större än någon skapad nation och därför bör vi göra vad vi kan för att hjälpa alla invånare på jorden till ett friare liv, utan förtryck från såväl stat som religion. I längden blir det en säkrare värld för oss alla.

Sammanfattningsvis är jag djupt rörd över den enighet som Europas länder nu verkar gå mot och det stöd som uttalas för Danmark. Samtidigt är jag lika djupt besviken på den ryggradslösa ställning som Sveriges politiker intagit. I dessa dagar skäms man sannerligen över att vara svensk.

Köp Danskt!

Ambassaderna

2006-02-05T23:47:00.000+01:00

Jakarta, Damaskus och Beirut. Tre platser i världen där danska ambassaden antingen intagits eller vandaliserats. Det är också tre exempel på direkta angrepp mot den danska staten och det danska folket och indirekt även de värderingar som de försökt att upprätthålla, dvs demokratiska värden som t ex yttrandefriheten. Då gäller det inte längre bara Danmark. Det är ett tydligt ställningstagande gentemot de värden som ligger till grund för de västerländska staterna och Danmark har fått rollen som syndabock och katalysator för en fars som fått orimliga proportioner.

Man frågar sig: varför just Danmark? Av de övergrepp som begåtts mot muslimer och islam på senare tid kvalar några harmlösa teckningar knappast in i ligan över de värsta. Men Danmark är ett tacksamt mål, eftersom de inte har resurser att försvara sig. Jag skulle vilja se en bunt syrianer gå och tutta fyr på USA:s ambassad. Not likely. Danmark behöver stöd eftersom de är små och det stödet har nu anlänt. Vita huset gick tidigare idag ut och deklarerade att man står bakom Danmark och sina europeiska allierade i kampen för yttrandefriheten, även om USA tidigare i veckan menade på att teckningarna var kränkande. En viss ambivalent ställning i mitt tycke, men dagens uttalande är trots det oerhört välkommet i mina ögon.

Det kastar även ljus över försvarets vikt även för små länder som Danmark och Sverige. Hotet var visst inte helt ovidkommande när allting kommer omkring och personligen så vägrar jag se att de nordiska länderna ska bli internationella hackkycklingar så fort någon av västvärldens ställningstaganden inte passar diverse auktoritära styren runt om i världen. Jag säger som jag brukar, man säger inte upp sin brandförsäkring bara för att huset aldrig brunnit ner. Likaså bör man inte avveckla försvaret för att den säkerhetspolitiska situationen för stunden känns stabil. De senaste veckornas uppståndelse visar hur snabbt en hotbild kan uppkomma och ingen stat i världen kan rekrytera och utbilda soldater i det tempot. Det är därför viktigt att ha ett välutrustat och välfungerande försvar, för när allting kommer omkring så är våld fortfarande den yttersta källan till makt. Och sanna mina ord, en försvarslös nation kommer att hackas på!

Slutligen vill jag återigen påpeka att det är ynkedom av det svenska politiska livet att inte tydligare ställa upp för Danmark och de värden som vi båda står för. I dagsläget verkar Danmark vara de enda som står UPP för dem. Storbritannien krälar också i stoftet och har fullständigt backad från de principer vi har kämpat för att etablera i våra samhällen. De enda som får säga vad de tycker är muslimerna som demonstrerar i London. De har de senaste dagarna bl a proklamerat följande:

- ”Freedom go to hell”
- “Be prepared for the REAL holocaust!”
- “Europe you will pay. Your 9/11 is on it’s way!!”
- “Behead those who insult Islam”
- “Massacre those who insult Islam”
- “Annihilate those who insult Islam”
- “Slay those who insult Islam”

Varför går inte Jack Straw ut och fördömer de protesterna? Är det värre att rita harmlösa teckningar än att hota folk till livet? Är det dessa människors åsikter vi ska ta på allvar och be om ursäkt för? Människor som gladeligen utövar våra rättigheter men vill göra allt för att undergräva dem. Nä, vet ni vad? Det anser inte jag! Vi ska inte ta åt oss av deras åsikter. Vi ska inte ifrågasätta våra handlingar. Vi ska ifrågasätta deras och slutligen så ska vi inte frukta den islamistiska hybris som breder ut sig i Mellanöstern och i delar av Europa just nu. Det finns ett bra engelskt uttryck som förklarar varför:

Because their lips writes checks that their asses can’t cash!

Unite Europe!

Köp Danskt!

Falska bilder

2006-02-04T13:28:00.000+01:00

Har lokaliserat de tre bilder som danska imamer vallfärdat runt med i Mellanöstern. De är aningen värre. Först så visas Muhammed som en gris med tryne och öron, sedan blir han påsatt av en hund (en labrador om inte mina hundkunskaper sviker mig) och slutligen så dras det lite paralleller mellan Muhammeds sexåriga fru och att han skulle varit pedofil.

Ni finner de bilderna här:

http://bibelen.blogspot.com/2006/01/imams-showed-pedophile-mohamed.html

eller nästan längst ned i arkivet över bilder på Muhammed här:

http://www.zombietime.com/mohammed_image_archive/

Det roliga är att frågan för imamerna uppenbarligen inte har något med religion att göra, eftersom de själva avbildat profeten i mycket värre dager än vad de danska tecknarna någonsin varit nära att göra. De om några bryter ju då mot de heliga lagar och regler som förbjuder att man avbildar profeten. Frågan är således rent politisk och det handlar därmed bara om makt för de danska imamerna. Det är nu viktigare än aldrig förr att Danmarks regering och resten av västvärlden inte backar för de protester, som jag mer och mer antar har sin grund i de falska bilderna. Det skulle bara innebära att man sänder signaler om att de medel som imamerna använt sig av fungerar för att få västvärlden på reträtt, något vi inte kan tillåta. Så…

Stand proud!

Köp Danskt!

Slutsnackat

2006-02-04T02:28:00.000+01:00

Idag är dagen då Turkiet förhoppningsvis spolat alla sina chanser till ett EU-medlemskap. Jag har länge varit positivt till ett utökat EU, men efter premiärminister Erdogans uttalande idag har jag kommit att ändra mig. Han menar på att Jyllands-Postens karikatyrer av Muhammed är en sån kränkning av de andliga värdena att yttrandefriheten måste begränsas. Samtidigt så förföljer Turkiet fortfarande kurder och de har stora straffrättsliga problem. Det är högst tveksamt om de är lämpliga för ett inträde i unionen. Om de någonsin ska kunna vara den brygga mellan den västerländska och den muslimska världen som jag inbillat mig att de skulle kunna vara så är det viktigt att de ställer upp på de västerländska värderingarna, som vi i jämförelse med arabiska får anse vara de bättre, och inte gör som nu, där de sållar sig till de som vill inskränka allt som våra förfäder en gång dog för att upprätta.

Jag är fortsatt stolt över danskarna. Fogh Rasmussen står fast vid att de inte kan ursäkta sig för vad en oberoende tidning gör. Han har dock gått med på att träffa ambassadörer och diskutera frågan. Vidare så har protesterna trappats upp runt om i världen och ifrån Storbritannien uttryckte idag demonstrerande muslimer direkta dödshot gentemot Danmark och danskarna. Visst, är det härligt att de kan få säga vad de vill i ett land som i övrigt inte samtycker med dem? De arabiska länderna borde prova det någon gång. Förbannade hycklare!

Det finns en aspekt med hela den här historien som gör mig konfunderad. Varför kom reaktionerna så sent? Tog det fyra till fem månader att organisera dem? Och varför kommer de så fruktansvärt lägligt i samband med att Hamas vann valet i Palestina? Det är ett klassiskt drag att leda bort världens blickar mot något samtidigt som man utför något slags övergrepp eller politiskt aktion på hemmaplan. Det något lurt på gång, den som lever får se.

Egentligen är det sjukt att den här debatten ens förs. Det är en självklarhet att hot om våld inte ska få styra vad det är som får bli sagt eller inte sagt i ett samhälle. Att ens fundera över om muslimerna har rätt i det här fallet är att inte respektera de frihetliga värden som tagit oss århundraden att bygga upp. Det hade varit förfärligt tråkigt om en bunt fanatiska människor som tror på spöken och andra obevisade väsen ska få omstöpa våra mest grundläggande värderingar. Jag har sagt det förut och säger det igen. Om man själv är fruktansvärt intolerant, önskar livet ur andra och inte accepterar andras sätt att leva sina liv, då får man också ta att alla människor inte samtycker med en och att ens värderingar kommer sättas på prov. Genom kritik, satir eller vad det nu må vara. Personligen tror jag att en av anledningarna till att bilderna fått sådan massiv uppståndelse är att de är oerhört träffsäkra. De avbildar muslimer som fanatiska terrorister och vad får vi se i TV? Jo, muslimer som står och skriker, bränner flaggor och skjuter i luften.

Nedan presenterar jag en annan länk till bilderna, då den förra verkar ha givit upp:

http://www.littlegreenfootballs.com/weblog/pictures/Jyllands-Posten-Cartoons/

Jag rekommenderar verkligen bild fem och tio, som båda två är oerhört träffsäkra.

Läs också Dick Erixons klockrena jämförelse med Weimarrepubliken och känn igen tendenserna. Vi får inte vika oss i kampen för vår rätt att uttrycka vad vi behagar, oavsett om de som lyssnar tycker att det lämpar sig eller ej. Det är nämligen inte upp till dem att avgöra. I synnerhet inte genom våld och hot.

http://www.erixon.com/2/blogg060205.htm#27

Slutligen vill jag också passa på att rikta en känga till allas vår regim-TV. Jag börjar bli uppriktigt skitsned på den kanalen nu. I torsdags såg jag på Rapports 19.30 sändning där de var över i Danmark för att pejla läget hur danskarna upplevde det hela. Journalisten lyckades med att hitta tre människor som alla tyckte att Danmark och Jyllands-Posten gjort fel och borde be om ursäkt. Representativt för det danska folket? Knappast! Det är ren och skär ynkedom av en kanal som förknippar sig själv med att vara en grundbult i den svenska demokratin att inte kunna presentera en korrekt och saklig bild av hur det förhåller sig i Danmark. Att kanalen sedan är uppenbart vinklad, statligt styrd, förankrad genom socialdemokrater och dessutom ett påtvingat övergrepp mot varenda enskild TV-innehavare gör verkligen inte saken bättre. SVT är ett medialt lågvattenmärke inom svensk samhällsdebatt och jag ger inte two squirts of piss för deras s k samhällsanalyser och nyhetsrapportering!

Men låt oss nu avsluta med att glädjas åt Danmarks framsteg… på handbollsplanen. De ska spela semifinal i handbolls-EM på lördag mot regerande världsmästarna Spanien. Efter deras prestation mot Ryssland i torsdags är allt möjligt. Förhoppningsvis sitter vi alla och hejar fram vår starka och rakryggade grannar på söndagskväll när de möter antingen Frankrike eller Kroatien i final. Men till dess…

Leve Danmark!

Köp Danskt!

Angrepp mot Europa

2006-02-02T11:50:00.000+01:00

Debaclet går vidare. Nu har militanta palestinier intagit EU-kontoret i Gaza, igen. Framgår dock inte om det är samma kontor, men så verkar vara fallet. Där läste de upp sina villkor som var ursäkter och hot. Danska, norska och franska medborgare hotades i direkt mening och krav ställdes att all EU-personal ska lämna området (men bidragen får gärna fortsätta att strömma in antar jag?) annars drar de sig inte för att spränga de europeiska byggnaderna.

Men gör det! Snälla gör det! Det hade varit ett intressant test av EU:s handelskraft, eftersom en sprängning av EU-kontor och europeiska ambassader är ett direkt angrepp på de europeiska staterna så hade det varit intressant att se hur de europeiska länderna agerat. I min värld finns det bara ett alternativ, men jag har väl för höga tankar om de europeiska regeringarna. Om de europeiska politikerna är smarta så borde de redan nu börja tala med israelisk militär om en tänkbar intervention, om inte annat för att lufta lite underättelseuppgifter.

Svenska medier fortsätter att slingra sig i frågan och ännu har inget svenskt media, förutom diverse bloggar antar jag, publicerat bilderna mer än i ”pedagogiskt” syfte. Detta trots svenska folkets stöd till Danmark i frågan. SvD har i dagens nätundersökning ställt frågan om det var rätt att publicera Muhammedbilderna och nästan 80% av de drygt 4900 människor som svarat på enkäten svarade ja. DN ställer samma fråga och av drygt 15000 svarande så uppger 75% att det var rätt att publicera teckningarna.

Men medierna är inte värst. Det är politikerna. Yvonne Ruwaida skriver idag i Aftonbladet att staten likt en lärare vars ena elev blir retad för sina fula kläder borde gå in och tillrättavisa media när de gör sådana här ”snedsteg”. Det är en härlig syn på fri media som miljöpartisten lanserar. Att staten skulle ha det yttersta ansvaret och även makten att gå in och säga vad som är rätt och fel i sådana sammanhang. Hon fortsätter vidare med gamla politiska floskler och menar på att hela frågan måste ses i den islamofobiska kontext som finns i Danmark. Hon avslutar sin debattartikel med följande:

” Frågan är om stats- och regeringschefer vågar vara bra "lärare", och skicka signaler som tar hål på myten om ett krig mellan civilisationerna, och betonar människors lika värde och behovet av ömsesidig respekt och förståelse.”

Ja, Yvonne frågan är om de arabiska stats- regeringscheferna, som uppenbarligen i dina ögon redan är bra lärare eftersom inget som frångår statens linje får publiceras i deras tidningar, vågar skicka signaler som betonar människors lika värde och behovet av ömsesidig respekt och förståelse. Tror du den förståelsen och respekten kommer före eller efter deklarationen om att Israel ska förintas och att alla otrogna hundar ska dö? Slutligen så måste man ju någon gång också vända på steken. Har hon någonsin frågat sig varför det finns islamofobiska stämningar? Kan det var för att folk har börjat att inse att de mest intoleranta människorna i samhället inte är de själva utan de som ständigt kräver tolerans och politisk korrekthet för sin uppenbart intoleranta ställning?

Ni ser vad ni får när ni röstar på de här människorna. Statsreglerad media och vinklad människosyn!

Rösta blått!

Köp Danskt!

Hylla

2006-02-01T19:32:00.000+01:00

Danska nationalsången musik och text:

http://www.national-anthems.net/web/find.webpage?from=anthems&what=NationalAnthem-Denmark_National&id=DA

Lär er!

Sjung högt!

Köp Danskt!

Bring it on!

2006-02-01T19:27:00.000+01:00

I’m loving it! Européerna viker sig inte! Idag har ett flertal europeiska tidningar publicerat Muhammed-teckningarna bl a tyska Die Welt, franska France Soir, spanska El Periodico samt italienska La Stampa och Corriere della Serra. Tidningarna står upp för tryck- och yttrandefriheten, vilket är mer än vad man kan säga om de svenska medierna eller för den delen den svenska regeringen vars främsta syfte har varit att tvätta sin egen buk och vara extra tydliga med att de inte har något med teckningarna att göra. Vi kröp för Hitler och nu kryper vi igen! När kommer stödet Göran???!!!

Som den sanna liberal och försvarare av yttrandefriheten jag är tänker jag minsann inte vara en del av min regering och definitivt inte sämre än övriga européer och länkar härmed till de ”hemska” Muhammed-teckningarna. Bring it on Moslems!

http://www.zombietime.com/mohammed_image_archive/

Ni finner bilderna ganska långt ner på sidan. En av världens bästa satirduos, Cox and Forkum, har i sin senaste publicering slagit huvudet på spiken gällande hela Muhammedgrejen:

http://www.coxandforkum.com/

De visar med önskvärd tydlighet vilka hycklare det är som får ställa de här kraven. Vi borde faktiskt bara be hela arabiska halvön att dra åt helvete. Jag fattar inte hur man ens kan yppa att man känner sig kränkt över att ens religion inte respekteras i samma veva som man önskar livet ur en annan stat och en annan religion. Det är människor som förnekar förintelsen. De själva sprider nidbilder av judar i sin media och vi är nära på att krypa inför dem för att de anser att vi inte respekterar deras åsikter. Vi kan inte respektera dessa människor och än mindre deras åsikter i den här frågan!

Stand strong!
Köp danskt!

"Vi undskylder ikke!"

2006-01-31T11:37:00.000+01:00

Fortsättningen följer i dramat mellan västerländsk tryckfrihet och muslimsk fundamentalism. Läste i natt att EU:s handelskommissionär Peter Mandelson uttryckte sig tydligt om att EU ser mycket allvarligt på bojkotten av danska varor och att det är en bojkott mot hela EU. Han menar vidare på att man kommer att ta upp ärendet i WTO om inte läget förändras. Läs mer här:

http://www.eupolitix.com/EN/News/200601/75a2942b-db6c-4d5a-be2e-636c2692f287.htm

Underbart! Precis det här jag efterlyste, nu gäller det att stå eniga mot förtryckarna för att visa vad det är som gäller. Europa har fegat ur förr, läste t ex igår att Italien har skickat hemliga lösensummor till terrorister i Irak för att försöka rädda italienska medborgare. Det ska röra sig om miljoner. Det är just snyggt. Finns det något bättre sätt att undergräva kampen mot terrorismen än att skicka miljonbelopp till terroristerna? De måste säkert känna sig hotade av italienarnas närvaro i Irak nu. Oh, rör oss inte! För då slänger vi lite pengar på er!

Uppfattar lite samma fegistendenser här i Sverige. Laila Freivalds var snabbt ute och ringde till Palestinas oerhört korrupte och nu avgående premiärminister för att förtydliga att Sverige minsann inte hade något att göra med hela muhammedaffären, vilket felaktigt framställts nere i Mellanöstern. Svenska medier verkar också ha missuppfattat situationen. Danmark eller Jyllands-Posten har aldrig bett om ursäkt för bilderna i sig, vilket verkar framställas i svensk media. Däremot har tidningen beklagat om någon tog illa upp och Fogh Rasmussen har sagt att han personligen inte skulle ritat sådana teckningar som skulle väcka anstöt hos någon religion. Men faktum kvarstår att ingen har bett om ursäkt eller ångrat vad de har gjort, vilket står att läsa som en av huvudrubrikerna i dagens Jyllands-Posten, ”Vi undskylder ikke”:

http://www.jp.dk/

Där går även att läsa det öppna brev som chefredaktören Carsten Juste har givit ut för att förklara situationen.

En annan bisarr aspekt av det hela är att det cirkulerat falska bilder nere i Mellanöstern, bilder som är betydligt mycket grövre än de som publicerades i Jyllands-Posten. Med dessa har muslimska imamer åkt runt och försökt väcka en konflikt gentemot Danmark och västerlandet, vilket de tydligen har lyckats med. Så det skulle förvåna mig föga om det faktiskt är så att det är de falska bilderna som väcker känslor hos de fundamentalistiska muslimerna. Då måste vi ta ett steg tillbaka och fundera på varför dessa bilder har börjat spridas överhuvudtaget och vem som tjänar på det?

I mina ögon är ekvationen enkel. Vi har otaliga grupper nere i Mellanöstern som härstammar från muslimska brödraskapet och som nu ser sin chans till att värva fler människor till sin sak, dvs en fundamentalistisk stat med förakt för allt det som vi värdesätter som frihet och individualism. Dessa ger sig då ut på värvningsstråk och visar upp falska bilder på hur profeten avbildats, något som i sig är fel och som knappast blir bättre av att bilderna är ”förnedrande”. Vidare så är pressfrihet inte direkt var mans egendom nere i Mellanöstern varpå imamerna inte har några problem med att koppla ihop tidningarnas verk till danska staten och sedermera även den norska och svenska. Eftersom det varken finns fri media eller nämnvärda tillgångar till Internet så är det här antagligen den enda bilden som många palestinier får och därför blir också reaktionerna som de blir.

Vad vi i väst måste göra är att inte backa eller börja skruva på oss i frågan och jag respekterar högeligen Anders Fogh Rasmussens ställning. Han har från första stund stått på sig och visat handlingskraft i frågan, något han ska berömmas för. Väntar bara på att Göran Persson ska gå ut och säga att vi står bakom Danmark och tryckfriheten 100% och tolererar inte det beteende som muslimsk milis har uppvisat de senaste dagarna. Kommer väl aldrig hända, men drömma kan man ju.

Några som däremot ställer upp är jänkarna. Läsare av bloggen Little Green Footballs har organiserat sig och startat en kampanj för att stödja Danmark genom att köpa extra mycket danska varor. Om nu Arla gnäller över förlorade andelar i Mellanöstern så diggar nog Carlsberg och Lego de växande ditona i USA. Jag tänker personligen följa det goda exemplet och köpa mig själv lite Tuborg senare idag.

Slutligen för att runda av den här allmänt ostrukturerade bloggen tänkte jag bara påpeka att jag har sett bilderna, och de är verkligen inte hemska! Satiren i dem är oundviklig och t o m den trögaste av muslimer borde fatta det när de ser dem, varpå deras reaktioner måste utlösts av de imamer som visat falska bilder. Vidrigt…

Upp till kamp!

2006-01-31T00:24:00.000+01:00

Två major things har hänt. Först så har SSU:s ordförande Anna Sjödin varit ute och fajtats på krogen i Stockholm. Ungdomspolitikern, som även är rugbyspelare om inte jag fått allt bakom bakfoten, ska ha varit aggressiv och rugbytacklat en av vakterna inne på Crazy Horse. Detta ledde till att tre vakter satte sig på henne tills polisen kom och sedermera spärrade in henne. Vakternas historia och Sjödins historia skiljer sig kraftigt åt. Sjödin menar på att vakten kallat henne hora och vakten menar på att hon sagt att han var en jävla svartskalle.

Ärligt talat så har jag svårt att tro att en så politiskt korrekt människa som Anna Sjödin skulle kallat en vakt för svartskalle. Dock tror jag säkert att hon var både full och störig. Hennes presskonferens var oerhört lam, i synnerhet eftersom hon försökte få stöd genom att påpeka att hon är kvinna.

- Ni skulle bara veta hur jobbigt det känns för en tjej att ha tre vakter sittandes på en varav en slår en, var ett av de uttalanden hon gjorde. Skulle det vara extra hemskt för en tjej? Skulle en kille reagera som om inget hänt eller? Jäkla skitsnack! Det är på tiden att feminister får veta vad det manliga könet blivit utsatt för genom alla tider på krogen och de ska vara införstådda med att det antagligen varit mycket värre än vad Sjödin blev utsatt för. Det jämnar ut saker och ting.

Men nog om det, för det har hänt viktiga saker här i världen. Igår och idag så brände muslimer Dannebrogen, dvs den danska flaggan, nere i Mellanöstern som protest mot de karikatyrer av Muhammed som Jyllands Posten publicerat för några månader sedan. Danska varor har även blivit bojkottade och en militant grupp intog tidigare idag ett EU-kontor i Gaza. Där läste de upp lite krav och menade på att Danmark inte respekterar deras religion och att de vill få till stånd en FN-resolution med tänkbara sanktioner som påföljd.

Men hallå? Tycker de inte själva att de hycklar lite nu? Jag menar, grupper som var dag talar om hur Israel borde förintas och hur otrogna alla som inte tillber islam är försöker i samma veva få till stånd en FN-resolution för att de känner att deras religion inte respekteras. Toleranta gänget ställer krav på tolerans, det är helt bisarrt. Jag tycker att Danmarks regering har gjort helt rätt i att ignorera händelserna och de muslimska ledarna som försökt träffa Anders Fogh Rasmussen för att diskutera det hela. Fogh Rasmussen menar på att det inte finns något att diskutera eftersom yttrandefriheten är inskriven i grundlagen och att tala om ämnet hade varit att erkänna att något slags fel begåtts. Jyllands Posten har idag gått ut och bett om ursäkt ifall någon tagit anstöt av bilderna, men inte ursäktat bilderna i sig. Det tycker jag är fair och vi bör alla backa upp danskarna nu för att visa vilka värderingar som bör råda här i världen. Vi står inför valet om vi vill ha ett tolerant samhälle där åsikter och tro kan bli utsatta för satir eller ett intolerant samhälle där staten och religiösa grupper bestämmer vad som är rätt och fel, vilka som får leva eller ej.

Jag vet på vilken sida jag står och jag hoppas innerligt att danskarna inte viker sig för pressen från de muslimska länderna, eftersom det hade varit att ge efter för intoleransen. Det är dags att visa intoleranta muslimer att man inte får sin vilja igenom bara för att man bränner flaggor och skjuter med Kalasjnikovs rakt upp i luften. Det är dags att även vi i Europa vågar stå upp för våra idéer och värderingar även om de inte alltid är uppskattade. Det är dags att vi sätter press på arabländerna. EU bör backa upp Danmark och yttrandefriheten och deklarera att om inte bojkotten av Danmark hävs så kommer även vi att införa sanktioner mot de länder som bojkottar Danmark och därmed också rätten att uttala sin åsikt fri från förtryck och hot. Ett stopp på biståndspengarna till regionen skulle antagligen också ha inverkan. Kanske inte på Saudi, Kuwait eller Qatar, som är rika oljestater, men väl på t ex Palestina. Jag inser förvisso problemet i det, eftersom vi är mer beroende av dem än vad de är av oss. Men jag inbillar mig ändå att om hela EU skulle sluta exportera till Mellanöstern så skulle det givetvis bli kännbart för dem. I allra högsta grad.

Det är dags att EU och inte minst Sverige sätter ner foten och visar att yttrandefrihet är något grundläggande och något vi värnar. För att plocka upp en gammal paroll, om än i bearbetad form:

- Danmarks sak är vår!

Iran

2006-01-20T19:28:00.000+01:00

Satt och funderade på situationen i Iran nu för några dagar sedan. Som det ser ut nu så verkar Iran komma närmare och närmare sina kärnvapen samtidigt som omvärlden är helt oförmögen att ingripa. USA blev ju lessna på att alla lipade på dem så till den milda grad att de gav över ansvaret för förhandlingarna med Iran till triaden inom EU: Tyskland, Frankrike och Storbritannien. Bad move. Triaden har inte lyckats åstadkomma något i förhandlingarna med Iran och som det ser ut nu har EU-länderna förklarat samtalen som avslutade eftersom iranierna inte har varit särskilt samarbetsvilliga.

Det är lätt att stirra sig blind på hur vi ser på problemet hela tiden, och nu i veckan började jag därför fundera på hur Iran ser på det hela och varför de faktiskt har en sådan strävan efter att skaffa kärnvapen. När allting kommer omkring så var de ju givetvis medvetna om hur situationen borde utvecklas redan innan de började gå ut med att de hade planer på att skaffa kärnvapen. Retoriken vad jag har kunnat ta del av har i princip varit väldigt säkerhetspolitiskt förankrad och att Iran känner sig hotade över att Israel har kärnvapen. De har ju även gått ut med att förintelsen aldrig har ägt rum och att Israel borde rensas ut från världskartan. Tämligen kontroversiella uttalanden med andra ord. Och de visste givetvis att även här skulle samfundet reagera.

Är Iran som ett litet barn som vill testa gränserna eller finns det en faktisk plan? Jag tror inte på det urgamla snacket om Israel, eftersom Israel inte är ett hot mot Iran, då israelerna inte har något att vinna på att attackera Iran. Det verkar därmed vara en halvtaskig ursäkt för att förbättra sin säkerhetspolitiska situation. Men varför vill de ta risken med att skaffa kärnvapen. Timingen är ju förvisso korrekt eftersom USA med tanke på Irak är tämligen vingklippt i internationella frågor, men jag tror sanningen ligger ännu djupare än så.

Eftersom Iran är en av de största finansiärerna av internationell terrorism kände de antagligen på sig att det skulle bli deras tur förr eller senare i USA:s war on terrorism. Faktum är att det inte skulle förvåna mig om Iran har varit målet hela tiden, men för att verkligen få ihjäl mullorna nehöver USA först skärma av landet och om vi ser till hur det ser ut idag så är Iran omringat av amerikansk militär i både öst, väst och syd. Norr ut ligger Turkiet, Armenien, Azerbadjan och Turkmenistan. Turkarna är med i NATO och därmed inget som iranierna kan förlita sig på, inte heller kommer de finna något reellt stöd i de andra nationerna och börjar nog känna sig rätt pressade. Pressade människor blir ofta defensiva och det är det vi börjar se i Iran nu. Skaffar de kärnvapen så försvårar det situationen omgående för USA och en eventuell framtida intervention.

Vad vi får då är att Iran tänker skaffa kärnvapen för att kunna avvärja en amerikansk invasion. Detta skulle försvåra arbetet mot terrorismen avsevärt och vi frihetsvärnande nationer får inte låta detta ske. Det ligger i många länders intresse att Iran inte får kärnvapen och därför måste det nu vara slut med det här multilaterala tramset och dags för unilaterala handlingar. Låt oss sluta upp bakom USA och försätta mullorna och den iranska teokratin där den hör hemma, nämligen på soptippen!

Militära dagar

2006-01-18T14:53:00.000+01:00

Intressant dag idag. Sista dagen i Folk och Försvars rikskonferens, men det var också partiledardebatt tidigare idag. Partiledardebatten var helt klart lovande och de ideologiska skillnaderna börjar framträda allt mer. Det tråkiga är att argumenten är baserade i en tråkig retorik, nämligen den patos-vänsterinspirerade som sossarna mfl alltid kör. Allting verkar hela tiden vara tvunget att förankras i samhällets sämst ställda (vilka det nu är?) för att erhålla någon slags legitimitet. Det tycker jag är synd. Då missar man ofta de viktigaste principerna, nämligen om förslaget överhuvudtaget är effektivt eller för den delen rättvist. Men i vilket fall som så ska det bli en oerhört intressant och rolig period fram till valet. Förhoppningsvis blir perioden efter ännu roligare, if you know what I mean? :)

Folk och försvars rikskonferens har behandlat det mesta som har med svensk försvars- och säkerhetspolitik att göra. Ska erkänna att jag inte sett alla dagarna, men jag satt några timmar igår och idag och lyssnade på talarna och debattörerna.

Gårdagen handlade mycket om Sveriges bidrag i olika utlandsmissioner och i synnerhet om de svenska styrkorna som ingår i ISAF i Afghanistan. De främsta talarna var Bengt Kristiansson, som är ordförande för Svenska Afghanistankommittén, och Magnus Pratt, som är överstelöjtnant och utsänd som svensk soldat i den svenska delen av ISAF-styrkan. Det var intressant att lyssna till, i synnerhet Pratts klargörelse för hur fördelningen mellan den amerikanska Operation Enduring Freedom (OEF) och ISAF:s verksamhet. Det ligger till som så att ISAF, dvs FN, kontrollerar och fredsbevarar/fredsskapar uppe i de nordliggande områden som tidigare i viss mån kontrollerades av Norra Alliansen, dvs den motståndsgrupp som stred mot talibanerna. Resterande del av landet, uppskattningsvis 75%, styrs av USA där striden mot talibanerna och Al-Qaeda är det mest primära. Nu verkar det dock som om USA anser att situationen är så pass stabil att de är redo att lämna över även resterande del av Afghanistan till FN och därigenom ISAF. Det var som sagt trevligt att höra. Främst eftersom Ida Gabrielsson (Ung Vänsters ordförande) blev hänsynslöst överbevisad när hon försökte sprida sina lögner om att svenska soldater styrs och blandas ihop med amerikanska. Varje gång vänstern överbevisas blir vårt samhälle lite bättre.

Jag upplevde det personligen som att Kristiansson ville framhålla att Afghanistans problem hade sin grund i USA. Det tycker jag är ett lustigt ställningstagande. Jag har lite svårt att se varför situationen skulle vara så extremt mycket sämre nu än under talibanernas styre. Jag tycker också det är tråkigt att se hur föraktet och oviljan att instämma med USA och deras förda utrikespolitik går före värnandet om de principer som vi vanligtvis brukar framhålla som rätta och viktiga. Ett exempel som gavs var hur talibanerna hade bränt ner en skola i områdena kring Kandahar i söder. Detta för att skolan var blandad, dvs att flickor och pojkar fick gemensam undervisning. Som ni alla förstår är ju det inget som peace-loving talibaner kan acceptera utan en värre skymf mot människor får man ju leta efter och mycket riktigt kom där en attack. USA accepterar ju givetvis inte det, varpå strider utbryter.

Men ovanstående är inte själva essensen i det hela. Essensen ligger i att vi i Sverige stundtals kan fördöma talibanernas handling och åsikter, men när kommer berömmet till USA för att faktiskt ha sett till att den skolan fanns överhuvudtaget? När kommer respekten gentemot de amerikanska soldater som frivilligt har valt att åka iväg och offra sitt liv för sin nations säkerhet och andra människors frihet? När ska avundsjuka Europa inse att vi inte borde gå emot USA:s försök att sprida demokrati och frihet, utan förena oss och visa för omvärlden vilken kraft det faktiskt finns i de idéerna?

Personligen tror jag sprickan ligger på en högst fundamental nivå. Värden går i Europa inte före nation, EU och dess svårigheter är ett tydligt bevis på det. De europeiska staterna är skapade på helt andra grunder än USA. Den amerikanska federationen uppkom som ett resultat av viljan att värna vissa idéer. De europeiska staterna har sin grund i nationalism och en påtvingad kärlek gentemot en framavlad regent.

På en grundläggande nivå så ser jag det som att t ex en svensk medborgare i första hand är svensk, i andra hand fri. En amerikan å sin sida är i första hand fri, i andra hand amerikan. Detta deras starka nationalism till trots. Men det speglar ju egentligen bara hur stark och välförankrad frihetstanken är i USA.

Oh, say can you see…

Vänsterkongressen

2006-01-06T10:38:00.000+01:00

Sitter just nu och tittar på Vänsterpartiets kongress på SVT24. Man måste ju konstatera att det är en jäkla skillnad på graden av rumsrenhet om man jämför deras riksdagsledamöter och deras folk på gräsrotsnivå. Detta tar sig också uttryck i debatten då partistyrelsen och övriga kongressen verkar stå i tydlig polemik med varandra.

I media har fokus legat på den splittring som föreligger inom partiet och man riktade mycket uppmärksamhet till Ohlys inledningstal igår där han starkt ifrågasatte de interna kritikerna och anklagade dem för att splittra partiet med flit. Det är lite synd att det bara är splittringen som ges uppmärksamhet i media. För även om jag njuter aldrig så mycket av att se kommunisterna hacka på varandra så tar det bort ögonen från deras politik, som är det som de ska ifrågasättas av. Så eftersom ingen annan verkar göra det ska jag nu göra det!

200 000 jobb. Det är vad de lovar om de får makten under nästa mandatperiod. Det lustiga är att de vägrar att tala om hur de ska finansiera dessa 200 000 nya offentliga tjänster. Eller, alla vägrar inte tala om det. På kongressen debatteras det friskt, men som jag förstått det så vill inte partistyrelsen gå ut med någon finansieringsförklaring. Sett till vad jag har hört under kongressens gång så tro fan det. Det främsta som de riktar in sig på är föga förvånande företagens vinster. Förra året gjorde företagen, eller som Vänsterpartiet kallar dem: det privata kapitalet, vinster kring 110 miljarder kronor. Detta år väntas företagen göra en samlad vinst på 170 miljarder kronor. Det brukar vanligtvis sticka i ögonen på alla kommunister och så även denna gång. För det första så tycker de inte att företagen ska kunna ta ut sådana vinster, eftersom den marxistiska analysen slår fast att vinsten, dvs kapitalackumulationen, existerar tack vare utsugningen av arbetarna. Före det andra har Vänsterpartiet observerat att pengarna inte återinvesteras i företagen utan går till aktieägarna, dvs kapitalisterna som lever på andras arbete. Vänsterns förslag om hur man ska komma till bukt med detta blir då att höja skatten. Kapitalskatt, vinstskatt, bolagsskatt, you name it! Så länge pengarna kommer till staten så att den upphöjda eliten får fördela dem efter ”rättvisa” principer verkar allting vara frid och fröjd.

Det intressanta är att ingen verkar ha tänkt längre än näsan räcker. Om nu företagen inte återinvesterar något av sin vinst, vilket jag starkt ifrågasätter men låt gå för den här gången, så förutsätts det att alla pengarna bara läggs på hög hos företagsägarna. Alla företagsägare ses ur den typiska Joakim von Anka stereotypen och analysen stannar där. Det har inte slagit någon i auditoriet att aktieägarna använder pengarna till konsumtion (skatt genom moms) och egna investeringar. Det har heller inte slagit någon att många aktieägare, dvs kapitalister, är arbetare som pensionssparar eller bara sparar allmänt. Men är det någonting som vänstern tycker illa om så är det sparande. Hu och ve tänk om folk själva skulle få styra och planera sina liv. Nähä du, så fort det blir något över som kan tänkas sparas måste partiet gå in och stjäla och omfördela för annars är det inte rättvist.

Nä, jag förstår varför partistyrelsen vill tysta ner de olika finansieringsförslagen. Jag förstår också varför partiet är splittrat mellan de som fattat något (förnyarna) och de som inte har fattat någonting (traditionalisterna). Vänsterpartiet är i desperat behov av utbildning inom ekonomisk orsak och verkan. Men samtidigt känner man ibland att det hade varit skönt att ge dem makten någon gång när ekonomin går bra, så kan de ju få föra igenom sina idéer och köra landet i botten så har vi det gjort sen. Då kanske folk kan öppna ögonen och se att ekonomisk frihet leder till välstånd, inte tvärtom!

Slutligen har jag noterat en sista sak. Partiet har ju sedan länge tagit bort k:et i sitt namn och därmed gjort avkall på kommunismen. Förra året slutade även partiledaren Lars Ohly att kalla sig kommunist, vilket även det indikerar på att kommunismen är något de ska ha lagt bakom sig. Men när man nu tittar på kongressen så slås man ändå av känslan att kommunismen är något som vurmas för inom partiet. Ärligt talat, hur många andra partier inleder varenda anförande med ordet ”kamrater”?

TV-kväll

2006-01-05T01:41:00.000+01:00

Har haft en liten TV-kväll där jag blandat good old fashion sit-coms med lite mer ”insiktsfulla” dokumentärer. Såg bl a Rosenberg: Sveriges val på TV4 tidigare ikväll och det handlade om hur Sverige ska möta globaliseringen och dess ”hemska” effekter. Kände mig tvungen att skriva lite om det hela.

En första iakttagelse som bör göras är att vi i Sverige är väldigt måna om vår industri. Man förutsätter att industrin är A och O för att få Sverige att rulla och fungera. Jag tror inte det behöver vara så. Industrin är vår tids jordbruk och behöver ingalunda i framtiden ligga i Sverige för att skapa värde åt nationen. En annan lustig aspekt är hur det framtida samhället konsekvent utmålas som någonting som bara tillfaller de välutbildade människorna, medan resten kommer gå arbetslösa. Detta samtidigt som arbetsmarknaden fullkomligt skriker efter hantverkare och praktiskt skolade människor. Servicesektorn innebär inte bara högkvalificerade jobb, det är en viktig distinktion att göra.

Göran Persson talade om flexibilitet i den svenska modellen eftersom samhällsförändringarna i framtiden kommer att bli snabbare, men stod fortfarande fast vid att den modell vi hade var bra. Han menade också på att vi var en konkurrenskraftig ekonomi. I många fall har han rätt. Sverige är en konkurrenskraftig ekonomi, men vi saknar flexibilitet och dynamik. Att världsekonomin liberaliseras allt mer, trots temporära motgångar i WTO, är det få som förnekar. Vi i Sverige, som förlitar oss på vår handel, måste då följa upp dessa förändringar och göra väl avvägda satsningar mot framtidens ekonomi. Heritage Foundations senaste Index of Economic Freedom ger Sverige ett övergripande gott betyg även om vi tappat från 14 friaste ekonomin till 19 det senaste året. Den kritik som framförs är regleringsgraden av ekonomin och vår otvivelaktigt för starka arbetsrätt, samt våra höga löner för okvalificerat arbete. Man kan inte mer än instämma. Tyvärr så har vi en borgerlighet som inte vågar stå upp mot kontextens största problem, nämligen LO-facken. Det är synd att makten går före principer om rättvisa för dagens borgerlighet. Personligen anser jag att man vinner ett val på sina åsikter och principer, inte på smutskastning och spel för gallerierna. Borgerligheten kommer aldrig få någon längre period i maktens korridorer om de inte börjar vinna val på sina egna idéer snarare än på folks ovilja till ytterligare socialdemokratiskt styre. Svensk politik skulle må bra av en mer ideologiskt präglad debatt. Det är när allting kommer omkring politikers jobb att företräda principer och värderingar som folk kan identifiera sig med, inte hitta optimala lösningar på t ex ekonomiska problem för det är tjänstemännen avsevärt mycket bättre på.

Kände mig ikväll manad att se Rapports årskrönika efter att jag på erixon.com läst att de inte nämnde något av de tre valen i Irak. Eftersom jag gärna kollar upp mina fakta när det kommer till opinionsfrågor så genomled jag en timmes politiskt vinklad krönika och mycket riktigt, de nämnde inte valen i Irak. Däremot var de duktiga på att utmåla allt som U.S.A. (i deras ögon) gjort fel när det gäller kriget mot terrorismen och det hela målades upp som om att det otvivelaktigt var kriget i Iraks fel att terrorister spränger sig själva. Behöver jag påminna gänget på rapport om att terroristdåd begicks redan innan både Irakkriget och 9/11? Man bör också ha i åtanke att hela uppkomsten av Al-Qaeda blev möjlig delvis för att U.S.A. valde den icke-interventionistiska politik som vänstern idag förespråkar i Afghanistankriget 1979-1989.

Det gladde mig dock att SSU-skandalen var med i krönikan, det visar på att det iaf finns någon vilja att vara objektiva även uppe i regim-TVs lokaler. Vad som däremot var tröttsamt var att klimatrapporteringen fick stort utrymme och återigen lades bilden fram att det bara var svarta och fattiga som drabbades av orkanen Katrina. Detta är något som har motbevisats för längesen, men SVT väljer likt förbannat att hålla fast vid sin bild om det federala styrets misslyckande och de fattigas misär i U.S.A. Well, personen (vars namn jag glömt och inte orkar leta upp) som var ansvarig för verksamheten där hade ju iaf vett nog att avgå, något som man inte kan säga om de svenska motsvarigheterna gällande Tsunamikatastrofen.

Det talades också mycket om klimatförändringarna, som onekligen har fått mycket utrymme i debatten. Man sa då att det på senare år har förekommit fler kraftiga stormar i den mexikanska golfen än tidigare. Detta är en ren lögn, vilket statistik från U.S.A.s National Hurricane Center genom sin bevisar (se själva på http://www.nhc.noaa.gov/). Jag stör mig på när ”forskare” och politiker ljuger folk rakt upp i ansiktet. För man måste komma ihåg att det finns två typer av forskare man inte ska ge mycket tilltro och det är de mest spekulativa typerna inom hela akademin, nämligen klimatforskare och demografer. Klimatforskarna modellerar sönder hela sin vetenskap och gör prognoser flera hundra år framöver. Det ska då kommas ihåg att detta är samma människor som inte kan återge vädret den närmaste veckan. Sunt förnuft säger mig då att deras apokalypsprognoser bör tas med en nypa salt. Demografer ska vi bara inte tala om. Ni som är lite insatta i ämnet kan ju jämföra deras prognoser på 60-talet jämfört med den verklighet vi ser idag. De verkar bedriva sin vetenskap på ett väldigt simplistiskt vis. De gör nämligen som så att de tar dagens befolkningstillväxt och sedan multiplicerar man den med 50 och voila så har vi jordens befolkning om 50 år. Ingen hänsyn till förändringar inom världens länder tas, men hur skulle de kunna göra det? Att se in i framtiden är inget som ingen akademiker kan och därför bör man akta sig för det. I synnerhet om ens spekulationer sträcker sig över många år, vilket är fallet med både klimatforskare och demografer. Det tragiska är att de faktiskt inte verkar ha mer tyngd i sina prognoser än vad jag beskrev tidigare och därför hamnar de på min akademiska svarta lista över forskare som inte åtnjuter mitt förtroende.

Men jag är givetvis glad om någon kan motbevisa min något förenklade modell över hur dessa människor arbetar. But ’til then I’ll rest my case…

Otänkbart med alkohol

2005-12-20T12:10:00.000+01:00

Har läst några artiklar om avvisandet av en rysk familj och efterföljande firande på migrationsverket. Man blir tämligen äcklad av den insyn som artiklarna återger av hur det faktiskt fungerar och vilka tongångar som huserar inne på verket. Det hela förhöll sig som så att efter avvisandet av familjen samlades tjänstemännen på migrationsverket och firade med fyra flaskor champagne för en ”bra” arbetsinsats.

Hur bisarr får man vara? Sitta och skåla och fira efter en avvisning av en familj där barnet i familjen dessutom var sjukt. Om man ska vara petig så skedde förtäringen dessutom på arbetstid, vilket ger oss att verkets personal inte bara var inhuman utan bröt även mot reglerna gällande förtäring av alkohol på arbetstid.

Personligen är jag ingen fan av vår välfärdsstat, vilket de flesta av mina läsare här är väl medvetna om. Den är dock ett faktum och något man fått lära sig leva med. Den är också anledningen till att jag stör mig lite på rapporteringen runt sådana här fall. Jag upplever det som så att varenda gång en familj utvisas från Sverige så blir det ett himla liv och migrationsverket målas ut som en instans bebodd av de hemskaste människorna i världen. Men någonstans måste man inse att om man har en välfärdsstat så är fri invandring inte ett möjligt ställningstagande. Men se det gör inte media, politiker mfl. Eller rättare sagt, de inser men erkänner inte. Och det stör mig, för då är det hyckleri och hyckleri tycker jag inte om.

Jag försvarar på inget vis det beteende som migrationsverket i det här fallet uppvisade, men media spelar konsekvent på våra känslomässiga strängar och undergräver migrationsverkets arbete. Det påminner kraftigt om brottsmålsrapporteringen där vi läsare ofta får veta ungefär hälften av informationen kring ett fall och drar därför alltid förhastade slutsatser utefter medias riktlinjer. Detta leder i sin tur till att vårt förtroende för rättssamhället minskar för varje sådant fall som uppdagas och det är givetvis inte bra. Därför bör man tänka två gånger innan man yttrar sig om fall gällande väldigt känsliga områden, som t ex brottsmålsdomar och utvisningar.

Men för att avsluta den här bloggen tänkte jag återge den lilla twist på det hela som Johan Norberg presenterade på sin blogg. Här finns ju ett visst mått av vinkling och god vilja, men är ändå ganska talande för situationen.

"För mig är det otänkbart att man dricker alkohol på arbetstid."-

Migrationsverkets generaldirektör Janna Valik kommenterar att hennes tjänstemän skålar i champagne för att fira avvisningen av en rysk familj med ett svårt sjukt barn.

Förbryllad

2005-12-19T11:08:00.000+01:00

Så har ett beslut om EU:s långtidsbudget fattats. Tony Blair misslyckades med sina försök att reformera unionen till ett mer marknadsvänligt område, istället är det samma gamla skattejästa bjässe som alltid.

EU:s nya budget ligger på 862,3 miljarder euro. I kronor blir det ca 8200 miljarder kronor. Sveriges BNP ligger kring ca 2300 miljarder kronor per år har jag för mig. Av dessa går ca 43% till jordbruksstöd och 35% till regionalstöd. Det ger att 78% av dessa 8200 miljarder kronor är omfördelning och stöd av olika slag. Det är horribelt!

Frankrike och Chirac har nu i efterhand gått ut och proklamerat om hur nöjda de är med budgeten och att de kommer att sätta sig emot alla framtida prövningar av jordbruksstödet. Det får mig att undra lite. Varför är det så jäkla värnande om sina bönder? Om man går in på CIA:s The World Factbook så ger den att ca 2,7% av Frankrikes BNP utgörs av jordbruk och ca 4% av arbetskraften är bönder. Det är inte mycket mer än något annat västerländskt land och jag förstår inte detta överbeskydd, jag gör verkligen inte det. Jämför att lägga miljardtals med euro på en ineffektiv bransch, som med säkerhet ägs av stora gods och företag, med att försöka driva igenom marknadsvänliga reformer för de pengarna. Satsa på infrastruktur och riktig utbildning eller ännu bättre, sänk skatten så att folk själva kan få välja och därigenom stötta näringslivet på det viset.

Fast vem vet? Chirac kanske har en master plan om hur ca 10% av deras befolkning ska få jobb inom jordbrukssektorn, denna idag så manskapskrävande näringssektor. Bisarrt!

Just när man trodde det var över

2005-12-15T15:40:00.000+01:00

Tänkte inledda bloggen med att berätta om Allians för Sveriges besök i Lund igår. Alliansen var igår på sin Skåneturné och ändhållplatsen var Lund och Studentafton, ett evenemang som bjuder in lite olika talare som sedan får tala om vad de nu behagar. Aftonens upplägg igår var dock lite annorlunda eftersom fyra toppolitiker på ca en timme är tre för många. Istället för att talarna själva höll i kvällen så hade Studentafton bjudit in Lundagårds förre redaktör Rakel Chukri, som ställde lite olika frågor. Det hela sköttes bra i min mening och frågorna var av en bra allmän karaktär med en viss inriktning på att skapa sprickor mellan partierna i allmänhet och i Tsunamifrågan i synnerhet.

Tsunamifrågan löste Reinfeldt på ett ytterst snyggt sätt genom en bra politisk analys av hur Persson riktat debatten till att handla om att borgarna ska utkräva ansvar. Det råder ingen tvekan om att borgarna vill ta ansvar, men Persson har genom att själv ta på sig allting gjort det tämligen svårt för Alliansen att utkräva något ansvar eftersom de behöver få med sig Miljöpartiet och Vänsterpartiet i frågan. Så, precis som jag kom fram till i ett tidigare blogginlägg, har fokus varit felriktat. Det handlar inte om när misstroendevotumet ska ställas utan om det ska ställas och om (v) och (mp) då är med på det hela. Media och folket borde skicka upprörda brev till dem istället för till borgarna.

Det kom också en fråga från publiken som undrade om det inte hade varit värt att ta en torskning i frågan om misstroendevotum för att visa svenska folket att man menar allvar med frågan och att allt inte bara handlar om taktik. Även där hade Reinfeldt svar på tal. Han menade på att en torskning lika mycket kan ses som taktik eftersom det syftar till att ta billiga poäng. Istället bör man ta chansen till förändring när man får ett sånt här tillfälle. Att visa att man menar allvar gör man genom att vänta med misstroendevotumet tills det är lönt att göra det och på så vis visa att man verkligen menar allvar genom att se till att de ansvariga inte ska få sitta kvar efter att ha gjort bort sig så kraftigt. Frågeställaren verkade dock lite oförmögen att ta till sig svaret, antar att personen i fråga hade en personlig anknytning till katastrofen.

På det stora hela så var kvällen mycket trevlig och det framstod med tydlighet vem som är Alliansens främste politiker. I mina ögon är det utan tvekan Fredrik Reinfeldt, inte bara för hans vackra förnamn utan även för att hans politiskanalytiska nivå vidare överstiger de andras. Anser även att han är betydligt bättre på att formulera sig rakt, koncist och mycket träffsäkert utan att på något vis bortse från helheten i ett resonemang.

Men nog med allt glättigt och skojigt, det har ju faktiskt hänt något förfärligt! Just när man hade satt sig säkert och trodde allt var över så sätter man morgonkaffet i halsen så hårt att man antagligen aldrig kommer att hosta upp det igen. Jag vet inte om ni kan gissa det, men det som inte fick hända har hänt…Tiina har fått anställning i Lund!

Fienden är nu mitt ibland oss. På vår egen bakgård. På genusvetenskapliga institutionen här i Lund. Handling måste tas. Fast å andra sidan har ju Tiina en tendens att gå oppositionens vägar utan extern inblandning, så jag kanske bara ska ta och luta mig tillbaka och se när hon kör ned den genusvetenskapliga institutionen i botten. En sådan kollektiviskt sörja skulle jag ändå inte gråta över om den gick förlorad.

Men man kan ju ändå inte låta bli att förundras över hur universitetet och inte minst institutionen i fråga har tänkt? Om man ser till hur lång tid allt har tagit så anar jag en viss desperation från institutionens sida. Man utlyste först tjänsten 1998 och inte förrän 2001 kunde en dansk kvinna Bente Rosenbeck (observera efternamnet). Hon pallade dock inte trycket och slutade två år senare. Sedan dess har tjänsten varit utlyst och det börjar således nu i slutet på 2005 bli dags att hitta någon ny. Men varför Tiina? Är det så snålt med duktiga genusvetare i det här landet att man måste anställa någon som uppenbarligen har brister i demokratiskt tänkande och i hur man bemöter individer. Nu kan jag ju bara tala utefter den bilden hon gavs i media, men den var ju å andra sidan inte nådig. Man får ju faktiskt anstränga sig för att bli så ”svartmålad” som hon blev.

Vidare är ju människan ingen vän av ärlighet heller, vilket märktes inte minst i det utspel mot Timbro efter att de skickat boken ”Atlas Shrugged” till henne. Där manipulerade hon med det medföljande brevet så att det skulle se ut som om hon blivit hotad av tankesmedjan. Men å andra sidan är ju offertänket genomgående för den ideologi hon företräder så det var väl inget nytt under solen där.

När vi ändå är inne på hennes akademiska meriter så förundras man ju lite. Hon blir tillsatt som professor i genusvetenskap, men disputerade i teatervetenskap/dramaturgi med avhandlingen: ”En regissörs estetik: Ludvig Josephson och den tidigare teaterregin”. Har det gått så långt inom vårt kulturella liv att teatervetenskap = genusvetenskap? Återigen gör sig genusvetenskapliga institutionens desperation påmind.

Slutligen så tänkt jag skriva vad den offentliga anledningen till att Tiina fick jobbet är. Hon blir uppenbarligen tillsatt på grund av sina pedagogiska meriter…
Jo, de såg vi extra mycket av under hennes tid som styrelseledamot i Feministiskt Initiativ.

För att avsluta bloggen tänkte jag berätta lite om hur avslutningen på studentafton blev igår. Det blev lite kalabalik när Karnevalsgeneralen Erik Dahlgren fick sista ordet under frågestunden och nyttjade detta med att i tio minuter försöka utkräva Alliansmedlemmarna på pengar till karnevalen. Detta upprörde lite folk i publiken som tyckte att tiden kunde använts till frågor istället för det tjafset. De hade obönhörligen en poäng och efterföljande utrop från publiken beskriver klockrent både gårdagens kalabalik och tillsättandet av Tiina Rosenberg:

(På bred närkingska)
- Men va eree häär?

(Förklarande basröst)
- Det är Lund!

Klargörelse

2005-12-10T15:14:00.000+01:00

Känner att jag behöver klargöra några saker från gårdagens blog. Jag menar att Centern gör rätt rent grundläggande när de trycker på för ett misstroendevotum. Det är helt rätt att göra det sett till partitaktik. Däremot om det nu var så att borgarna hade en överenskommelse om att inte göra så och Centern i nästa skede bryter den överenskommelsen så är det givetvis fel. Man ska hålla vad man lovar. Nu verkar ju dock uppfattningarna om huruvida de hade en överenskommelse eller ej lite skilda, men det löser sig nog ska ni se.

När jag ändå är inne på förtroende och det nu talas om hur Alliansens, och inte minst Centerns, förtroende rubbas så kan jag passa på att kommentera lite om de senaste förtroendemätningarna. Såg igår hur nyhetspanelen i SVTs morgonsändningar satt och ojade sig om hur ett gyllene tillfälle gått Alliansen förbi och hur allting vänt mot dem nu, förtroendet var rubbat osv osv. Well, det kan man ju alltid tycka. Men enligt DN/Temos senaste mätning så toppar Reinfeldt förtroendeligan med 44%, följd av Maud på 30%, Leijonborg på 29% och sedan kommer Persson på 28%. Vidare kom Wetterstrand, Hägglund och Eriksson i fallande ordning. Ohotat sist ligger Ohly med sina knappa 10%s förtroende hos väljarna. Grattis vänsterkartellen!

En annan intressant aspekt är att 32% av LO-väljarna stödjer Reinfeldt och 33% stödjer Persson. Så Alliansen ska nog inte ta för hårt på hela kommissionsdebaclet. Det är vänstern som har förtroendeproblem, inte högern.

Centern gör rätt

2005-12-09T16:20:00.000+01:00

Debatten om hur splittrad Alliansen är pågår just nu för fullt i alla tidningar och TV-soffor. Detta tack vare Centerns utspel om att misstroendeförklaringen gentemot regeringen ska hållas nu och inte efter KU:s utfrågning i februari.

Att Alliansen skulle vara splittrad på något större plan är ju löjligt, eftersom frågan faktiskt inte är så stor som den gärna vill målas upp. Det handlar om ett datum kort och gott. Men datumet har också en stor betydelse för Alliansen och dess tilltänkta maktövertag. Eftersom de inte kan vinna ett misstroendevotum själva så behöver de få med sig Miljöpartiet eller Vänsterpartiet eller varför inte båda två för att vara på den säkra sidan. För det finns gott om avfällingar inom partierna som kan rösta emot partilinjen, vilket inte minst visade sig i omröstningen om kårobligatoriet. Den risken är nog iofs inte överhängande, men ändå!

Det hela handlar då egentligen om när, var och hur något av de ”röda” partierna tjänar på ett misstroendevotum. Först och främst kan jag börja med ett antagande. Risken för att Vänsterpartiet skulle stödja Alliansen är i mina ögon minimal och jag räknar därför bort dem från analysen som följer. Miljöpartiet å sin sida har allt att vinna på att vara taktiska, eftersom KU:s utfrågning ska ses i samma ljus som vårpropositionen. Socialdemokraterna kan inte egenhändigt få igenom sin proposition utan behöver stöd från (v) och (mp). Detta bäddar för att dessa partier, i synnerhet (mp), i egenskap av vågmästare får oproportionerligt stort inflytande över den ekonomiska politiken. Vårpropositionen läggs enligt regeringens hemsida fram i april, men de stora förhandlingarna äger rum i mars, dvs den månad som Alliansen minus Centern vill få till stånd ett misstroendevotum.

Vi vet ju alla att makten går före allt i Göran Perssons värld och därför kommer han göra vad han kan för att få sitta kvar även om det innebär att gå med på de mest horribla delarna av den gröna politik som (mp) står för. Miljöpartiet kommer därför antagligen att utnyttja sin vågmästarroll och sossarna kommer följaktligen att acceptera stora inslag av grön politik för att (mp) inte ska rösta för ett misstroendevotum.

Det finns dock en annan aspekt av detta och det är att Miljöpartiet är ett litet parti närma 4%-spärren i riksdagen, de behöver således alla röster de kan få. De måste därför göra en cost-benefit analys och väga fördelarna med att få igenom stora delar av sin politik mot nackdelarna av att inte ställa upp på ett folkligt krav om misstroendevotum och därigenom möjligen tappa väljare. De måste också ha de aktuella opinionssiffrorna i åtanke och komma ihåg att det inte är säkert att nästa regering blir rödgrön. Så deras ekonomiska politik kanske aldrig får något egentligt utslag. På så vis kan det vara smartare att ställa upp på ett misstroendevotum nu och klargöra för väljarna att man tycker att den organisation som varit och de aktioner som begåtts var felaktiga.

För Alliansens del anser jag att de inte bör ge Miljöpartiet valet att spela ut alla sina kort mot både regeringen och Alliansen. Här krävs det handling och man bör trycka på ett misstroendevotum omgående för att tvinga Miljöpartiet att ställa upp och således ta till vara på det missnöje och den vrede som nu riktas mot vår regering. Även om inte (mp) är med på noterna så har man i alla fall visat att man inte anser regeringens handlande som acceptabelt och det förlorar man inga väljare på, snarare tvärtom. Likaså är det inte förödande om Freivalds med flera får sitta kvar sett ur ett Alliansperspektiv, eftersom deras inkompetens och impopularitet inte direkt missgynnar ett borgerligt maktövertagande.

Centern gör därför helt rätt i att kräva ett misstroendevotum och de taktiska fegisarna i resten av Alliansen borde följa deras exempel, vara tydliga med varför och visa att det finns något som rätt och fel även om det inte alla gånger gynnar ens politiska ställning nämnvärt.

Paternalismen

2005-12-06T23:20:00.000+01:00

Satt just och surfade runt lite i blogosfären när jag stötte på den här hemsidan genom MUF-ordföranden Johan Forsells blog:

http://www.raddadinfestkvall.com/index.htm

Först tror man ju det är ett skämt, sen inser man att detta är en realitet och betraktas som ett seriöst förslag i vårt avlånga land. Jag gillar i synnerhet motiveringen till varför man inte ska få beställa in helrör, som ligger i förslaget som står att finna under bakgrunden på samma sida. Den lyder som följer:

"Risk föreligger att gästen dricker mer än vad denne tänkt sig."

Hur långt ska det får gå? Hur omyndigförklarade ska vi få bli i det här landet? Det förmynderi och jag-vet-bättre-än-vanliga-människor-tänkandet som genomsyrar svensk politik är ju vidrigt. Inte nog med att vi reglerar alkoholförsäljning genom Systembolaget, påtvingar krögare vissa öppettider och har skyhöga alkoholskatter. Nu ska uppenbarligen detta förstärkas genom att folk inte ska få köpa vilken sprit de vill på krogen längre.

Det lustiga är ju att det är formatet och inte mängden i sig som är problemet. Jag kan efter förslagets verkställande fortfarande beställa in 18 st "fyror" på raken, vilket ungefär motsvarar en "sjuttis". "Bag-in-box diskussionen" som pågick för inte så längesen väcker obehagliga minnen till liv. Jag vet egentligen inte vad mer man kan säga förutom att detta är oroväckande trender och realiteter som avspeglar sig i vårt samhälle. Jag tror att på sikt kommer det obönhörliga resultatet bli ett folk som inte klarar av att ta vara på sig själva, att interagera i samhället eller att ta ansvar för sina egna handlingar.

Inte så värst olikt vår regering med andra ord...

"Den som är satt i skuld är inte fri"

2005-12-06T11:51:00.000+01:00

Ännu en gån har min dator packat ihop. Den här gången var det precis när jag skulle posta mitt inlägg när maskineriet hängde sig. Skam den som ger sig. Det är bara att skriva om det, för politikerna slutar ju inte att hyckla bara för att min dator är kass.

Anyway, kontentan med min tidigare post var att det har hycklats...igen. Den här gången är det dock inte något tappat statsråd eller löst litet fotfolk som har uppfört sig motsgäelsefullt, utan självaste Statsministern.

I sin bok "Den som är satt i skuld är inte fri" från 1997 skriver Persson om hur få det är i svensk politik som tar ansvar och avgår (nyckelbegrepp) för sina handlingar. Han menar på att någon måste ställa sig upp och ta ansvaret och avgå. Hans slutsats blir som följer, jag citerar:

"Vi har många chefer och ledande politiker som fått mycket stryk och ändå sitter kvar. Det vore bättre att folk tog sin hatt och gick, ofta till ett mycket bättre liv. Jag tror att om folk gick frivilligt och offensivt skulle de lättare kunna komma tillbaka."

Ja, snacka går ju. Vid torsdagens presskonferens var det lite andra toner som sjöngs ut ur Statsministerns mun. Då skulle man inte avgå och ta ansvar, nej då skulle man "stanna kvar" och "rätta till" det som var fel. Är det inte lustigt? Att man talar i vida ordalag om ansvar och avgång, för att sedan när det drabbar en själv tala om att det inte löser något. Persson menar att situtionen inte är sådan nu att det skulle göra saken bättre. Man minskar inte de drabbades lidande genom att peka ut folk och belägger dem med skuld för att sedan låta dem avgå.

Nej, det minskar förmodligen inte folks lidande, eftersom deras familjer har dött i en naturkatastrof. Deras lidande kommer aldrig mildras vilka politiska aktioner vi andra än gör, men det i sin tur är inget argument för att behålla ledare och ansvariga som själva är katastrofer. Det finns en uppsjö med människor som skulle kunna ta över arbetet för att reformera vår krisberedskap och jag är ledsen att upplysa vår Statsminister om det, men att han och Freivalds skulle besitta några specifika egenskaper som gör att just de måste "stanna kvar" och "rätta till" är inte sant. De är ju de som har skapat problemet och får nu också ta asnvar för det.

En annan sak som stör mig är hur många ledande socialdemokrater går ut och talar om hur lååågt det är att göra politiska poänger av det här. För det första så är det en politisk fråga. Persson har medvetet monterat ned vår krisberedskap och bör nu ta konskvenserna av ett sådant beteende. För det andra så ska man inte kasta sten när man sitter i glashus. I början av 90-talet genomled Sverige en finansiell kris som tillskrevs statusen nationell kris. Vilka har i varenda valrörelse efter det gjort stora politiska poänger av den?

Slutsatserna får ni dra själva, men en ledtråd är att ha ordet hyckleri i tankarna.

Venezuelas framtid

2005-12-05T14:35:00.000+01:00

Har ganska nyligen kommit hem efter att ha tentat av makroekonomi A. Gick rätt hyfsat, men som vanligt så vet man ju aldrig förrän man har tentan i handen igen. Anyway, den här bloggen ska inte handla om mina studier utan idag ska vi ägna oss åt lite utrikespolitisk analys. Har suttit och läst lite olika bloggar nu sen jag kom hem och jag har kommit fram till att de mest historielösa människorna måste vara den svenska vänstern. På varenda vänsterblogg man läser hyllas "framstegen" i Venezuela. Dessa framsteg är dock enligt mig blott en chimär som är möjlig tack vare landets oljetillgångar.

Venezuela står för ungefär 7 % (min uppskattning efter att ha studerat lite diagram) av oljeproduktionen i världen. Det låter kanske inte så värst mycket jämfört med Saudi Arabiens fjärdedel, men i tider då efterfrågan på olja ligger runt all-time high är det fullt tillräckligt för att finansiera ett fattigt land som Venezuela. Det Chavez har gjort i Venezuela på senaste är att han pressat oljebolagen och på så vis tagit ut större och större andelar av produktionen och försäljningen själv och därigenom berikat Venezuelas statskassa. Dessa pengar har sedan använts för att konsolidera hans och socialisternas maktställning i landet, bl a genom att gå ner i diverse välfärdsprogram för att förbättra för folket.

- Men det låter ju inte så illa, skulle de flesta säga och faktum är att det är det inte heller. Det är dock i längden tanklöst, historielöst och bygger på en, i socialisters fall, klassisk avsaknad på ekonomisk kunskap. För Venezuelas problem stundar när oljeberoendet inte längre är lika stort, alternativt när deras oljetillgångar börjar sina. Att vara extremt beroende av en råvara är aldrig vettigt och i längden är det ohållbart eftersom råvaror tenderar att ha olika betydelse över tiden. Nu kan man ju alltid argumentera för att oljan visats sig väldigt viktig väldigt länge och kommer förmodligen att fortsätta vara viktig ett tag framöver. Det är sant, men förtar inte faktumet att en odiversifierad marknad är en i längden svag marknad. I Venezuelas fall kommer välfärdsprogrammen dras åt i samma stund som efterfrågan på olja sjunker. En generös social politik måste också följas av något annat, som t ex institutioner som värnar äganderätten. Att knyta mer ekonomisk makt runt staten, samtidigt som man uppenbarligen brister i trovärdighet hos utländska investerare är verkligen inte positivt för en nation som är beroende av utländska investeringar.

Vidare skapar inte en socialistisk statsdominerad ekonomi utrymme för innovationer och vidareutveckling. Tydliga bevis för detta har vi i Sovjetunionen som uppvisade en mycket stark tillväxt under 30-talet. Detta berodde på att man efter färdigt recept från väst flyttade folk från jordbrukssektorn till industrisektorn och på så vis kunde man temporärt skapa en hög tillväxt. Problemet kom när den teknologi som var rådande då den stora statliga satsningen gjordes inte längre var modern och inventioner och innovationer behövde komma till stånd. Eftersom man effektivt tagit död på alla incitament att anstränga sig och utveckla produkter genom att motarbeta privat äganderätt stagnerade ekonomin. För att fortsätta hålla en hög tillväxt behövde någon faktor skifta. Eftersom teknik inte var ett reellt alternativ började man se över arbetskostnaderna och fann att arbetare som kostade pengar var något man kunde spara in på, varpå Gulag-archipelagen utvidgades. På så vis löste man två problem. För det första minskade arbetskostnaderna avsevärt och för det andra blev de nödvändiga investeringarna färre, eftersom folk blev slavar och avled tämligen omgående genom den bryska behandlingen i koncentrationsländerna. Faktum är att de finns de som hävdar att den Sovjetiska tillväxten i princip uteslutande berodde på slavarbete, jag förhåller mig öppen i frågan. I dagsläget vet vi alla att den sovjetiska slavpolitiken varken är en önskvärd eller speciellt bra metod för att driva en nation framåt. Vänstern om någon borde ha insett detta!

Men nej. Det hårdnackade försvaret mot äganderätten fortsätter, trots att denna kan pekas ut som en av de egenhändigt mest avgörande faktorerna för västerländskt välståndsbyggande. Venezuelas situation är tragisk för den temporära uppgång i social standard som medborgarna nu erhåller kommer inte att överleva. Dels för att innovationsklimatet ständigt blir sämre, dels för att oljan inte är för evigt och slutligen för att Chavez bedriver en aggressiv politik mot västvärlden och således skrämmer bort utländska investerare och ett, för Venezuela, mycket behövligt kapital. Det ofrånkomliga resultatet av en sådan politik blir självförsörjning, vilket ekonomiskt sett är ytterst ineffektivt. Detta kommer att borga för att Venezuela kan sålla sig till gruppen "Latinamerikas fattigaste länder", istället för att vara ett av de rikaste.

Ett betydligt smartare recept för Venezuela hade varit att försöka skapa institutioner som värnar äganderätten, använda oljekapitalet till satsningar på humankapital och infrastruktur och sedermera göra allt man kan för att attrahera utländskt kapital. Landet skulle onekligen blomstra. Tyvärr känns mitt förslag som en dimmig utopi om man ser till verklighetens Venzuela. Och tragiskt nog för folket, kommer Chavez att sitta kvar och vidare konsolidera sin makt. Castro har ju föregått som ett extremt bra exempel i hur det går till.

När ska världen vakna och inse fakta? Socialism bygger inte välstånd!

Tsunamin uppe på tapeten.

2005-12-03T12:11:00.000+01:00

Så släppte katastrof-kommissionen sin rapport häromdagen. Den omnämns i medierna som den värsta kritik som någonsin framförts till våra statsråd och politiker. Man pekar ut personer och kräver ansvar. Några som de gått hårt åt är givetvis Persson och Freivalds. Föga förvånande då det är de personer som faktiskt har och hade ansvaret under katastrofen. Göran som chef för alltihopa och Laila som chef för arbetet som bedrevs i UDs regi.

Enligt en SIFO-undersökning idag tycker 51 % av väljarna att Laila ska avgå, medan 57 % av väljarna tycker att Persson ska få sitta kvar. Inte ens de borgerliga väljarna tycker att han bör avgå. Lite lustigt egentligen. Det råder ju inga tvivel om att Freivalds har misskött sitt arbete. Ledningen fungerade inte och det är hon ytterst ansvarig för. Som en ansvarskännande individ bör man då avgå. Statsministern i sin tur är ju ansvarig för att ha utsett ledningen, Freivalds i det här fallet, och det kan ju knappast komma som en skräll för honom att vår nuvarande utrikesminister är inkompetent. Det är ju trots allt inte första gången hon missköter sitt arbete inom regeringskansliet. Jag tycker därför att det finns en ordentlig anledning för honom att överväga sitt tillbakadragande från politiken.

Men som en anhängare av borgerliga värderingar måste man ju analysera hur deras tänkbara avgångar kommer påverka oppositionens ställning och inte minst hur de kommer att drabba svenska folket? Med den svågerpolitik som sossarna kör när det gäller att placera sina gamla trotjänare på viktiga poster så kommer kanske Laila och Göran hamna på tjänstemannaplatser där de kan göra allvarlig skada. Att våra statsråd är mesiga ja-sägare är ju ingen nyhet, men det känns också som om de inte gör så mycket skada där de är, vilket kan låta motsägelsefullt i Tsunamitider. Men om man betänker den skada de skulle kunna göra inom någon annan del av förvaltningen så känns ministerposten ganska tacksam. Jag menar, tänk om Laila blir förste krissamordnare eller dylikt.

Vidare måste man betrakta vilka deras efterträdare skulle bli. Eftersom Göran i härlig Putin-anda sett till att alla han omger sig med är imbeciller och därmed inga tänkbara efterträdare blir valet väldigt svårt. Å andra sidan är det (rätta mig om jag har fel) Bosse Ringholm som är vice statsminister, vilket innebär att han skulle, temporärt om inte annat, få ta över rodret som Sveriges statsminister. Det kan ju inte tolkas som annat än högst positivt för borgarna. Socialdemokraterna skulle också hålla en stor kongress för att besluta om vem som ska leda partiet och lägga fram ett förslag för riksdagen. Detta kommer att ta lite tid och förhoppningsvis kommer de inte lyckas hinna sälja in sin nya kandidat till folket i tid till valet. Mest troligt är ju att det kommer att bli någon medlem i regeringen som blir nominerad och sanningen att säga så ses nog ingen som en värdig efterträdare åt Persson. Hans avgång bäddar därför för en borgerlig valseger. VIsserligen tror jag inte att Göran är speciellt populär hemma i stugorna nu heller, även om SIFOs undersökning "friar" honom. Så att han sitter kvar behöver inte vara en borgerlig katastrof det heller, men vägt emot varandra så bör han avgå och så ber vi till vilka gudar vi nu behagar att han inte får ett för högt uppsatt arbete inom förvaltningen.

När det kommer till Laila är en efterträdare i mina ögon svår att se. Inte för att Freivalds är unik, iaf inte i en positiv bemärkelse, men jag ser inte direkt någon som har kompetensen att bli utrikesminister i det socialdemokratiska partiet. Å andra sidan finns ju uppenbarligen inte kompetensen där idag heller, men ändå. Att Laila sitter kvar tror jag bestämt gör mer skada än nytta för socialdemokraterna just av den anledningen att det visar att det är ett parti som inte tar ansvar för sina handlingar. Det kan nog av många också ses som ett hån mot folket att man får sitta kvar efter att ha gjort bort sig så totalt och samtidigt fått hård kritik av en utredning som dessutom är tillsatt av Göran himself. Och eftersom utrikesministern inte brukar vara en aktiv del i valkampanjen så skulle det inte göra Persson någonting att let her hit the streets så att säga. Därför bör alla vi borgerliga sympasitörer i smyg hoppas på att Laila får sitta kvar, även om vi bör vara de första med att påpeka att man ska ta ansvar för sina handlingar. Det bästa hade ju varit om man kan rikta kritiken på ett sådant sätt att Göran känner sig lite skymfad och låter därför Laila sitta kvar eftersom han inte tänker dansa efter borgarnas pipa. Hade varit strategiskt korrekt.

En intressant fråga är dock om huruvida detta är någonting som gynnar borgarna i valet, för det är ju trots allt väldigt känsligt att försöka vinna politiska poäng när det kommer till de här frågorna. Det märks tydligt i Görans prästliknande retorik när han hela tiden lägger ett stort patostäcke över hela debatten. Den som lever får se.

Peace...

Hyckleri, nähä?

2005-11-24T14:04:00.000+01:00

Då står det klart. Svenska Spel ska få arrangera poker på internet. Inget fel i det rent praktiskt sett. Varför skulle vårt statliga spelbolag inte få anordna nätpoker? Varför skulle vårt statliga spelbolag inte hoppa på den epedemiliknande spridning av spelet Texas Hold 'em? Varför skulle vårt statliga spelbolag inte få ta del av det växande missbruk som sprider sig inom branschen? Jag ser då rakt inga skäl. I synnerhet inte när man fortfarande håller fast vid den sociala aspekten av Svenska Spels monopolberättigande......

Ärligt talat, kan de inte ens försöka dölja hyckleriet? Det kan ju inte finnas en enda någorlunda normalt funtad människa som inte inser varför vi har Svenska Spel. Att bolagets särställning inom spelmarknaden, dvs att de är det enda bolag som får bedriva spelverksamhet i Sverige, skulle ha några andra syften än att tjäna millions of dollars till den svenska staten är rent löjeväckande. Varför skulle de annars erbjuda pokertjänsten? För att få folk att spela mindre? Jag ser inte kopplingen vid att erbjuda nya tjänster och en tillbakagång i det svenska pokerspelandet. Jag gör verkligen inte det.

Svenska Spel är ju också den absolut största finansiären av typ all TV-sänd sportverksamhet i Sverige. Det undgår ingen att Svenska Spel har väldigt mycket reklamtid inför varenda landskamp och större sportevenemang som vi kan ta del av genom TV-rutan. Hur får man mindre mäniskor att spela genom att lansera massiva reklamkampanjer för just deras spel? Erbjuda så taskiga odds så folk tappar sugen eller? Nä, den sociala aspekten är bortglömd, om den ens har funnits?

Den intressanta twisten här kommer när man läser Ladbrokes och Betssons uttalande i samband med att Svenska Spel nu ska erbjuda nätpoker. Är de förkrossade? Ser de framför sig hur deras marknadsandelar kommer rasa? Nej, de jublar. Eftersom Svenska Spel är så duktiga på att göra reklam för sina tjänster så leder detta folk till att börja spela. När de sedan konfronteras med Svenska Spels dåliga odds börjar de sig som omkring efter andra alternativ, vilka i dagsläget är tämligen svåra att undgå. Resultatet blir att svenskarna istället för att spela hos Svenska Spel börjar spela hos de internationella spelbolagen. Svenska Spel har då inte bara fått fler svenskar att börja spela, dvs extremt kontraproduktivt utefter deras eget resonemang, utan de har också "skrämt" iväg spelarnas pengar till utlandet och på så vis betalat andras reklam, vilket genererar mindre pengar till svenska staten.

Två fel av två möjliga. Ibland undrar man vad som försiggår i Ringholm & Co. huvuden...